Nystart?

Man går in i sorg som en zombie. Ett dödsfall kommer ofta som en chock, oavsett om man varit ”förberedd” efter en tids sjukdom eller ej. Så småningom övergår chocken till insikt och ren och skär sorg. Det är ju många fler delar i ett sorgearbete men det är dessa saker som jag känner insikt i just nu.

Så småningom går man vidare. Man slutar naturligtvis inte att sörja för det, men den första chocken lägger sig och man ser lite klarare. Naturligtvis tar det också olika lång tid innan man kommit ur den första chocken, dels beroende på hur nära relationen till den bortgångne varit, men också beroende på sin egen personlighet.

Men det går naturligtvis också upp och ner olika dagar. Vissa dagar kan det kännas som om man ramlat tillbaka till den där allra första tiden och vissa dagar känns det som om man börjar förstå vad som verkligen skett och samtidigt känner man en styrka i kroppen som man inte känt på ett tag och man inser att livet faktiskt kommer att fortsätta med glädje, sorg och allt annat som själva livet innefattar.

Som en nystart. Och ändå inte. För på något sätt blir livet sig aldrig riktigt som förut igen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

5 svar på ”Nystart?

  1. Det böljar fram och åter.
    Jag har ännu inte kommit över min väns död. Det kommer jag aldrig göra. Men jag har blivit lite bätte på att hantera det.
    Kämpa på!

  2. Att sörja någons död är en lång process, de flesta dagar kan jag vara rätt så tillfreds med tanken på att min mormor är död och att hon inte kommer tillbaka något mer. Medans jag andra dagar bara vägrar inse det, gråter och får andnöd för att hon är borta. Då är det ändå tre år sedan hon dog snart. Man glömmer aldrig och sorgen följer alltid med en, som ett litet litet sår som ibland börjar klia och sedan blöda. Men det är okej. Att förlora någon är bland det värsta som kan hända, och med personen man förlorar så försvinner en del av en själv.

    Hannas senaste inlägg..Lovely!

  3. Nä, det kan aldrig bli som förut…
    Man kommer nog aldrig att riktigt greppa att de närstående som man älskar & som man mist inte längre är här.
    Minns att jag många gånger slog numret till min dåvarande innan jag kom på att han inte kommer att svara…

    *Kram*

    åh tänkte på dig förrut idag föresten såg att Tracy spelar i sthlm på söndag

  4. J2B: Nej, det går nog aldrig över, men man får ta sig den tid det tar, så kanske man kan bära med sig den döde som ett vackert minne, utan allt för mycket sorg i hjärtat…!

    Hanna: Ja, visst är det det! Det får ta den tid det tar, så är det bara.

    Ludmilla: Ja, jag brukar ha svårt att mäta ”grader i helvetet”, som jag brukar säga, men det är klart att din sorg är så enormt mycket större! Att förlora ett barn är ju det värsta man kan tänka sig!! Tänker mycket på dig! ♥

    Mysan: Nej, man fattar, men fattar ändå inte. Det går liksom inte in på riktigt! Jag visste inte att Tracy spelar på Söndag. Vilken miss! 🙁 Kram!

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.