Att förlora sitt barn…

miss-you.gifAtt förlora sitt barn måste vara det absolut värsta som kan drabba en människa! Om det nu finns grader i helvetet så måste det vara som allra hetast för alla som förlorar sitt barn.

Jag har skrivit flera bloggar genom åren över hur berörd jag blivit av just föräldrar som förlorat sina barn. Kanske i synnerhet de som förlorar sina barn genom självmord eftersom jag tycker det är så fruktansvärt att det går omkring en massa små killar och tjejer i vårt land och önskar att få göra slut på sina liv… Det kan förstås ha att göra med att jag själv mådde så fruktansvärt dåligt som tonåring. Särskilt Ludmilla ´s öde har berört mig djupare än någon annan bloggare genom åren. Kanske delvis för att hon är väldigt verbal och är så oerhört bra på att uttrycka sig!

Idag läser jag i Allt om Barn om ett föräldrapar som mist sitt älskade barn genom försumlighet inom sjukvården. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att förlora ett barn, men jag vet att det är min allra största skräck! Att sedan leva med tanken på att ett misstag har gjorts. Att mitt barn kunde ha levt välmående om bara…! Nej, det är helt obegripligt smärtsamt att ens tänka den tanken.

Ett annat fall som blivit uppmärksammat i media är ju mordet på de två små barnen Saga och Maximillian, vars misstänkte mörderska är uppe i rätten idag! Jag läser för att försöka förstå, men det verkar helt omöjligt. Det är nog så att vissa saker ska man inte förstå! Det som upprör mig allra mest i det fallet är, oavsett vem som är skyldig, vem som kan ge sig på och döda två oskyldiga små barn? Att ta livet av barn som precis börjat sina liv?

Ja, det är helt obegripligt för mig! Jag beklagar verkligen dessa föräldrars förluster av det bästa de har!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

10 svar på ”Att förlora sitt barn…

  1. Tips! Nu har även Linnneas pappa skapat en blogg. Ser ut att bli intressant läsning…hoppas
    Behrooz Blogg

  2. det går alldrig säga jag förstår dig,nä det gör dom inte om dom inte själv har råkat ut för det.Livet ja allt blir annurlonda..Krammis våra änglar e med oss var än vi går <3<3<3

  3. Pingback: Tonårsmorsa » Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…

  4. Pingback: Tonårsmorsa » När man mist det käraste man har…

  5. Att vi förlorade våran dotter Jennifer i onsdags 12maj 2010.
    All den smärta det för med sig går inte med ord eller känslor att förklara. Alla dessa *om* ifall* om jag hade* etc
    Det som togs bort ifrån oss i våra kroppar kan vi aldrig ersätta. Den tomhet i mig å Jennifers mamma. Den sorg vi just nu upplever.
    MAn frågar sig: vad är mening med livet? varför?
    Att hålla sitt barn i famnen, känna dess värme, lukt och närhet.
    Ã… nu är det bara borta. Vi vet att hon ser ner på oss. Att vi måste överleva. Men varför frågar man sig? miljoner gånger om. vad gjorde vi för att förtjäna detta. ??

    Sebastian

  6. Sebastian: Jag finner inga ord att ge dig till tröst, jag tror helt enkelt inte att de orden finns som kan trösta just nu… Däremot kan jag sätta mig ner och ta din hand… lyssna, finnas där… det är allt. Jag beklagar å det djupaste! Innerligt och uppriktigt! ♥

  7. Miste min älskade son Rasmus för 13 år sedan. Mitt minne är inte alltid det bästa, men dagaen då jag miste Rasmus kommer jag ihåg som om det vore igår. Själen gråter Kram Carina

  8. Carina: Jag beklagar verkligen din sorg å det djupaste. Jag förstår att man inte glömmer en sådan sak och jag önskar jag kunde göra något för att lindra din fruktansvärda smärta! Värme och kärlek till dig! ♥♥♥

Lämna ett svar till Tonårsmorsa Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Kanske är det bara en stark känsla av medmänskighet? Linnea ´s bortgång berör mig och har berört mig starkare än det mesta jag upplevt från okända personer. För ett par veckor sedan uppmärksammades de även i UNT och […]