En annan slags smärta

Vi åkte från Stockholm igår eftermiddag. Vi tänkte gå och äta någonstans först. Det var jag och en av döttrarna. Men trots att båda var hungriga, så hade ingen någon matlust, så vi bestämde oss i stället för att handla med oss något på tåget. Dottern ville handla något på Burger King, så vi ställde oss i kön. När jag står framme vid kassan och dottern gör sin beställning, så inser jag att mina tårar rinner fritt.

Jag har en bild framför mina ögon på dig. Vi hade precis besökt dig på sjukhemmet. Jag kände inte ens igen dig. Trots att vi känt varandra i 19 år. Eller egentligen i 22 år, om vi ska vara nogräknade. Du är dig inte alls lik längre. Vi har delat så mycket och i många år har det varit lättare att tänka på och minnas alla oförrätter, all osämja. Men på en sekund, när jag ser dig där på sjukhemmet så lägger jag allt det där bakom mig. Åratal av känslor av oförrätt. På en sekund är de borta. Nu är det mycket lättare att tänka på allt det fina vi hade. Allt roligt. Alla tokigheter. Allt skratt. Allt vi delat och minnen som känns bra och viktiga att tänka på. Helt plötsligt kan jag räkna upp en lååång lista av bra egenskaper som tillfaller dig. Något som varit helt omöjligt för en månad sedan. Smärta stod i vägen för det då och nu är det smärta som förlöser mig. Smärta, fast på ett annat vis.

Allt har sin tid.

Det finns en tid för allt som sker;

En tid för födsel, en tid för död,

En tid att plantera, en tid att rycka upp,

En tid att dräpa, en tid att läka,

En tid att riva ner, en tid att bygga upp,

En tid att gråta, en tid att le,

En tid att sörja, en tid att dansa,

En tid att kasta sten, en tid att samla stenar,

En tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

En tid att skaffa, en tid att mista,

En tid att spara, en tid att kasta,

En tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

En tid att tiga, en tid att tala,

En tid att älska, en tid att hata,

En tid för krig, en tid för fred

Allt har sin tid

Text hämtad från Bibeln, Predikan kap:3.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

14 reaktion på “En annan slags smärta

  1. ”Säg någonting” står det där jag ska lämna min kommentar men jag vet inte vad jag ska säga.

    Allt har sin tid…..en tid att gråta och en tid att le.
    Jag lämnar i alla fall ett litet spår efter mig så att du vet att jag har varit här.
    Varmaste kramen.

    Evas senaste inlägg..Moster Eva …..

  2. Ja visst är det konstigt att det är i såna här situationer man inser att upskatta det fina i personer man borde upskattat tidigare. Och det är när man själv är riktigt sjuk man verkligen förstår att uppskatta livet och att alla saker som annars tycks oviktiga och enkla är underbara. Och det är i sånahär situationer man inser vad som egentligen är viktigt.
    Kram1

  3. Jaaa…
    Ibland är ord överflödiga.
    Ibland behövs bara en varm famn och någon som finns där.

    Det skulle jag gärna ge dig.
    Men datorn är lite hård att krama . *ler*
    Men jag vill att du ska veta; jag tänker på er.
    Har vari tid liknande sits själv med min mamma för två år sedan.
    Jag vet hur det kan kännas.
    KRAAAAAAM (och en stor)

    Lalliss senaste inlägg..I Like Soren Kirkegaard.

  4. Pingback: Ludmillas Blogg » Är du rädd för döden?

  5. Pingback: Tonårsmorsa » Änglarna har hämtat dig nu

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Själva begravningen

  7. Pingback: Vi minns Lamin | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] nu finns det vänner som har anhöriga som håller på att dö. Andra vänner som har fått en dödlig […]

  2. […] Jag fick en chock när jag såg dig för några veckor sedan. Inget fanns kvar av dig, bara skinn och ben. Jag gick runt i vakuum efter det besöket, i flera dagar. Därefter har jag vetat vad jag skulle möta vid varje besök, men det har gjort mig lika ont varje gång. I början kändes det som att läsa en bok, där man vet att slutet inte blir något bra, samtidigt som man önskar, önskar, önskar att man har fel. Att boken ändrats i slutet eller att man helt enkelt blivit felinformerad. […]

  3. […] man som var med i sällskapet skulle ha fått plats i den kistan. Den insikten påminde mig om hur mycket han förändrats fysiskt av sjukdomen och hur det faktiskt inte fanns så mycket kvar av honom när han väl gick […]

  4. […] En annan slags smärta […]