Så stannar världen till en sekund och jag faller åter i en otröstlig gråt…

Jag satt och letade efter ett helt annat inlägg, när jag råkade hamna på ett inlägg som jag skrev för två år sedan (20/12-06) Blicken råkar ramla på en kommentar som Helené skrev till mig. Inlägget är HÄR och du kan läsa Helenés kommentar som är nummer #3 från Alma Mater.

Plötsligt slutade jorden snurra. Plötsligt stannade världen till en sekund och jag måste hämta andan innan jag faller in i en otröstlig gråt. Igen. Varje ord skär som en kniv rakt in i min kropp och min själ. Skrev hon det för att jag skulle läsa det just nu? Visste hon då, fast hon inte visste?

Det gör så ont, samtidigt som de skrivna orden är en enorm tröst. Mitt eget svar till Helené (kommentaren under) får mig om möjligt att bli lika tagen. Vad är det Ludmilla brukar säga? Att livet är så underligt!

Helené, visste du redan då att du skulle bli en ängel?

Med min sanna kärlek och saknad av dig! Från din lillasyster Fatou.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

3 svar på ”Så stannar världen till en sekund och jag faller åter i en otröstlig gråt…

  1. Pingback: Tonårsmorsa » Grattis Helene på din födelsedag

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Så stannar världen till och jag faller åter i en otröstlig gråt… […]