När telefonen ringer…

Jag är rädd. Jag är rädd för att mista.

Jag har under den senaste dryga veckan skrivit att döden har kommit lite för nära i min familj. Så nära att jag börjar känna stanken av den. Döden doftar inte. Den stinker, har jag insett.

Jag har skrivit om två personer som står familjen nära som står inför något som börjar stinka död. Jag är inte rädd för döden i sig, man jag är oerhört rädd för att mista.

Den ena personen har väldigt kort tid kvar. Den som är en nära familjemedlem. Jag tror det handlar om dagar. Eller kortare än så. Jag har inte fått något hopp om att det skulle röra sig om längre tid än så… Mitt hopp är inte så stort. Varje gång telefonen ringer fryser mitt blod till is och jag blir nästan förlamad. Orörlig. Stel. Känner dödens stank. När samtalet inte bär död med sig andas jag ut. Ett djuuupt andetag. Jag blir skrattig och känner mig lättad. Jag ber. Jag ber att det ska ske smärtfritt. I alla fall så smärtfritt som möjligt. Jag ber. Jag ber för personens kropp och själ. Men jag har inte givits mer hopp än så…

Den andra personen har kommit att bli något av en familjemedlem, fast hon inte är det. Vi började som bloggvänner några år tillbaka. Hon kom på besök. Vi blev nära. Som två systrar. Våra barn blev nära. Hennes barn, nära oss och mina barn nära henne och hennes barn… Vi har hunnit med så mycket tillsammans. Med och utan barn. Med semestrar och vardag. Med långa telefonsamtal. Många telefonsamtal. Med chattar, med en massa tok. Med besök. Med flera besök. Med ännu fler besök. Med skratt och med tårar. Med överraskningar och mer överraskningar. Hon är nu svårt sjuk. Jag hoppas, hoppas, hoppas att döden inte tänker knacka på hennes dörr. Jag hoppas hon ska besegra skiten! Jag hoppas att döden bara kommer med sitt stinkande tryne, för att sedan ge sig av, med svansen mellan benen. Jag har inte kraft nog att ta in mer än så just nu. One thing at the time…

Allt handlar om CANCER!

Jag är arg, förbannad, precis som Alter Ego själv är, när hon kommenterar Ludmilla ´s blogg, som handlar om just döden. Alter Ego har under en lång tid sökt hjälp, utan att ha blivit riktigt lyssnad på. Inte tagen på allvar. Nu är hon i stället illa däran och det gör mig oerhört ont!!

Återigen: FUCK CANCER!!

(All olikfärgad text i detta och andra inlägg är klickbara länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

12 svar på ”När telefonen ringer…

  1. Hej,
    Jag hoppas få tipsa om min blogg som handlar om hur barn till missbrukare har det. idag skriver jag om panikångest, jag har fått höra att det är en del av mina läsare som lider av detta, och jag hoppas jag kan bringa lite hopp för jag har själv haft panikångest men har arbetat mig frisk. I morgon skriver jag om hur man hanterar panikångest så man mår bättre. Välkomna
    Nike

    Nikes senaste inlägg..Panikångest

  2. Får jag säga FUCK läkare som ignorerar en!
    Ibland borde dom ha det på sitt samvete för det är ofta som folk skickas hem med lite smärtstillande och ett svar som kom tillbaka om ett par veckor. Tragiskt!
    Jag ger dig styrkekramar!

    ( ville bara säga att jag ska utnytja din present imorgon. Vi ska se Patrik 1,5 ) Kram

    Birsens senaste inlägg..Patrik 1,5

  3. cancer är verkligen ingen lek. Det är blodigt allvar. Det finns snälla cancerformer men dom man hör talas om är bara onda, kommer med döden och det gör ont. Flera i min släkt har haft cancer. En del har besegrat den, ännu fler har dött av den. Jag hatar sjukdomen!

    turezs senaste inlägg..Är en kremering den enda lösningen?

  4. Pingback: Tonårsmorsa » Du klamrar dig fast vid livet…

  5. Pingback: Tonårsmorsa » Jag förklarar Krig!

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Den där jävla cancern. IGEN.

  7. Pingback: Till minne av våra döda bloggvänner

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Du klamrar dig fast, trots att det inte längre finns något att klamra sig fast vid. Du håller hårt vid det som finns just nu, fast det egentligen är ingenting. Eller snarare allt. […]

  2. […] i år är att jag har två närstående som drabbats av cancer. Därför lägger jag i år upp, inte bara en länk till andra som är med i kampanjen, utan jag […]

  3. […] nämnde för ett tag sedan att hon nu har cancer. Det gör mig ont att se henne lida så av denna djävulska sjukdom. Inte blir det lättare av att […]

  4. […] Tea ´s bortgång, mina minnen över min egen stora sorg över att förlora Alter Ego (Helené), en av mina närmsta vänner och även en kär bloggvän. Det är nu snart ett år sedan vi miste Helené (10:e December) och det händer fortfarande att […]