En märklig jul

Som jag nämnt i min blogg tidigare, så skulle jag jobba hela julhelgen. Jag jobbade i går, jag är på väg till jobbet idag och jag ska jobba i morgon. Det är ju så på vissa arbetsplatser att man måste jobba över julen och förhoppningsvis fördelas det där något så när jämnt mellan kollegor från år till år.

Själv hade jag semester förra julen och när jag tänker efter så har jag nog aldrig jobbat på julafton någon gång tidigare, eftersom jag tidigare haft jobb där man inte brukar jobba på julaftonen. Så på så sätt har jag ju haft tur. Ändå… jag måste säga att det kändes väldigt märkligt igår att jag lämnade iväg barnen att fira jul med andra (min bästa väninna och hennes föräldrar) och själv gå och jobba. Visserligen är tre av mina fyra barn ganska stora och visserligen visste jag att de tre jag skickade iväg fick en trevlig jul (Binta var också inbjuden, men valde att fira jul på annat håll). Med traditioner, julmat och julklappsöppning. Ändå kändes det väldigt märkligt.

Jag har ju tidigare berättat att jag faktiskt tycker om julen väldigt mycket, till skillnad från många andra. Nu är julafton slut, kvar återstår några juldagar. Det känns inte lika trist att jobba dessa juldagar som just julafton, men jag ser ändå fram emot nyår. Inte för att jag firar nyår direkt, utan mer för att jag tagit ut semester och kommer att ha en ledig vecka från nyår och framåt. Nej, det är inte ett dugg synd om mig, mer att det kändes märkligt att göra alla förberedelser inför julen och ändå inte få vara med och fira den.

På kvällen, när Jai och Isa kom hem, hade jag planerat att vi skulle mysa tillsammans. Jag la mig i soffan och väntade på att de skulle komma hem. Nu blev det inte så, eftersom jag varit vaken till sent på nätterna den sista veckan för att hinna med alla julförberedelser, så somnade jag på två minuter och sov som en stock på soffan när tjejerna kom hem…

Det är så märkligt. Eller, som Ludmilla brukar säga: ”Livet är så underligt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

3 reaktion på “En märklig jul

  1. Pingback: Ludmillas Blogg » Livet är märkligt

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] att jag är bitter över vad som “drabbat mig“. Jag kan bara förundras över hur märkligt livet är. Oscar framför […]