Barn som bor i misär del 2.

Härom dagen skrev jag ett inlägg; Barn som bor i misär, baserat på en artikel, som handlade om romer i Sverige. Artikeln byggde på att TV program, nämligen Uppdrag Granskning. Jag hade då inte sett programmet, men jag har gjort det nu och därför känner jag också att jag vill skriva ett till inlägg i samma ämne. Programmet (som jag fick en länk i en kommentar, tack Ingrid) kan du se HÄR. (Välj spelare först)

Jag ser i programmet, barn som lever i misär med sina familjer. I mitt förra inlägg retade jag mig även på en kommentar till tidningsartikeln. Efter att ha sett programmet gör det mig än mer ont att se att ingen har ansvar för dessa barn här i Sverige. Det sägs att det blivit en lucka i lagen för dessa fattiga européer. Om det är det som är problemet tycker jag att man genast ska se till att täppa till den luckan, så inga barn ska behöva leva i denna misär i alla fall här i Sverige, för det är här vi i första hand kan påverka.

Sedan tycker jag också att EU borde kunna ha mer påtryckningar på andra europeiska länder, för hur de behandlar sina medborgare, alltså även de som är romer. Att utanförskap bara föder mer utanförskap är ju knappast någon hemlighet. Att utanförskap och misär föder kriminalitet, våld och råhet, känner de flesta av oss till.

För mig är det ganska otroligt att se att det finns personer som lägger ner massor av tid och energi för att få bort en man som spelar på gatan, genom att anmäla personen i fråga till kommunfullmäktige, en man som spelar för att kunna sätta mat på bordet till sina barn, (se reportaget) i stället för att använda samma energi till att hjälpa dessa familjer på något sätt (kanske försöka hjälpa personen i fråga att ordna ett jobb?) Det cyniska i detta handlande gör mig bedrövad! Är vi människor så känslokalla och egocentriska? Är vi så extremt självupptagna och just cyniska?

Jag läser också några kommentarer till tidningsartikeln (se länk ovan) där man kritiserar att dessa människor har kommit hit. På det skulle jag vilja svara: jag hoppas att både du och jag har tillräckligt med självbevarelsedrift att fly med våra barn och söka oss ett bättre liv, om våra barn lever i den misär man i programmet beskriver att dessa familjer levt i Rumänien.

Efter programmet har SVT skrivit på sin sida: ”EFTER REPORTAGET: Efter uppmärksamheten i media har privatpersoner engagerat sig för de romska familjerna på Meros och bidragit med både pengar och kläder.
Det betyder att hotet om att stänga av elen på campingen är avvärjt – åtminstone tills vidare.”

Vilket naturligtvis är toppen, men en mycket kortsiktig lösning.

Oavsett hur vi väljer att handskas med denna ”lucka i lagen”, så hoppas jag att man bestämmer sig för att försöka täppa den, för det är verkligen inte värdigt att barn växer upp i den misär som programmet avspeglar. ALLA barn är värda ett värdigt liv. Vi kan inte ”rädda världen”, men alla kan faktiskt bidra med något och framför allt kan vi påverka att de barn som befinner sig i Sverige slipper leva i misär på en nedgången campingplats, utan några som helst humanitära bekvämligheter.

Aktuell debatt i ämnet: Se mig inte som en tjuv

Jag har tidigare skrivit dessa inlägg om romer:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

2 svar på ”Barn som bor i misär del 2.

  1. Totally agree. Inte bara energin människor har lagt ner på att få bort gatumusikanten är obegripligt för mig. Jag förstår inte ens hur man kan tycka en gatumusikant stör. Om det var en bråkig påverkad aggresiv person som sprang runt på gator o torg förstår man ju att folk klagar. Men en gatumusikant! Helt otroligt

  2. Jag missade detta programmet. Men vet ärligt inte om jag hade velat se det. Jag skulle bli så sjukt upprörd. Jag läste även artiklen på aftonbladet om romerna. Jag tycker det är synd att människor i dag fortfarande är så trångsynt. :O

    Marras senaste inlägg..Tacogryta

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.