Isatou 15 idag!

Jag har inte skrivit om det i bloggen, men sedan i måndags har jag haft VÄLDIGT ont i ryggen!! Det började med att jag vid lunchtid i måndags fick ryggsmärtor. Jag tänkte att det nog berodde på att jag suttit och flätat Isatou hela helgen och tänkte att det nog skulle gå över.

Eftersom en av mina kollegor är halvfärdig sjukgymnast, så fick han ”knäcka” lite på min rygg och det blev faktiskt bra i flera timmar!! På kvällen gjorde det lite ont igen, men inte värre än att jag stod ut. På tisdag upprepades ungefär samma sak. Igår onsdag så började smärtorna precis efter att jag kommit till jobbet på morgonen. Strax innan lunch hade jag så ont att jag inte kunde stå rakt. När jag stod och rengjorde ett skåp (utan att nämna mitt yrke, som jag valt att inte göra i bloggen, så kan jag ändå avslöja att normalt har jag en annan tjänst, men de senaste fyra veckorna har jag haft en annan tjänst på min arbetsplats, som sommarvikarierande husmor, medan ordinarie husmor har semester) kom tårarna. Jag grät, för det kändes som om någon stod och högg mig med knivar i ryggen i ryggslutet!

Min sjukgymnastutbildade kollega ”knäckte” lite igen, men denna gång var det bara smärtfritt i kanske 10-15 minuter. Under dagen kom en annan kollega och väninna som har semester, förbi för att hälsa på, på arbetsplatsen. Eftersom hon är naprapat så tog hon sig an mig direkt! Hon knäckte och klämde, visade mig övningar jag skulle göra etc. Det hjälpte i ungefär 15 minuter det också. Vid det laget hade jag så ont så jag gick omkring på jobbet framåtböjd som en mycket gammal dam.

Sjuksköterskan på mitt jobb förbarmade sig också. Han la ett gigantiskt värmeplåster på min rygg och gav mig en tablett, som jag inte ville veta namnet på, eftersom jag är ganska rädd för även s.k. ”ofarlig medicin” som Alvedon. Nåja, det var verkligen inget som hjälpte. Efter jobbet åkte jag hem, för att vi bestämt oss för att fira Isatous 15-års dag en dag tidigare. Eftersom många på min arbetsplats uppmanat mig att åka till akuten så började jag sakta överväga det. Om inte annat för att jag tänkte att om det blir akut de andra dagarna så blir det nog långa väntetider eftersom reggaefestivalen startat idag!

Efter tårtkalaset här hemma, bad jag så min bror att köra upp mig på akuten. Eftersom jag blev visad in till ortopeden direkt och jag sedan var ensam i väntrummet, så tänkte jag att det här är ju en snabb sak! Väldigt snabbt visade en sköterska också in mig på ett undersökningsrum.

Klappat och klart, tänkte jag, när väntrummet snabbt fylldes på och jag tänkte att ”HA! Jag är ändå FÖRST!!” Det skrattet hade jag tryckt ner i min egen hals efter några timmar. Alla som kom långt efter mig hade redan blivit undersökta och hemskickade eller skickade till andra avdelningar och ensam var jag kvar…! Med andra ord: jag var inte prioriterad.

Brorsan och hans dotter vankade av och an, för väntan blev så lång. Till slut bestämde vi att han skulle åka hem och få i barnen något att äta. De kom tillbaka, nu även med Mabou som saknade mig. Väntan fortsatte. Vi kom dit vid 18-tiden och vid 23-tiden kom äntligen doktorn in. Vid det laget hade jag även fått skakningar och hade så ont att jag kunde ha skrikit! Barnen sms:ade konstant, orolig över vad det var med mig!

När doktorn väl kom så konstaterade han att jag har Lumbago. Det lät ju fint. Men Lumbago, vad det än är, gör fruktansvärt ont! (Han sa att Lumbago är nästan som ryggskott, det är tydligen kramper i musklerna) Han sa att jag skulle få en stark spruta, något med morfin i, recept på en massa tabletter och en sjukskrivning med mig, så kunde jag åka hem!

Sprutan togs i de bakre delarna av min kropp, om man säger så utan att nämna röven! Jag låg där en stund för att låta den verka och så kom brorsan och vi skulle åka hem (han hade kört hem barnen)! Jag satte mig upp på britsen och det var DÅ det satte igång. Hela Akademiska sjukhuset förvandlades till en enda stor jätte-karusell! Jag säger så här; katapulten är en barnkarusell i jämförelse!

Det gick upp och det gick ner, det snurrade lite grann och allt blev så roligt i mitt huvud! Även om jag var medveten om att det var sprutan som gjorde sitt till, så åkte jag på en hejdundrande gratisfylla utan att ha bett om det!

När jag kom hem så sov de två små barnen (Mabou och brorsdottern Kornelia). De andra satt och väntade oroligt! Brorsans bonusson ”Kribban”, Binta, Isatou, Binta ´s fästman ”K” och Isatou ´s kompis ”T”. Jai sms:ade oavbrutet för att få reda på vad som var felet. Men sanningen att säga så mådde jag OTROLIGT BRA!! Karusellresan fortsatte hemma hos mig och jag var så pratsugen, men alla bara skrattade åt mig!

Jag ringde jobbet för att göra en sjukanmälan och hon som jobbade natt och tog emot mitt samtal, trodde nog att jag blivit helt galen. Vilket jag var, på sätt och vis! Min kollega och väninna ringde jag också upp och jag kunde inte ens sluta prata fast jag insåg att hon låg och sov. Jag började styra om planerna för idag, vi skulle ha träffats utanför mitt jobb, för Mabou skulle få följa med henne till reggaefestivalen idag.

Nåja, jag gick och la mig efter en stund, för jag var livrädd att inte hinna somna innan sprutan slutade att verka! När jag väl gått och lagt mig var jag dock superpigg i huvudet! Jag kunde verkligen inte somna! Jag var helt pigg och låg och stirrade i taket, fnittrade för mig själv och löste alla världsproblem på några timmar. Så nu slipper alla ni andra lösa några världsproblem! Jag löste allihop på några timmar i natt!

När jag vaknade så började smärtan om ganska snart och brorsan körde ner mig för att lösa ut de mediciner jag fått. Om jag inte vore så rädd för mediciner så skulle nog denna karusell kunna fortsätta ett tag till, men jag har valt att ta det lite lugnt och bara ta om jag känner att jag absolut måste! Men det var kul så länge det varade!!

Binta har skrivit om vad hon tyckte om min hemkomst igår HÄR!

P.S. För säkerhets skull vill jag tillägga, att jag INTE tycker någon ska ta morfin om inte en läkare anser att man behöver!! Medicin är livsfarligt att självmedicinera! Då är det billigare att köpa ett åkband på Gröna Lund än att riskera sitt liv! D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om Om mig, Blandat, Familjeliv, Tonårsmorsa, Akuten, Sjukhuset, Lumbago, Ryggskott, Doktor, Morfin, Spruta, Karusell, Tivoli,