När ingen ser…

(Klickbar bild)

Idag har jag haft ett mycket kärt besök. Jag känner mig glad och nöjd över det mesta just nu. Nystädat, Jai (17) är hemma (vilket jag inte är så bortskämd med). Allt är (fortfarande ) nystädat och jag ser ut genom fönstret på den kyliga hösten som har anfallit oss alla.

Igår när jag skulle lämna Mabou (6) på fritids, så bad jag om en kram, som vi brukar ge varandra när jag lämnar honom. Men han såg lite förlägen ut och sa ”nej”. Jag fattar vad det handlar om. Det kan vara VÄLDIGT känsligt för en liten kille att ge mamma en kram offentligt, framför alla kompisar. Även om jag visste att det skulle komma, så hoppades jag på att det inte skulle göra det. Nu har det i alla fall skett. Han börjar bli stor. Jag vet att det bara är att köpa läget, men en liten tagg i hjärtat sticker ändå till…

Jag ska njuta den här dagen, kanske hela helgen. Njuta av nystädat, sörja den gångna sommaren lite, levande ljus, både de som doftar och de som inte gör det, njuta av värmen i hemmet, när det blåser kalla vindar utanför.

Nu ska jag därför lägga mig ner i soffan med både honom och Jai och jag ska passa på att krama honom blå nu när jag har chansen och han är på kramhumör, för nu är det inga kompisar som tittar på…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

8 svar på ”När ingen ser…

  1. I fredags när jag lämnade min sexåring på fritids lämnade en pappa sin pojke samtidigt och en tredje pojke som betraktas som en tuffing av tjejerna i sexårs gled in genom dörren (utan mamma eller pappa) med hela sin hiphop outfit komplett.
    När den ena pojkens pappa skulle gå bad han sin son om en puss, och fick en stor puss på munnen.
    Så fort pappan var utanför dörren började ”tuffingen” skratta och peka på han som pussade pappa ”Vad äckligt! Pussa sin pappa!”
    Men den killen som han försökte reta tog det bara lungt,
    ”Jag älskar min pappa, det var därför jag pussade honom.”
    Och jag stog där och försökte hålla tillbaka tårarna för jag tycker det var så gulligt sagt!

  2. Daniel: Tack! Önskar dig detsamma!

    Birsen: Javisst! 🙂

    Mariebrima: Oj, du är lika snyftig som mig. Jag skulle ha börjat böla direkt. Synd att pappan inte hörde det! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.