När girigheten får ett ansikte…

Efter minnesstunden i den hyrda lokalen, hade barnen och mammorna till barnen blivit uppmanade att mötas i lägenheten som var den bortgångnes. Alltså pappan till de fyra barnen som blivit faderslösa. Eftersom alla barnen är minderåriga, (min dotter är äldst, med sina 17 ½ år) så blev naturligtvis mammorna medbjudna. Jag har redan berättat att ett av barnen valt att inte komma till begravningen och de kunde därför inte närvara. Men vi stod i kontakt med henne i alla fall.

Man får ofta höra att när någon går bort, så brukar det ibland finnas någon person som beter sig väldigt girigt. Jag har aldrig haft någon egen erfarenhet av detta, men det fick jag nu. Det fanns en person som uppträdde väldigt respektlöst mot barnen som precis mist sin far. Dessutom hade hon lagt beslag på papper som varit skrivet av pappan till vart och ett av barnen. Tack och lov fanns det ett original till, som hon inte kände till, men det var väldigt dåligt beteende av henne och jag tror det gav barnen ytterligare en slags chock. Hon hade säkert sina skäl till detta, även om jag inte kommit på ett enda gott skäl till det…

Nu har det gått ett dygn. Jag har retat mig och irriterat mig på att en person kan gå emot en nybegraven persons sista vilja. Hur en person kan förstöra en annars fin begravning och minnesstund och samling av familjen.

Men jag glömde. Nästan. Jag har ju en mamma som är så klok, så klok! Hon gav mig nyligen en text, som ska vara skriven av Moder Teresa. Jag är inte Moder Teresa, men jag ska försöka anamma några av hennes tankegångar. Texten kommer i nästa inlägg. (Klickbar länk)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

9 svar på ”När girigheten får ett ansikte…

  1. Pingback: Tonårsmorsa » Gör det ändå…

  2. Vill bara komma och kramar om er allihopa! Tänk vad ofta det visar sig saker när någon går bort. Har också varit med om det, tänker på er!!
    Många varma kramar Jessica
    (Jag bor i Uppl väsby så kan komma om du vill ha sällskap eller hjälp någon dag)

  3. Jessica: Ja, visst är det otroligt att vissa inte drar sig för att visa sitt allra fulaste tryne framför folk?! Uppl. Väsby är nära oss, ja!

    J2B: Det tycks inte vara bättre…! 🙁

    Filippa: Ja, det tycks vara så, trist i alla fall.

  4. Ludmilla: Ja, det är förvånande hur människor kan vara…!

    Tamara: Ja, det blir man verkligen!! Nej, hon kommer ju ändå ingen vart med sina försök. Även om det var trist för barnen. Av respekt för dem och deras far ville vi inte ställa till med bråk och det är jag rätt glad för så här efteråt. Men det var svårt att tygla sig för några av oss…!

  5. Pingback: Vi minns Lamin | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Personligt « När girigheten får ett ansikte… […]

  2. […] När girigheten får ett ansikte… […]