Sorg

Jag tror att jag genom åren har hunnit blogga om i stort sett de flesta ämnen som finns och ofta har jag bloggat om samma ämnen flera gånger, ur olika perspektiv och vid olika tillfällen.

Ett ämne som jag har bloggat om ibland är sorg. Sorg och förluster, men jag kan inte komma på att jag bloggat om personlig sorg. Jag vet inte varför det har blivit så, men jag kan lova att det inte beror på att jag inte haft mina beskärda delar av sorg. Däremot så kanske det är så att jag känt den allt för personligt, för att dela med mig på bloggen av det. Nu vill jag dock dela med mig, på ett mer allmänt plan i alla fall.

Förra veckan fick vi besked om ett dödsfall. Det var inte någon som står oss väldigt nära, dock någon som vi har känt i väldigt många år och som jag alltid känt stor respekt för. Personen dog helt oförberett och alla blev chockade och förvånade. Det var inte alls väntat, då personen inte alls verkat sjuklig.

Igår fick jag besked om en annan person, som däremot står oss väldigt nära och att personen har fått cancer. Just den här personen känner jag att h*n drabbats av ganska många negativa besked de senaste åren. Cancer behöver ju idag inte alls vara dödligt och hur långt det har gått vet jag inte än, så jag ber en bön och håller tummarna…!

Till sist men inte minst, en annan person som verkligen står oss nära. Den här personen har vi känt till ett längre tag att h*n är sjuk, men inte hur illa det verkligen är. Igår fick jag då mina farhågor bekräftade. Läkarna kan inte göra mer än så och h*n har inte långt kvar…

Det sägs att en sorg kommer aldrig ensam och jag känner verkligen hur tätt inpå sorgerna duggar nu. Ibland blir sorg en del av livet, i alla fall för en kort stund. En kort stund som kan vara ett ögonblick eller en evighet, beroende på hur man ser det.

Jag har just nu lite svårt att tackla situationen. Det finns andra som måste tröstas. Det finns andra omkring mig som behöver stöd. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska räcka till…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

17 svar på ”Sorg

  1. Jag önskar att jag hade något klokt att säga till dig men idag saknar jag orden. Tänker på dig och sänder varma kramar.

  2. Först… en stor kram till dig!
    allt på en gång.. jaa fy tyvärr brukar det bli så. och efteråt och även under tiden undrar man hur tusan man orkat/orkar. och ibland orkar man inte… men det är även det ok. det är faktiskt ett sundhetstecken att inte alltid orka att räcka till. mer sunt än att finnas för alla andra…
    men vet hur det kan vara man slår på autopiloten på något sätt. Kan tänka mig att som mamma speciellt känner man nog att man måste orka.
    Men gumman du behöver också stödet och trösten glöm ej det

    *KRAM*

  3. Det låter så lamt, men jag vill skicka lite kraft och styrka till dig. Och jag vet att du kommer att klara det här, du kommer räcka till, jag känner dig varken väl eller sedan långt tillbaka, men jag vet det ändå.
    Jag hoppas också att de du oroar dig över kommer klara det de måste klara också.

    Hannas senaste inlägg..Små gangstrar

  4. Ibland undrar man hur världen fungerar egentligen, och hur man ska orka med så många sorger på en samma gång. Ibland känns det onekligen som att man ska prövas hur mycket som helst här i livet och man undrar ju varför.
    Men du är stark, det vet jag! Precis som Ludmilla skriver, tänk på dig själv och barnen i första hand. Ingen människa är nån supermänniska, även om man önskar att man var det ibland.
    Skickar en stor tröst- och styrkekram till dig

    Cel’Daras senaste inlägg..Fint som snus…(?)

  5. Pingback: Tonårsmorsa » När döden kommer nära…

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Förlåtelse

  7. Pingback: Tonårsmorsa » Änglarna har hämtat dig nu

  8. Pingback: Tonårsmorsa » Jag har svårt att acceptera hennes bortgång

  9. Pingback: En liten hyllning till min mellandotter!

  10. Pingback: Vi minns Lamin | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] har tidigare i veckan skrivit om hur döden kommit nära i vår familj. Det är underligt det där hur man börjar omvärdera sitt eget liv och sina närstående när […]

  2. […] morse åkte vi igen. Jag och ena dottern. Till Stockholm för att besöka den nära anhöriga som är svårt sjuk. Det blev ett fint besök. Inte lika chockartat som det vi hade i Lördags. Det besöket var […]

  3. […] gav dig en kort stund kvar på jorden. De var till slut tvungna att delge dig den obegripliga och oåterkalleliga sanningen. Du kunde […]

  4. […] våra trevliga samtal med prat om att hon snart skulle dö. Hon var beredd. Jag var det inte. Vi fick reda på nästan samtidigt att Helené hade cancer och att Lamin snart skulle dö. Jag engagerade mig väldigt mycket runt avskeden för Lamin, begravningar, tröst åt Jai. Jag […]

  5. […] på döden för ett år sedan var tung och svår för oss alla. Inte blev det bättre av att vi vid samma tidpunkt fick besked om att min bloggvän och en av mina absolut bästa vänner Helené också hade fått obotlig […]