Det finns en massa fördelar med att leva i en stor familj. Det finns en massa för- och nackdelar med att ha barn, men det som gör det värt att spendera varje minut man spenderar med dem, är många, men framför allt den ovillkorliga kärlek man har för sina barn.
Jag har alltid känt mig älskad av mina egna föräldrar och aldrig tvivlat på deras kärlek till mig. På samma sätt känner jag för mina barn. En ovillkorlig kärlek!
Jag försöker ofta att säga till mina barn att jag älskar dem. Ofta så säger de att de älskar mig med, men ibland när jag säger att jag älskar dem så säger de: ”Ã…åååh, jag veeeet! *Suck*!” Jag blir inte irriterad för att de blir irriterade, utan jag tar det som ett bevis på att de verkligen inte tvivlar på min kärlek till dem! Jag är glad att de känner att min kärlek till dem är totalt ovillkorlig!
- Man kan vara arg på barnen, men kärleken är ändå lika orubbligt stark!
- Man kan vara besviken på sina barn, men kärleken är ändå lika ovillkorlig!
- Man kan vara sur på sina barn, för att man tycker de beter sig illa eller nonchalant, men kärleken blir inte svagare för det!
- Man kan vara lycklig över sina barn och kärleken är på samma nivå.
- Man kan känna stolthet över sina barn och det behöver inte alltid vara för att de gjort något som är så väldigt bra, utan ibland kan det räcka med att de klarat att ta sig ur en svår situation för att man ska känna sig stolt och kärleken är stark!
- Man kan känna glädje över att ens barn gör något som man tycker är rättvist och kärleken är så stark!
Oavsett vilka känslor man just känner för sitt barn eller oavsett vilken relation man har för sitt barn i just den stunden, så finns det en känsla som liksom aldrig förändras och det är just kärleken! Det är verkligen en gåva att kunna älska någon så ovillkorligt, så självklart, så oerhört starkt!
Jag känner särskild tacksamhet för det idag!
Läs även andra bloggares åsikter om tacksamhet, ovillkorlig kärlek, kärlek, rättvist, styrka, glädje, familjeliv, relation,
AMEN! Skitbra skrivet!
KRAM
Soulsisters senaste inlägg..Nu är det dags att hjälpa andra
Jag blir väldigt rörd av det du skriver. Det går rakt in i hjärtat och är så sant så sant…
Ludmillas senaste inlägg..Att hitta balansen…
Hej! Har börjat läsa din blogg och tycker otroligt mycket om den! Vilken kvinna du är, stark! Jag är ensamstående med en son på tre år hans pappa kommer också från Gambia. Ha det gott!
Soulsister: Tack! Ja, det är i alla fall MIN sanning! Kram!
Ludmilla: Tack! Skönt att vara någon som rör och berör ibland. Jag känner verkligen djup, djup tacksamhet! Kram!
sofie: Tusen tack! Roligt att du gilalr bloggen och jag hoppas verkligen att du fortsätter följa den. Ta hand om dig och din son! Kram! 🙂
Du skriver så fint…och jag ler igenkännande. I bland tänker jag: barnen, det är bara den lyckan jag får i livet. och det är absolut inte det sämsta.
Jag har följt din blogg länge och kommenterat förut för….ca 1,5 år sen 🙂
Sivans senaste inlägg..En del får inte välja men….
Sivan: Ja, visst är det så att barnen alltid är den största lyckan!!
Roligt att du följt den så länge. Hoppas du fortsätter och kanske du kan kommentera liiite oftare än en gång per 1 ½ år Hehe…! 🙂 Kram!
Du passar i det där mörka håret du har på bilden längst upp! 🙂
Ellie: Tack! Den bilden tog jag bara härom veckan, så det är nog så jag ser ut nu, ungefär! 🙂
Ni verkar ha en jättefin familj och verkar ha en bra relation till varandra.
Fatimas senaste inlägg..Mina fina hjärtan
Pingback: Tonårsmorsa » När jag ser henne, ser jag kärlek
Ã…h, jag önskade mina föräldrar älskade mig… iallafall min pappa.
Nabil El Alaoui Sosseys senaste inlägg..God morgon, eller något…