Ofrivillig Barnlöshet

Det pratas väldigt mycket om barn i vårat samhälle och inte minst på min blogg…! Handen på hjärtat så är det inte så konstigt, eftersom barn tar upp enormt mycket tid och energi av oss, samtidigt som de är det allra bästa vi har!

För mig, som fick mitt första barn när jag precis hade fyllt 18 år, så är det svårt för mig att föreställa mig ett liv utan barn, jag har ju haft barn i hela mitt vuxna liv. Jag är tacksam för det! samtidigt så är det ju lätt att förstå vilken fruktansvärd plåga det måste vara att vilja ha barn och inte kunna få det! Att sedan behöva leva med det varje steg man tar, bland barnvagnar, stora magar, babykläder, föräldraråd och allt annat som genomsyrar vårat samhälle, måste kännas svårt!

Jag känner några personer som har detta problem och jag känner verkligen med dem! En av dem har gjort allt. Hållit på med IVF under en väldigt lång tid. Eftersom de inte bor i Sverige, utan i ett annat Europeiskt land och hon inte är medborgare i det landet, så har de varit tvungna att bekosta varje försök själva!

Jag kan inte föreställa mig frustrationen varje gång hon får sin mens… Men jag känner verkligen för både henne och andra som har samma problem.

En av de som är flitigast att kommentera på min blogg är Birsen! Birsen är en härlig tjej (som jag uppfattar det) som har glimten i ögat och massor av värme. Jag tycker det känns så trist att det som är så enkelt för vissa, ska vara en sån plåga för andra.

Eftersom så mycket i vårt samhälle handlar om just barn, förstår jag att det måste vara en plåga för många! Jag hittade en låt av Lady Saw (en riktig rudegirl) som satte ord på mina känslor runt just detta! Du kan lyssna på låten här: No less then a Woman (Infertility)!

Till alla er kvinnor som har problem med ofrivillig barnlöshet: Big Up, all of you!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

14 svar på ”Ofrivillig Barnlöshet

  1. Visst är det trist för dom inte kan få barn på ”naturlig” väg men;
    Har en vän som drabbades ab missfall på missfall, dom sista barnen var så fullgångna så dom har begravts.Men i Sverige, hur mycket medborgare man än är, så betalar inte sjukvårdssystemet IFV, mer en ett par gånger tror jag, sen är det kört.Med betalningen, och tyvärr barn.
    Min vän som älskar barn har i dagsläget adopterat två underbara Kinaflickor och har så tillfredsställt sitt barnbehov, om man kan uttrycka sig så, men alla är glada och lyckliga.

  2. Vendettanbettan: Ja, jag vet att man inte får så många försök betalda, men om det är två, så hade det i hennes fall inneburit ca: 100 000 skr. i alla fall. Ja, visst finns det andra vägar att gå och det är tur tycker jag, både för barn och föräldrar, men samtidigt kan ju jag som fyrabarns-mamma förstå att man helst vill bli gravid själv och föda sitt/sina barn! Men, som sagt, om man kan ge och få kärlek på annat sätt, så är det toppen! Kram!

    Birsen: Jag tyckte den var jättefin och tänkte genast på dig, även om jag inte tror att det normalt är din musiksmak…! 😉 Kram och du! Jag håller tummarna för dig, det vet du! 🙂

  3. Jag tillhör en av de lyckliga som fått barn med hjälp av IVF. Jag vet vilken vånda det innebär att vänta, hoppas och bli besviken – gång på gång på gång. Behandlinegn är förvisso individuellt uppbyggt beroende på vilka problem man har, men never the less SKIT JOBBIG! Jag och maken genomgick 2 behandlingar. Blev gravid på första men fick missfall efter en bilolycka, nr 2 blev vår prins som idag är 5 ½ år.
    Pressen från familjen, omgivningen och samhället var enorm. Man ”ska” ju liksom skaffa barn, annars är man ingen familj. Och för mig som kommer från en stor polsk maffia familj var pressen enorm….och för katoliker är IVF inte tillåtet…
    För mig var det oerhört viktigt att vara gravid, men adoption var också något vi diskuterade, och i så fall från Polen eftersom jag har rötter där. Jag håller med VB att det finns många barn här i världen som behöver ett bättre hem än det deras biologiska föräldrar tyvärr inte kunnat ge dem
    BRA inlägg!

    KRAM och tack

  4. Ã… andra sidah, vill jag berätta om en annan vän, där det uppdagades att henne ”infertilitet” att inte ens kunna bli med barn, berodde på en immunbruist.Som vid en transplantation,
    organet (låter helt känslolöst men..) stöttes helt enkelt bort, innan vissheten fanns om gravid.Testet är ett enkelt blodprov hod mamman och pappan, be husläkaren om testet.

  5. Soulsister…vi tänker också på adoption. Nu tycker jag att du har ju haft turen att bara gå igenom två behandlingar. För dig var det säkert tufft men för mig låter det som en bagatell efter allt jag har varit med om.
    Det där med att adoptera från ett land man har rötter kan jag förstå. Vi kan bara tänka oss adoptera från Turkiet ( som har väldigt strikta regler ). Först och främst för att vi själva är invandrare och sen så kommer det va så mycket lättare för barnet när den väl vill åka ner och söka sina rötter…

  6. Ja det där med ofrivillig barnlöshet är fruktansvärt. Några blir gravida bara de ser ett par kallsingar och några kämpar hela livet utan att lyckas, det finns ingen rättvisa. jag minns då jag var gravid och hade två i min närhet som kämpat och kämpat utan att bli gravida – det var nästan så att jag SKÄMDES för att jag hade blivit gravid så lätt! Men dom har båda två barn var idag så jag kanske förde tur med mig istället!

  7. Vendettanbettan: Låter som bra tips till de som kämpar! Skriva som en kråka ibland, känner jag igen! 🙂

    Birsen: Jag förstår att man känner så. Att det är lättare att adoptera från ett land man har ”connections” med sedan tidigare. Inbillar mig också att det kan göra det lättare för barnet! Kram och lycka till, du vet… jag håller alltid tummarna! 🙂

    Theorese: Tack, vad roligt att det är ett ämne som många verkar uppskatta, även om jag inte själv känner att jag kan ge så mycket, så hoppas jag i alla fall att det finns någon som kan känna hopp och omsorg! Däremot ser jag att ni som kommenterar har desto mer på benen att dela med er av! Kram (jag ska hålla tummarna för dig med!)

    Mysan: Som sagt, jag vet inte om jag hade så mycket att tillföra, men ni som kommenterat verkar ha desto mer! 🙂 Roligt!

    Annica: Ja, fast jag tycker inte att man ska skämmas varken för att man har svårt att få barn, eller för att man har så lätt. Det är ju inget man kan styra över själv, men jag förstår precis vad du menar! Kram!

  8. Pingback: Tonårsmorsa » Din lycka gör mig så glad!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] skrev för ganska länge sedan ett inlägg om ofrivillig barnlöshet och jag länkade även till låten “Infertility” av Lady Saw, som jag tillägnade […]