Efter gårdagens program på Insider, känner jag att jag vill förtydliga vissa saker, eftersom man i den typen av program knappt får möjlighet att säga något, så känns det lite konstigt att man slänger ur sig en kommentar, men som man sedan inte får möjlighet att förtydliga. Jag hade nog inte någon förhoppning innan om att få hinna säga mer än så i Insider eftersom jag sett det många gånger och vet att debatten efteråt är oerhört kort. Men eftersom jag anser ämnet vara viktigt, så valde jag ändå att delta, för att senare eventuellt fortsätta debatten här på min blogg, om det skulle visa sig nödvändigt.

Just nu känner jag att jag vill både förtydliga vissa saker och även lägga ut ett lite vidare perspektiv i ämnet.

Först och främst så vill jag klargöra att jag NATURLIGTVIS inte på något sätt ger mitt stöd till sexuella övergrepp, oavsett om det skett på barn, eller ej, oavsett om det skett av en pedofil eller ej! Jag tycker att det är ett förkastligt brott och jag tycker att det är bra att de som begår brottsliga handlingar, blir dömda för dem.

Jag inser också att det finns de förövare som är ”svårare” än andra. Det finns de som den s.k. ”Alexandramannen” som man tar upp i reportaget jag har länkat till ovan. Jag skulle gissa att han klassas som ett svårare fall, utan att vara någon expert i ämnet.

Jag ska erkänna att det kändes ganska märkligt att bli presenterad som ett ”offer” igår i tv3. Inte för att jag har svårt att tala om det, för dels var det väldigt många år sedan (23 år sedan, närmare bestämt) jag blev utsatt och dels så har jag verkligen bearbetat denna händelse professionellt. Jag har lagt det långt bakom mig och gått vidare med mitt liv. Dessutom ser jag mig verkligen inte som ett ”offer”. Jag har inte svårt att prata om det, men känner inte heller något större behov av att göra det, ämnet om mig personligen känns ganska slutpratat. Man kommer till en gräns då det finns risk att i stället för att prata för att bearbeta, har en tendens att man bara ältar gammalt skit. Lite så känns det för mig. Däremot anser jag att ämnet i sig är viktigt! Jag var naturligtvis medveten om att Insider skulle ta upp det (att jag varit utsatt, alltså) igår i sitt TV-program och jag hade okejat det, däremot så hade jag hoppats kunna leda diskussionen bort från min person till ett större perspektiv, men tyvärr blev det inte tillfälle till det.

Jag brukar kalla mig själv för en ”obotlig optimist”, men jag skulle vilja förtydliga det uttrycket i denna debatt och i stället säga att jag gillar att se lösningar mer än problemen. Med detta inte sagt att jag inte vill se problemen.

Jag tror att detta ämne omringar sig av en hel del olika typer av problematik. Ett av problemen jag upplever är att man gärna ”monsterförklarar” dessa utövare. Jag tror på det sättet att man gör många barn en björntjänst. Vi vuxna målar gärna upp en bild för barnet om att ”akta sig för fula gubbar”. I själva verket så är ofta dessa utövare någon som barnet känner och kanske till och med älskar och har förtroende för. På så sätt kan det blir svårt för ett barn att man faktiskt blivit utsatt för övergrepp av pappa/mamma/styvfar/fotbollstränaren/morbror/farfar etc. Dessa personer är ju oftast inte alls någon ”ful gubbe” i barnets ögon. Det är ju den där personen som barnet kanske älskar att leka med, äta glass och mata fåglar med etc. Jag tror att det blir svårare för barn när vi ”monsterförklarar” dessa män (eller kvinnor, men jag skriver män i detta inlägg för att förenkla, dels för att det var en man jag blev utsatt för och dels för att programmet utgick från och handlade om manliga förövare, med detta inte sagt att alla män är förövare!!) att berätta om de blir utsatta.

Jag vet att rubriken på mitt gamla inlägg: Skjut inte min pedofil! är provocerande och jag skrev rubriken fullt medveten av att den är det. Anledningen till detta var att jag var trött på en relativt ensidig debatt i detta ämne på nätet som i stort sett gick ut på de ”fantasifulla” åsikterna: ”lås in dem och kasta nyckeln” eller: ”de ska ha dödsstraff”.

Jag är medveten om att just detta ämne är väldigt känsligt och upprör många människor. Det tycker jag är bra, för det innebär att vi människor bryr oss.

• Det jag efterlyser i debatten är dels hur kan vi skydda våra barn och ungdomar?
• Finns det behandlingar som visar sig fungera bra på just sexualbrottslingar?
• Alternativ till ”lås in dem och släng nyckeln” utan att själv bli kallad ”pedofilkramare” eller till och med pedofil.

Jag anser att livet sällan är svart eller vitt, utan i stället fyllt av gråzoner som vi måste bli bättre på att hantera.

Jag kommer att skriva fler inlägg i detta ämne och där kommer jag att ta upp detta med att hänga ut pedofiler i offentligheten för att skydda våra barn. Vad jag anser om det och varför.

Läs även andra bloggares åsikter om insider, tv3, pedofil, pedofilkramare, diskussion, debatt, media, sexualbrottslingar, sexuella övergrepp,