Att hänga ut ett ex ofördelaktigt!

En mamma har valt att skriva om sin sorg och sina känslor runt dottern som tog sitt liv. Mamman är duktig på att skriva och på att beskriva.

En pappa blir frustrerad av någon anledning. Kanske för det dåliga samvetet, kanske för att mamman får väldigt mycket uppmärksamhet? Föräldrarna är skilda sedan tolv år tillbaka och har både nya partner och barn med de nya respektive.

En förälders största dilemma är antagligen det dåliga samvetet. ”Jag har jobbat för mycket och inte hunnit spendera tillräckligt med tid med mina barn”, eller ”Jag har jobbat för lite och har svårt att kunna försörja mina barn”… etc. Säg den förälder som inte haft dåligt samvete för sitt barn? Lägg då till att ditt barn tar sitt liv. Självklart skulle vi börja rannsaka oss själva! Har vi visat tillräckligt med kärlek? Har vi visat att vi funnits där? Har vi spenderat för mycket tid med vårt barn, så h*n känt sig bunden? Har vi spenderat för lite tid, så barnet inte känt sig viktig?

Samtidigt så vet vi med vårt intellekt att det finns en massa ungdomar som faktiskt tar sitt liv, trots att de haft full uppbackning och en god relation till sina föräldrar. Det kan bero på något utifrån, skola, kompisar, pojkvän etc. Men det kan också bero på att barnet bär på en diagnos som gör det obegripligt för oss utomstående att förstå att man tar sitt liv, trots att man får en massa kärlek och stöd utifrån.

Oavsett varför någon tar sitt liv, så kan vi aldrig få ett 100%-igt svar. Den som väljer att ta sitt liv, bär hemligheten med sig ner i graven. Det måste vara fruktansvärt för föräldrarna att leva vidare med. ”Varför valde mitt barn döden i stället för livet?”

Att skriva om förlusten av sitt barn och sorgen efter ett barn. Att skriva av sig alla känslor det väcker är en sak.

Att skriva för att lägga skuld eller smutskasta den andra föräldern är något helt annat. En pappa till ett barn som tagit sitt liv, väljer att skriva sitt livs historia som mestadels handlar om den andra föräldern, som han är skild från sedan 12 år. Han väljer att skriva en massa ofördelaktiga saker om personen och antyder att mamman är ”sjuk” på olika sätt.

Till en början väljer han att gå ut med namnet på mamman, men ändrar efter ett tag och skriver bara barnets namn och mamman nämner man som ”namnet-på-barnet ´s-mamma”. Alla som följt mammans blogg inser förstås vem det gäller. Om man inte har full koll på det innan, så är det inte heller svårt att lista ut, eftersom personen i fråga länkar till henne på olika sätt.

Här menar jag och många bloggläsare med mig att man bryter mot lagen, nämligen lagen om PUL och jag tror att det är fler än jag som anmäler innehållet. Portalen där man skriver, väljer också att radera inlägg, en hel del av de inlägg där mamman nämns på ett negativt sätt. Det är bra, för det finns en anledning till att lagen finns!

Att skriva på Internet är ju en bra möjlighet för många människor att lämna sina åsikter, att bearbeta sorger och förluster, att göra sin röst hörd, att roa andra människor, att debattera eller vad man vill. Men vart går gränsen? Att lämna ut andra människor på ett ovärdigt sätt, där tycker jag att man passerat allt detta!

Om man nu måste lufta sina känslor sedan 20 år tillbaka, till en före detta, så anser jag det vara högst ovärdigt för alla inblandade. Jag anser att det strider inte bara mot lagen, men är högst omoraliskt och lågt.

Hur lågt är man beredd att sjunka för att få ”hämnd” för händelser som skett 15 år tillbaka? Vad ska tillåtas? Nu har personen i stället länkat till en ny blogg, där kanske moderatorer inte existerar eller är lika alerta. Personen har också valt att ändra exets namn. Men betyder det att man har ”rätt” att skriva sin historia då? Trots att de som hängt med från början uppenbart förstår vad och vem det hela handlar om.

Men, det som jag blir mest illa berörd av är att man väljer att skriva ofördelaktiga saker om ett ex, som om varje relation har en ”god” och en ”ond” person som är inblandad. Hur man väljer att offentliggöra detaljer ur ett äktenskap som avslutades för 12 år sedan. Är det det Internet ska handla om? Att kasta skit på krackelerade äktenskap? Jag är övertygad om att jag och alla andra som har ett kraschat äktenskap i bagaget skulle kunna skriva spaltmetrar om våra ex och de oförrätter vi har utsatts för. På samma sätt som de skulle kunna göra det om oss.

Diskussionen på nätet är inte ny. Den uppkom senast, vad jag minns, när Ken Ring skrev om sitt ex och deras vårdnadstvist. Han fick mycket kritik för det och slutligen fick han inte fortsätta blogga för den tidningen.

Så vad är okej? Ska vi blogga om alla som på något sätt har förorättat oss? Om jag har ett ex som varit otrogen, ska jag då skriva om det och lägga ut hans namn och bild, som hämnd x antal år senare? Om jag har varit otrogen, ska jag då räkna med att bli uthängd på nätet för det i så fall? Eller om vi säger så här; om jag är övertygad om att mitt ex var otrogen för 10 år sedan, men det finns inga bevis och mitt ex hävdar att han inte var det. Vart hamnar vi då? Ska jag hänga ut honom för att jag mådde väldigt dåligt för att jag TRODDE att han varit otrogen? Vart går då gränsen? Ska jag också hänga ut mitt ex för att han förolämpade mig för flera år sedan?

Ska jag också lägga ut min styvpappa för att jag tyckte han behandlade mig illa under barndomen? Ska jag lägga ut min bästis i högstadiet för att jag anser att hon mobbade en i parallellklassen? Ska jag lägga ut min barndomskompis, för att hon slog till sin pojkvän när hon misstänkte att han var otrogen?

Det är just det här som gör att jag vänder mig mot pappans blogg. Inte att han skriver. Inte att han sörjer sin dotter. Inte att han försöker bearbeta sin sorg. Jag tycker det är helt vansinnigt att sitta vid sin dator och hänga ut sitt barns mamma med SIN sanning. För det är ju ännu en aspekt på det hela. Det finns inte bara EN sanning. Alla upplever vi en relation på många olika sätt och jag är helt övertygad över att mamman i detta fall, skulle kunna blogga ofördelaktigt om pappan också om hon skulle vilja. Tack och lov så har hon valt att inte göra det.

Förhoppningsvis så väljer hon att bearbeta de delarna av sitt liv i ett annat forum. Kanske genom en kurator, psykolog eller genom att prata med sina anhöriga. Men att lägga upp sitt ex på nätet för att få medhåll, för att få sympatier, för att hämnas en eventuell oförrätt, det är så lågt att jag sällan skådat något liknande på nätet!

OBS! Jag väljer att inte länka till de aktuella bloggarna, då jag inte vill fortsätta sprida en massa förtal för de som eventuellt missat den aktuella bloggen!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

8 svar på ”Att hänga ut ett ex ofördelaktigt!

  1. Hej. Vet precis vad du menar då jag följer båda dessa bloggar. Jag blir så arg när jag läsere pappans blogg att jag håller på att spricka. Mycket omoraliskt och lågt tycker jag. Precis som du skriver så skulle vem som helst kunna hänga ut sitt ex, men varför? Trist att det har blivit så här.

  2. HelenaQ: Tack!

    Ister: Ja, jag tycker det är ett viktigt ämne att debattera, för det är ständigt återkommande med nätetik och i detta fall tycker jag att man gått över alla gränser, tyvärr!

    Birsen: Ja, visst är det känsligt, men jag anser att man ska just döma i detta fall, för det är ett allvarligt överträde i nätetiken. Gör vi INTE det, så kan det vara så att nästa gång är det du eller jag som någon tycker att vi har handlat felaktigt mot, och då är det vi som hängs ut till allmän beskådan! Men jag förstår vad du menar…!

    Ulrika: Ja, jag instämmer! Man har överträtt alla gränser vad gäller etik och moral i detta fall! Trist för alla inblandade, särskilt för flickan. Hur ska hon nu få ro? Och hur ska resten av familjen lämnas utrymme att sörja?

  3. När du inte sätter ut länkar till någon av bloggarna gör du det omöjligt för var och en att bilda sig sin egen uppfattning. Då finns ingen vits att ens skriva om det. Dessutom så är det väldigt lätt att ha en åsikt och tycka något om man inte behöver ”visa” det man egentligen tyckte till om. Jag väljer att inte dömma någon av ovanstående tills jag själv har möjlighet att göra den bedömningen korrekt.

  4. Har följt mammans blogg under en tid och ser/ känner hennes sorg och frustration över flickans död.
    Hittade pappans blogg men ser att där bara finns två inlägg, kanske har tidigare publ. inlägg raderats?
    Därför kan jag heller inte kommentera vad som sagts och inte sagts.
    Det talas om sanningar, om föräldrarnas olika förhållningssätt och där är vi inte överens.
    Den enda sanningen som torde vara den viktiga är flickans egen.
    Som gjorde att hon valde att avsluta sitt eget liv.
    Så mycket tragik hos ett barn som hade hela livet framför sig.
    Jag tror att det är oerhört viktigt att föräldrarna försonas i framtiden. Har dom inte gjort det innan är det dags nu.
    Om inte annat så för flickans skull.
    Det talas om yttrandefrihet i form av bloggande.
    Där håller jag inte riktigt med.
    Att skriva av sig sina känslor och tankar kan vara ett sätt att bearbeta sin sorg. Absolut. Men jag tror att det är oerhört viktigt i så fall att båda föräldrarna är överens om vad som skrivs, sägs och lämnas ut.
    Det är INGEN rättighet den enskilde föräldern har, inte om vi talar respekt, moral och etik i alla fall.
    Jag vet av egen erfarenhet, att vid ett barns död glöms oftast pappan bort, allt fokus riktas OFTAST mot mamman.
    Inte alltid, men oftast.
    Pappan är den starka, den trygga som ska orka bära allt på sina axlar. Men så ser verkligheten sällan ut.
    Pappan har också förlorat ett barn.
    Om en blogg/ bloggar orsakar vånda, splittringar och oenigheter över ett älskat förlorat barn, då bör man kanske se över sitt beslut över bloggens vara eller inte vara?
    Respekten till varandra borde vara viktigare.
    Som dom föräldrar man faktiskt är.

  5. Jenny: Helt rätt, att det känns onödigt för er som inte hängt med, men eftersom jag anser att det är en förtalskampanj vill jag inte heller fortsätta att sprida den och därav avsaknad av länkar. Det stämmer att ni som inte läst bloggarna kan skapa er en egen uppfattning, men detta inlägg är i första hand skrivet för alla som hunnit läsa och följa med i de båda bloggarna. Beklagar att det blir svårt att ta in hela informationen för er andra.

    Linda: Du finner bara två inlägg, eftersom de andra raderats av moderatorn. För mig är skillnaden enkel. Det är inte förbjudet att skriva om sig själv eller sina känslor, men det är förbjudet att smutskasta, förtala etc. vilket jag anser att pappan har gjort i detta fall! Läs detta: http://blogg.aftonbladet.se/permalink.php?blog=252&art=909637&no_cache=1#writecomment
    Annars instämmer jag i din kommentar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.