Trebarnsmamma vid 22

img_44d999449ba71.jpg Jag och Isatou 1993/1994. jag-o-flickorna.jpg Isatou 4, Binta 8, jag 27 och Jainaba 6 år. jai-och-jag-92.jpg Jag och Jai i Gambia 1992. jag-o-binta-nar-hon-var-liten-2.jpg Jag och Binta 1989. jag-o-isa.JPG Jag och Isa ca: 1996/1997

(Som vanligt är bilder och färgad text i inlägget klickbara)

Jag har idag läst två krönikor på Allt om Barn som jag måste säga att jag INTE håller med skribenterna om vad de skriver. Den ena handlar om att kvinnor bör sluta föda barn och den andra handlar om att man ska passa på att göra en massa andra saker innan man skaffar barn. Gällande det första ämnet så tycker jag i och för sig att krönikan är välskriven i sig, men samtidigt så går den ut på att man ska sluta föda barn, för att man får lida och ha ont under förlossningen och ändå inte får respekt för det. För mig är det så att man som människa får den respekt man förtjänar. Respekt är inget jag tycker att man ska få för att man, som skribenten skriver: ”Kanske för att vi har känt oss tvungna att utmana alla de män som skrävlar om maratonlöpningar uppför Himalaya och ursinniga björnjakter i Dorotheas urskogar.” Eller för att vi fött barn. Jo, kanske en respekt för att vi fixade något vi var rädda att inte fixa, eller för att vi genomförde en smärtsam förlossning/maratonlöpning uppför Himalaya.

Men för mig har respekt att göra med om man står upp för något som man verkligen tror på, även om det är i motgång! Hur som helst så anser krönikören att barn är något som är smärtsamt och äktenskapsdödande. För mig har mina förlossningar varit way more than that! Även om jag inte på något sätt vill förringa smärtan vid en förlossning, så är det ju ändå en liten bagatell med jämförelse med lyckan man känner då man ser sitt lilla knyte. Jo, jag vet att en krönika även ska ”spetsa till” det man skriver om, men jag håller inte ens med i sak, eftersom jag anser att det är en ren förmån att få vara kvinna. Det är en ynnest att få möjlighet att bära sitt barn under nio månader, det är det mest fantastiska man kan få gå igenom, visserligen under enorm smärta, men ändå också en enorm lycka och glädje, när man fött ett litet barn!

Den andra krönikan handlar om att krönikören tycker att det är alldeles för vanligt att unga tjejer skaffar barn. Fyra av krönikörens gamla klasskamrater ska när som helst få barn, tre har alltså redan fått, om jag förstår rätt. Hur som helst så menar krönikören att det är allt för många. Vad jag vet så är det så att trenden tvärt om lutar mot att allt fler väntar allt längre med att skaffa barn.

Som jag tidigare skrivit om i bloggen så fick jag barn som ung. Jag fick min äldsta dotter när jag precis hade fyllt arton år (klickbart) och när jag var 22 år var jag redan 3-barnsmor. Jag säger inte att det är det optimala och jag håller med krönikören om att det är bra om man skaffar utbildning innan man skaffar barn. Jag kan bara hålla med. Visst underlättar det med både utbildning och yrke för både föräldern och barnet, men samtidigt drar jag öronen åt mig något när jag läser att skribenten skriver:

Men, snälla någon, lev livet innan du producerar ett nytt! Jobba, res, festa, hångla, lev! Skaffa en utbildning, kom på vad du vill bli i dig själv innan du blir förälder. För, jag menar, vill du inte ha ett liv att berätta om för ungarna istället för att ångra att du offrade din ungdom på att torka kräks och bajs mitt i natten?”

Jag kan verkligen inte se att jag skulle ha mått bättre av att festa och hångla mer innan jag skaffade barn. Jag kan inte heller se att det skulle ha varit bättre att resa mer INNAN jag fick barn. (Även om jag nu hade varit i 17-18 olika länder innan jag fick barn) Varför inte resda och upptäcka världen, språk och kulturer TILLSAMMANS med sina barn? Det ger ju en fantastiskt sammanhållning, bildning och minnen för livet att resa tillsammans. Att tro att man inte kan ha ett bra liv som ung förälder anser jag vara en fördom som växt sig allt för stor! Det ÄR inte så att livet slutar för att man får barn. Visserligen håller jag till viss del med om att det underlättar att ha en utbildning innan man skaffar barn, men samtidigt så är det inte omöjligt att plugga som småbarnsförälder. Det krävs lite mer energi och det krävs mer planering, men det går!

Livet slutar inte för att man får barn, man blir inte automatiskt en dålig förälder för att man får barn som ung och ”inte har något att berätta om för ungarna i stället för att ångra att du offrade din ungdom på att torka kräks och bajs mitt i natten?” Det är klart att man har saker att lära sina barn och saker att berätta för dem, även om man är ung när man får dem. En sak är då HELT SÄKER; trots att jag hade tre barn vid 22 års ålder så har jag ALDRIG känt att jag offrade min ungdom på att torka kräks eller bajs! När jag tänker tillbaka på småbarnsåren med mina tre tonårsdöttrar så tänker jag i och för sig på ett tuff och kämpig tid, men framför allt tänker jag tillbaka på det där första leéndet, den där första tanden de fick, vilka sagor som var favoriten. Jag tänker på när jag satt vid Jai ´s sjukhussäng och sjöng ”Lilla snigel akta dig”, med tårarna rinnande, för att hon haft feberkramper och jag trott att jag hade förlorat henne. Jag tänker på hur Isatou hängde som en påse på min rygg och vägrade släppa taget, när jag skulle släppa ner henne på golvet, för att hon var så trygg på min rygg. Jag tänker på när jag skickade Binta till affären för att handla yoghurt, men hon kom hem med en stor påse godis i stället.

Det är det jag tänker på. Jag har ALDRIG saknat att gå ut på krogen mer än det lilla jag hann med, eller att festa mer. Jag har aldrig känt att jag ”förlorat” någon ungdom. Den ungdom jag hann få innan jag fick barn, var inget jag ville kämpa för att behålla. Det är inte heller något jag känner ånger för att jag aldrig fick.

Jag hoppas att mina barn väntar lite längre med att skaffa barn än vad jag gjorde. Inte för att jag inte tror de skulle klara att bli unga föräldrar. Inte för att jag tror de skulle bli olyckliga för att de får barn tidigt. Jag önskar att de väntar lite längre än mig, för att jag vet att de har så många år på sig, men framför allt för att jag vet att det är lättare att vara förälder när man är lite äldre än när man är väldigt ung! Skulle det bli så att de blir unga föräldrar, så är det ingen katastrof, jag vet att det går och jag vet att det kan bli riktigt bra!

Jag har ju också fått barn som lite ”äldre” (jag var 31 när jag fick Mabou) och har något att jämföra med. Jo, det var lite lättare att få barn när man är lite äldre, men framför allt var det lättare för att jag bara hade ETT litet barn och inte TRE med liten åldersskillnad, inte så mycket på grund av min ålder! Jag hade också fått mer livserfarenhet, mer tålamod som förälder. Ã… andra sidan var jag en mycket roligare mamma till mina döttrar än jag varit för Mabou. Jag hade också mer energi för flickorna. Så det finns både för- och nackdelar. Men. Jag har, som sagt, ALDRIG ångrat att jag fick barn ung, även om omständigheterna kunde ha varit bättre! Ã… andra sidan: Blir det någonsin PERFEKT läge att skaffa barn?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

11 svar på ”Trebarnsmamma vid 22

  1. Ja, jag fattar inte hur kvinnor kan vilja gå igenom det där, men det är ju tur att dom vill det! Det är väl naturens ordning, antar jag. Förresten är tidigt föräldraskap bra för avkomman, ja, och så blir man ju ledig vid yngre år också. Festa och hångla? äh.

  2. Vilket fint och sansat inlägg!

    Jag som ska föda mitt första barn i november känner att jag är less på skräckhistorier om förlossningar… Tack för ditt perspektiv!

  3. Jag tycker att det är bra att du står upp för och visar att det finns fördelar med att bli mamma ung.
    Det finns många fördomar om unga mammor, läs gärna den här artikeln från igår, den berörde mig mig starkt, jag känner med tjejen.
    Fast jag var 20 när jag fick barn har jag ibland känt mig ifrågasatt hurvida jag är kompetent som mamma pga. min ålder. Länk;

    http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.62717

  4. Jag tror att du har helt rätt i att det inte spelar så stor roll när man får barnen, det handlar ju mer om mognad än om ålder! Det enda jag saknar sen vi fick barn är att ha egen tid med mannen, men vi har nog varit dåliga på att fixa med barnvakt osv. Själv är jag en ”medelgammal mamma”, men maken som är yngre blev ju fyrbarnsfar redan vid 32. När det gäller att missa kroglivet är jag inte bekymrad. Skulle nästan kunna betala för att slippa gå på krogen just nu… Däremot kan man ju ordna bra fester hemma för både vuxna och barn! Jättefina bilder förresten!

  5. hej, har läst din blogg till och från i ett år ungefär. Jag har själv fått tre underbara tjejer,första vid 20,andra vid 26 och sista vid 30. Det finns absolut inga nackdelar med att skaffa barn tidigt, desto mer fördelar. Så det jag ville säga är att jag håller definitivt med dig.

  6. Visst finns det många fördomar om unga mammor, men det beror ju oxå på hur unga. Är man 14 är det kanske lite tidigt eftersom man inte ens hunnit gå ut högstadiet men är man 18-20 och beslutar att föda ett barn har man kanske lite mer kött på benen och är mer redo att bli mamma. Men som du säger, spelar ingen roll när man blir gravid, man kan alltid hitta anledningar till varför det inte passar. Och blir man en ung mor ja då får man ta det när det kommer och lösa det på bästa sätt för både mamman och barnet. Och vem säger att man blir en bättre förälder för att man festat och hånglat mer?

  7. För mig ser det likadant ut hälften av bekantskretsen ska ha barn i år, och jag förstår inte varför! varför denan stress att skaffa barn vd 23? kan man inte vänta och skämma bort sig själv först? När barnet kommer är det barnet som är viktigt och inget annat, det är nu man har tid att vara självisk och köpa dyra onödiga saker! eller resa till konstiga ställen och bo på skitvanrarhem. Och nej ajg tror inte man blir en bättre förälder för att man festat och hånglat runt, men jag tror man blir en bättre förälder om man är helt klar med de drömmar man har.Och ett barn ångarar man aldrig, men man kan ånra tidpunkten…bättre att vänta tills man är 30 och ha fått skämma bort sig själv än att få barn 20 och aldrig fått vara ensam och självisk.

    Och ja jag vill ha barn, men inte förrens jag är klar med mig själv…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.