Jag är rädd. Jag är rädd för att mista.
Jag har under den senaste dryga veckan skrivit att döden har kommit lite för nära i min familj. Så nära att jag börjar känna stanken av den. Döden doftar inte. Den stinker, har jag insett.
Jag har skrivit om två personer som står familjen nära som står inför något som börjar stinka död. Jag är inte rädd för döden i sig, man jag är oerhört rädd för att mista.
Den ena personen har väldigt kort tid kvar. Den som är en nära familjemedlem. Jag tror det handlar om dagar. Eller kortare än så. Jag har inte fått något hopp om att det skulle röra sig om längre tid än så… Mitt hopp är inte så stort. Varje gång telefonen ringer fryser mitt blod till is och jag blir nästan förlamad. Orörlig. Stel. Känner dödens stank. När samtalet inte bär död med sig andas jag ut. Ett djuuupt andetag. Jag blir skrattig och känner mig lättad. Jag ber. Jag ber att det ska ske smärtfritt. I alla fall så smärtfritt som möjligt. Jag ber. Jag ber för personens kropp och själ. Men jag har inte givits mer hopp än så…
Den andra personen har kommit att bli något av en familjemedlem, fast hon inte är det. Vi började som bloggvänner några år tillbaka. Hon kom på besök. Vi blev nära. Som två systrar. Våra barn blev nära. Hennes barn, nära oss och mina barn nära henne och hennes barn… Vi har hunnit med så mycket tillsammans. Med och utan barn. Med semestrar och vardag. Med långa telefonsamtal. Många telefonsamtal. Med chattar, med en massa tok. Med besök. Med flera besök. Med ännu fler besök. Med skratt och med tårar. Med överraskningar och mer överraskningar. Hon är nu svårt sjuk. Jag hoppas, hoppas, hoppas att döden inte tänker knacka på hennes dörr. Jag hoppas hon ska besegra skiten! Jag hoppas att döden bara kommer med sitt stinkande tryne, för att sedan ge sig av, med svansen mellan benen. Jag har inte kraft nog att ta in mer än så just nu. One thing at the time…
Allt handlar om CANCER!
Jag är arg, förbannad, precis som Alter Ego själv är, när hon kommenterar Ludmilla ´s blogg, som handlar om just döden. Alter Ego har under en lång tid sökt hjälp, utan att ha blivit riktigt lyssnad på. Inte tagen på allvar. Nu är hon i stället illa däran och det gör mig oerhört ont!!
Återigen: FUCK CANCER!!
(All olikfärgad text i detta och andra inlägg är klickbara länkar)
Läs även andra bloggares åsikter om alter ego, ludmilla, cancer, fuck cancer, sjukdom, död, bloggvän, bloggträff, rädsla, skräck, ilska, inte tagen på allvar, besegra skiten, hopp, förtvivlan, sorg, stinkande, frustration, överraskningar, besök, telefonsamtal, som systrar, glädje, vänskap,
Jo, visst är man rädd att mista…både tankar, nära och onära. För det är en stor förlust. Och rädd blir man, men man kan inte styra över det. Bara ta vara på den tid vi har.
Filippas senaste inlägg..Robot-pappa med farthållare.
Hej,
Jag hoppas få tipsa om min blogg som handlar om hur barn till missbrukare har det. idag skriver jag om panikångest, jag har fått höra att det är en del av mina läsare som lider av detta, och jag hoppas jag kan bringa lite hopp för jag har själv haft panikångest men har arbetat mig frisk. I morgon skriver jag om hur man hanterar panikångest så man mår bättre. Välkomna
Nike
Nikes senaste inlägg..Panikångest
Får jag säga FUCK läkare som ignorerar en!
Ibland borde dom ha det på sitt samvete för det är ofta som folk skickas hem med lite smärtstillande och ett svar som kom tillbaka om ett par veckor. Tragiskt!
Jag ger dig styrkekramar!
( ville bara säga att jag ska utnytja din present imorgon. Vi ska se Patrik 1,5 ) Kram
Birsens senaste inlägg..Patrik 1,5
Det är så otroligt smärtsamt och tragiskt. Man undrar verkligen vad det är för mening med saker och ting…
Ludmillas senaste inlägg..Är du rädd för döden?
Heavy stuff. Har mistat en vän i cancer. Har en ny bekant som kämpar just nu…
cancer är verkligen ingen lek. Det är blodigt allvar. Det finns snälla cancerformer men dom man hör talas om är bara onda, kommer med döden och det gör ont. Flera i min släkt har haft cancer. En del har besegrat den, ännu fler har dött av den. Jag hatar sjukdomen!
turezs senaste inlägg..Är en kremering den enda lösningen?
Precis så, att mista någon/ra man står nära är nästan en outhärdlig smärta.
Cancer är ett helvete!Orättvis och utan nåd.
Precis så, att mista någon/ra man står nära är nästan en outhärdlig smärta.
Cancer är ett helvete!Orättvis och utan nåd.
Vbs senaste inlägg..Inget klämmigt inlägg
Pingback: Tonårsmorsa » Du klamrar dig fast vid livet…
Pingback: Tonårsmorsa » Jag förklarar Krig!
Pingback: Tonårsmorsa » Den där jävla cancern. IGEN.
Pingback: Till minne av våra döda bloggvänner