Krönika 17

(Bilden är en present sedan länge från en bloggvän; Lilltanta)

Så missade jag det igen… Hur som helst så sändes min 17:e radiokrönika i går och om du vill lyssna på det så kan du gå in och lyssna HÄR! (Dra fram tidslinjen till 14.45) Mina tidigare radiokrönikor och radiokåserier kan du lyssna på om du kollar in DENNA sida! Denna gång handlar det om den gångna julen, om döden och om julänglar som vakar över oss…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Tar tillbaka…

Jag tar genast tillbaka mitt föregående inlägg. Både vad gäller mina knäckplaner och det där om min braiga, kvinnliga logik.

Bedövningen har nu släppt och jag ska aldrig mer äta knäck jag ska inte äta knäck på länge. Inte förrän nästa år i alla fall…! 😉 Jag ska inte heller jobba en massa jular framåt, för det var ingen bra logik har jag nu kommit fram till. Det gör förbannat ont och jag håller tummarna för en knäckfri smärtfri nyårsafton.

Håll tummarna, så ska jag skriva en toppen bloggkrönika för 2008 i morgon!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Min kvinnliga logik

På juldagen gick ju min tand av. Av en knäck på jobbet. En endaste, ynka, liten knäck! Den knäcken knäckte hela min tand. Eftersom jag jobbat nästan konstant sedan dess så har jag inte tagit tag i det där med tandläkarbesök än. Natten till idag sov jag knappt alls, eftersom det gjorde så förbaskat ont!! I dag på jobbet kollade jag först så det var okej att springa iväg till en tandläkare och när jag fick det bekräftat så ringde jag och fick en tid på eftermiddagen akut. Jag förklarade vad som hänt och de gav mig en tid.

Hela dagen har tanden ömmat, gjort ont, ilat och gjort ännu ondare. Strax innan 15.00 ilade jag iväg till tandläkar-akuten nära mitt jobb. In, slängde mig ner i tandläkarstolen och lät dem påbörja operation utdragning av tand. Flera bedövningssprutor, in med en massa tänger i munnen. Slita, dra. Den ville inte ut, min ena kindtand. Mer bedövning, dela tanden, då den var för stor för att dra ut direkt. Slita. Dra. Slita. Dra. Slita. Dra. Sy och tråckla, sy och tråckla… Aj, aj, aj…

Efter tjugo minuter gav tanden upp och jag såg att tandläkaren fick ta i allt hon kunde. Ut i kassan och hämta räkningen. E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn!!

Glad att den onda tanden var borta. Glad att slippa ligga sömnlös ännu en natt. Snabbt tillbaka till jobbet. Blodet rinnande i mungipan, tussar neddränkta av blod. Äckligt, äckligt.

Logiskt tänkande alá Fatou:

Om jag nu jobbade julhelgen, blev bjuden på knäck, en knäck som knäcker en tand som måste dras ut. Det kostar E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn att dra ut tanden, så borde en människas filosofi vara att ge sjutton i knäck framöver. Eller i alla fall andras hårda knäck. Men jag har en annan filosofi:

Om jag blev bjuden på en knäck. En knäck som i slutänden inte blev gratis utan kostade mig E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn, trots att jag jobbade hela julhelgen, så måste jag nu jobba en massa jular framöver för att hamna på plus igen. Jag menar jag måste ju se till att jobba en massa jular framåt nu, så jag kan bli bjuden på många fler knäck och på så sätt äta knäck för minst E-T-T-T-U-S-E-N-S-E-X-H-U-N-D-R-A-N-I-T-T-I-O-F-E-M spänn för att gå jämnt upp… Är ni med? Min filosofi handlar alltså om att se till att bli bjuden på samma summa i knäck, som jag nu lagt ut på den knäck som trasade sönder min tand.

Det är min alldeles egna, kvinnliga logik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…

Ni som har följt min blogg länge vet också att unga personer som begår självmord är något som berör mig väldigt starkt. Delvis tror jag att det har att göra med att när jag själv var tonåring och mådde dåligt så såg jag självmord som ett alternativ när livet blev för tungt och jobbigt att leva. Det fanns naturligtvis orsaker till att jag mådde så dåligt. Jag har nämnt några av dem tidigare, men om orsaker ska inte det här inlägget handla om, utan det handlar om självmordsbenägna, unga människor.

Att må väldigt dåligt är något som väldigt många tonåringar upplevt eller upplever. Det som jag som vuxen tycker är lite svårt med detta är att unga människor som hamnar i kris har väldigt lite att relatera till. Deras liv har varit så kort att de lätt tror att om man mår väldigt dåligt så tror man att man aldrig ska kunna gå vidare och komma ur det där svarta. Den där tiden när jag själv mådde oerhört dåligt kunde jag inte se någon ljusning. Allt var svart och mörker och allt inom mig var svart, smärtsamt och ändlöst. Det var så jag upplevde det.

Utåt kunde jag skratta och vara glad, men det kändes som det där svarta som åt upp mig inifrån spred sig och att jag aldrig skulle kunna känna verklig glädje. Livet var helt enkelt väldigt smärtsamt för mig. Idag är jag tacksam för att jag hade den där mörka tiden. Dels för att den lärt mig att hantera smärta, men också för att jag fick hjälp med att bearbeta allt det där onda på djupet och inte bara på ytan. Jag tror att många människor bär runt på en massa smärta som man aldrig riktigt tar tag i och om man sedan hamnar i en större kris, så blir det väldigt svårt att hantera dessa känslor.

Idag anser jag mig vara en både stark och lycklig kvinna. Jag älskar verkligen livet. Men hade ni frågat mig när jag var fjorton år och stod på det 10 meter höga taket och kastade mig ner… då hade jag aldrig trott att jag skulle kunna bli en glad och stark fyrabarnsmamma som älskar livet.

Jag hade inget att jämföra med, så därför trodde jag, liksom många tonåringar gör, att livet är helt svart eller vitt. Jag trodde att det fanns lyckliga och olyckliga människor och att om man var olycklig så kunde man aldrig vända det.

Jag vände mig i min egen vånda och smärta och jag ältade det. På ytan. Jag ältade att livet var tungt och svårt och därför tror jag också att jag sjönk allt djupare i min egen mörka olycka.

Idag när jag stöter på problem så bearbetar jag dem långsamt. Jag tillåter mig aldrig att falla i de där riktigt djupa hålen, som man upplever om man mår riktigt dåligt. Jag vet att det finns en lösning på allt, även om man inte alltid kan se den framför sig just då. Jag vet att man kan bli en väldigt lycklig människa även om man gått igenom tunga och svåra saker.

Som förälder till tre tonårsdöttrar så är tanken på att förlora ett barn på detta fasansfulla sätt ständigt levande. Liksom de flesta föräldrar så är det min allra största skräck. Jag har sett mina döttrar bli ledsna av svek, hopplöshet, problem i skola, bland vänner, pojkvänner och andra saker. Jag vill tvinga in förståndet i deras huvuden att inte tänka på att göra slut på sitt liv. Jag matar dem med alternativ när de mår riktigt dåligt. Jag vill pränta in 1000 lösningar som är bättre än att försöka beröva sig själv livet. Jag vet att jag inte kan leva mitt liv genom dem och jag är fullt medveten om att de måste begå sina egna misstag, men av ren egoism har jag inte råd att låta dem begå alla misstag jag själv har begått.

Jag vill att de ska förstå att hur mörkt allt än ser ut, så kommer det faktiskt att ljusna.

Den första blogg jag följde ordentligt på nätet var Susann ´s blogg. Hon hade då nyligen mist sin son Jonny i självmord. Jag läste och grät. Ibland kunde jag inte ens se vad jag läste för tårarna gjorde texten för suddig. Jag läste och kände medlidande, som förälder också rädsla och jag kände att jag ville försöka förstå. Trots att jag själv mått så där dåligt och till och med själv trodde att jag var en börda för alla omkring mig, trots att jag visste att jag var älskad av mina närmaste, så kunde jag ändå inte riktigt förstå. Jag har fortfarande svårt att förstå…

Jag försöker, men ju äldre jag blir desto mer obegripligt blir det för mig att en ung människa med hela livet framför sig vill avsluta sitt liv. För alltid.

Så blev jag kontaktad av flera unga flickor som mådde dåligt. Jag hade lite svårt att handskas med situationen. Det är svårt att ge unga flickor hopp om livet via en dator. Jag ville ge, känna, krama, trösta, men insåg att jag inte förmådde vara på alla ställen samtidigt. Det fanns särskilt en flicka jag kände extra mycket för. Efter våra första kontakter adopterade hon mig som moster, vilket gjorde mig mäkta stolt!!

Så småningom stångade jag pannan blodig för att försöka hålla denna unga tjej vid liv. Jag svek löften till henne, men insåg att jag skulle göra samma val igen och igen, om det skulle behövas. Jag ville bara få henne att förstå hur värdefullt livet kan vara om man bara ger det en chans. Jag var skitförbannad över vuxenvärldens svek mot henne, gång på gång. Jag bad och bad för henne och till slut så blev jag äntligen bönhörd!

Tidigt i somras klev en liten flicka ut framför tåget i vårat bostadsområde. Mina döttrar kom dit strax efter det hänt och det tog ganska länge för dem att bearbeta det som hänt. Av en händelse fann jag mammans blogg om denna händelse som naturligtvis förändrat hela hennes liv. Händelsen berörde mig otroligt starkt!! Jag kunde inte riktigt släppa tankarna på denna familj.

Jag och Ludmilla träffades och fortsatte hålla kontakten. Hon lever den mardröm jag inte ens vågar föreställa mig. Samtidigt så går ju livet vidare. På något outgrundligt vis så går det trots allt vidare… Den senaste tiden har Ludmilla ´s starka historia uppmärksammats i olika media. I dag är det en stor artikel i Aftonbladet, förstasidan av Aftonbladet hade vackra, fina Linneá på hela framsidan. När jag stod där på ICA kände jag åter den där känslan av att vi har något gemensamt. Kanske är det något i Linneá som jag känner igen från min egen ungdom? Kanske är det bara en stark känsla av medmänskighet? Linnea ´s bortgång berör mig och har berört mig starkare än det mesta jag upplevt från okända personer. För ett par veckor sedan uppmärksammades de även i UNT och precis innan jul så uppmärksammades de i Expressen.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att uppmärksamma personer som är självmordsbenägna och jag tycker det är ännu viktigare att uppmärksamma problematiken runt självmordsbenägna ungdomar, eftersom de än mer saknar preferenser till livet i sin helhet. Jag uppmanar alla vuxna att se ungdomar som mår dåligt och att våga ingripa. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Vi kan faktiskt göra skillnad. Jag tror inte att någon som mår dåligt börjar må bättre för att man tystar ner problemen och mörklägger dem. Tvärt om, faktiskt. Vi får inte lägga locket på. Vi måste hålla debatten levande, det är vi skyldiga att göra!!

Till er ungdomar som mår dåligt: Jag utmanar er härmed, våga söka hjälp, våga stå på er. På Ludmillas sida finns flera bra länkar. Våga bråka för en hjälp ni har behov av och som ni har rätt till!!

Till sist: Tror du att du eller någon du känner aldrig kommer att bli drabbad? Jag återupplivar Ludmilla ´s gamla inlägg:

Tre gånger fler personer tar sitt liv varje år jämfört med dödsfall i trafiken.

Det är klart att vi kan göra skillnad!! Fallet med Linneá är ett praktexempel på när vården och samhället har misslyckats fullständigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Helgens barnkommentarer

En trevlig helg med tjocka släkten har vi haft. Min mamma, ena bror och hans familj har varit på besök. Vi har pratat, ätit gott och spelat. Vi har spelat guitar-hero, vi har spelat bubblor, vi har spelat fotbollsspelet, vi har spelat Nintendo DS och jag vet inte allt vi har spelat…

Ja, kort sagt så har vi haft en helg av gemenskap, gemensamhet och samvaro. Men när de åkte var jag trött, trött, trött. Jag tror jag skulle kunna sova ett helt dygn om jag ville, men jag ska iväg och jobba snart och får vänta med vilandet tills min semester om några dagar.

Helgens två kommentarer får nog min lilla brorsdotter Kornelia (3) stå för:

Binta ´s kompis kom på besök. Hon är inte så mörk, men kanske en nyans mörkare än mina barn och Kornelia ´s storebror ”Kribban”. Tjejen kommer in och Kornelia tittar storögt på henne: ”Oj, vad bruuun du är!” Behöver jag nämna att alla hade svårt att hålla sig för skratt?

Kommentar två var när hon följde med min mamma på toaletten och råkade komma åt hennes bröst:

”Vad stora tuttar du har, farmor, men min mamma har ÄNNU större…!”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att ta hand om sig själv


Det där med att ta hand om sig själv är något jag tror är väldigt lätt att glömma bort. Särskilt när man har barn och framför allt när man är ensamstående förälder. Jag är av den åsikten att för att kunna vara en bra förälder så måste man också få tid för sig själv ibland. Få skämma bort sig själv och känna att man lägger tid på att ta hand om sig själv. Idag, i vårat svenska samhälle är tiden verkligen en lyxvara, därför tror jag att det blir än viktigare att ta tillvara på den ibland.

Jag har skrivit många gånger om vikten av barnfria helger för mig. Jag brukar ha en barnfri helg i månaden för att ta hand om mig själv. Ekonomin tillåter sällan några större utsvävningar, men ibland handlar det om att få äta i lugn och ro på en restaurang och ibland handlar det om ett långt bad med en bra bok, utan någon som knackar på badrumsdörren eller helt enkelt öppnar den för att de bara MÃ…STE ha något från just det badrummet PRECIS när du sjunkit ner i ett varmt bad och vägrar kliva upp för att öppna badrumsdörren…

De senaste månaderna har jag inte haft någon barnfri helg. Ingen egen tid att spendera över huvud taget. Den främsta anledningen till det är att barnen i olika omgångar har behövt mig på ett viktigare sätt än mina barnfria helger. De har behövt min närvaro och samvaro och då har naturligtvis mina barnfria helger framstått som fullständigt onödiga för mig.

Men jag börjar känna av det nu. Kroppen blir allt tyngre för varje morgon jag kliver ur sängen. Mitt humör svänger mer. Jag känner mig utmattad efter även en relativt lugn dag på jobbet. Jag känner mig trött och orkeslös. Därför har jag nu tagit ut lite semester. Jag ska jobba i morgon och i övermorgon och sedan ska jag åter ta mig en barnfri helg lagom till nyår.

Med andra ord ska jag passa på att njuta. Av en god väns sällskap, men framför allt av tystnad, lugn och ro och att få göra precis som jag själv vill. Äta när jag vill, sova när jag vill, slippa städa, tvätta och annat trist som det känns som jag redan ägnat allt för mycket tid till den senaste tiden.

Inte blir det sämre av att jag fick en slant av min pappa i födelsedagspresent, som han poängterade att det skulle gå till mig och inte hushållskassan. Vad passar då inte bättre än Body Shops duschtvål och spraylotion med kokosdoft?

Två arbetsdagar kvar, sedan ska jag köra en städdag så jag sedan bara kan njuta och ta hand om mig kropp och själ. DET behöver jag verkligen nu efter en mycket tung höst och vinter. Jag behöver ge mig själv ny kraft och energi och det ska jag snart kunna ägna den närmsta tiden åt, hoppas jag…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Roliga webbtest

Webbtest är kanske inte så tillförlitliga. Inte desto mindre är de oftast väldigt roliga att göra. Just nu har Allt Om Barn ute en hel del roliga webbtest. Här kan du testa dina kunskaper om:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Gävlebocken bloggar mordbrand

Nu har det hänt! Till slut fick hon som hon ville, den där mordiska Ister. Var det någon som kollade webcam? Var det någon som såg om det var en liten Ninja som tassade runt bocken ungefär vid tiden när den brändes ner?

Jag tycker det har gått för långt nu! Ister! Jag ställer DIG till svars!

Läs bockens egen tårdrypande blogg.

Tillägg: Vad var det jag sa?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tomten hade klackeskor

Mabou (6) har kommit hem från min kompis och hennes föräldrar, där han firat jul.

Jag skulle ordna tomte hade jag lovat, inför julafton. Tyvärr hade jag så mycket annat i huvudet så jag höll på att glömma bort det. Till slut ringde jag till en av Bintas kompisar som bor i närheten av min kompis föräldrar, i Stenhagen. Jag förklarade för henne att vi behövde en tomte: Då skyndar hon sig att säga att hennes mamma jätte-gärna vill vara tomte. Hennes mamma och jag är gamla vänner sedan många år och bara tanken på henne som tomte fick mig att skratta hysteriskt. Om jag säger ”African-Mama” så kanske ni får en bild i huvudet. Det är typ hon… Haha…

Hur som helst jag pratade med henne och hon blev överlycklig över att få vara tomte.

Hon sa: ”Men jag har inga kläder”.

Jag lugnade henne: ”Nej, men det är lugnt, jag har skickat med en påse med tomtekläder, så jag kan be Jainaba (17) springa över till dig och lämna.”

Min kompis: ”Men vad säger man? Finns det några barn?” Sa hon på sin brutna Svenska (hon kommer ifrån Kongo Kinschasa)

Jag: ”Nej, du ska säga, God Jul, finns det några snälla barn här?”

Min kompis: ”Finns det några barn…?”

Jag: ”Finns det några SNÄLLA barn?”

Min kompis: Haha… Okej. Jag fixar det!”

Efteråt fick jag veta att de haft en toppenrolig tomte. Det enda tråkiga var att hon inte hade haft tid att stanna så länge. Nu när jag läste hennes dotters blogg, så förstår jag varför… Hon skulle ju ut och skrämma slag på Stenhagens invånare.

Nyss kom Mabou hem: Mamma! Nu vet jag att tomten inte är på riktigt!

Jag: Varför då? Kom det ingen tomte?

Mabou: Jo, det kom en låtsas-tomte!

Jag: Men hur vet du att det inte var den riktiga?

Mabou: Asså… Hon hade ju… Klackeskor!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dagens navelskåderi

Även om ingen annan bryr sig, så gör jag det och även om ingen är intresserad av att läsa, så måste jag få skriva det:

Jag åt knäck i dag på jobbet. Jag älskar knäck. Vi gör alltid massor av knäck hemma. Men vi gör dem mjuka. Så mjuka att man inte kan ha dem framme. Man måste ta fram en liten hög i taget från frysen och sedan äta upp dem på en gång.

På jobbet var de inte lika mjuka. De var ganska mjuk-hårda, liksom. De var goda. Och farliga. Jag bet av en hel jävla tand.

Jag trodde jag skulle tjäna lite extra när jag jobbar hela julhelgen, i stället går jag förlust, misstänker jag. Nu är det bara att ringa och boka tid hos tandläkaren och fram tills dess tugga på höger sida. HÖGER. INTE vänster!!

Akta er för knäcken!! Om inte annat kan de ta knäcken på ekonomin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,