Barn funderar på döden

Av begripliga skäl så har Mabou (6) nu börjat ställa väldigt många frågor om döden. Det kommer stötvis, men när han väl börjar fråga så finns det knappt något slut. Han frågar och undrar och funderar. Jag svarar så gott jag kan, men det jag tycker är lite svårt är ju att samtidigt som man vill ge en 6-åring tröst i sorg över att någon vi känner har gått bort, så blir det ju lätt att man lägger sin egen åsikt, eller snarare sin egen tro och förhoppning på barnet, för att trösta men också för att det är så man själv tror.

Jag vet inte vad som är ”rätt” eller ”fel”. Jag improviserar, vilket man gör väldigt ofta i sitt föräldraskap. Jag tror själv att det finns ett liv efter detta. Hur det ser ut, har jag ingen som helst aning om. Jag hoppas att det finns något som paradiset. Jag hoppas att det finns ett ”Nangijala”.

Egentligen vet jag inte om jag tycker det är så viktigt att det FINNS ett form av liv efter detta. Det viktiga är att vi TROR det. För då blir sorgen lite lättare att handskas med. Det blir både lättare att handskas med sorgen efter en bortgången närstående, men det blir också lättare att tänka på när man själv står inför döden, som vi alla kommer att göra en dag.

Det är också en tröst att tro på änglar. Att tro på att de som gått bort har möjlighet att vaka över oss som finns kvar på jorden. Därför väljer jag att tro på att det finns något efter detta och det är också det jag försöker lämna över till mina barn. Rätt eller fel, men det är en skön tro och en fin tröst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

4 svar på ”Barn funderar på döden

  1. Jag tror det är rätt att tala om för ens barn vad man själv tror, men även vad andra tror. Så kanske de känner att de kan välja själva vad de ska tro. Jag fick inte välja själv när jag var liten, mina föräldrar berättade om de vetenskapliga teorierna som om det var den enda sanningen, och något annat fick man inte tro (om man inte var lite knäpp i huvudet, ungefär).
    Att barn är med vid sorgliga saker (som begravningar och så) tror jag nog som du att det är rätt bra. Vi ska väl förbereda våra barn på hur livet kan vara, och livet är ju både underbart och farligt, härligt och hemskt, och lite däremellan…

    Hannas senaste inlägg..Namn i silver

  2. Johnny2bad: 😉

    Ludmilla: Ja, det tror jag också!

    Hanna: Ja, jag instämmer, jag tror också att man måste förklara olika tro och låta dem skapa sin egen sanning. Samtidigt så tror jag också att den tro vi har, har vi för att det skapar tröst åt oss när det känns svårt och den trösten vill man ju gärna ge sina barn också. Samtidigt måste man se att alla inte finner tröst i samma sorts tro.

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.