Hur Carina blev Fatou och varför

Sarahs (som för övrigt har en ruggigt bra blogg som jag besöker allt för sällan) förfrågan ska jag blogga lite om mitt namnbyte.

Jag är alltså döpt till endast ett enda namn, vilket blev Carina. Varför jag fick bara ett enda namn var helt enkelt för att mina föräldrar inte kunde enas om fler än ett namn, so I guess att jag får vara tacksam för att jag slapp bli namnlös… Jag har hört att min mormor var förtvivlad över att jag bara fick ett enda namn (för nu skulle ju alla tro att jag var en ”fattig-unge” som hon sa. ”Alla” innebar antagligen mormors grannar, eller nåt… ) Varför de skulle tro att jag var en ”fattig-unge” har nog med att göra att förr i tiden så kostade det pengar med namnen när man döpte ett barn. Så det betydde att de rika kunde kosta på sina barn en väldans massa namn, medan de fattiga fick vara glada om de hade råd att ge barnet ett enda.

Hur som helst så fick jag nöja mig med mitt ”Carina”. Tyvärr var jag inte så nöjd med mitt namn. Dels för att det var trist att bara ha ett enda namn, eftersom alla i min klass hade flera namn. Att andranamnet ofta var ”Knut” eller ”Agda” eller något liknande som mina klasskompisar tyckte var pinsamt, spelade ingen roll för mig, för jag tyckte det var finare att heta Knut Agda Von Skithög än att ha bara ett enda förnamn.

Jag har i alla fall aldrig trivts som eller känt mig som en Carina. Därför blev jag överlycklig varje gång någon gav mig ett smeknamn som barn och tonåring.

För flera år sedan så konverterade jag. Jag kommer inte ihåg exakt vilket år det var, men tror att det kan röra sig om cirka 10-12 år sedan nu.

Mer om min konvertering och om mina och barnens namn kan du finna i följande, klickbara länkar:

När jag konverterade så bestämde jag mig ganska snabbt för att även byta namn. Det är naturligtvis inget man behöver göra för att man konverterar, men jag har som sagt alltid haft svårt att komma överens med mitt namn, så jag såg det snarare som en möjlighet att äntligen få tillfälle att byta. Eller i alla fall få lägga till fler namn. Jag har behållit Carina, men jag har lagt till både Fatou och ett till namn, från den person som jag namngav mig själv efter.

I Gambia är det så att om man byter namn, vilket det finns en hel del från Gambia som gör om de konverterar så sägs det ge otur att fortsätta kalla den personen för det gamla namnet. Det ger otur till den som säger det gamla namnet, inte den som bär namnet.

Den första tiden när jag hade bytt namn upptäckte jag att jag hade svårt att själv reagera när någon kallade mig Fatou. Det var ovant för mig, även om det gick ganska snabbt att vänja om sig.

Nu är det tvärt om. Om någon ropar Carina på stan, så kopplar jag inte. Det är ju mest om det är någon gammal kompis som jag inte umgåtts med på många år som ser mig, som ropar Carina. I min omgivning är det nog bara min pappa som fortfarande konstant säger Carina.

För Mabou var det ju lite konstigt när han för några år sedan hörde min pappa säga ”Carina”. Han sa: ”Nej, morfar, det finns ingen Carina här!” När jag sedan berättade att jag hette Carina också, men att jag inte använt det på länge, så skrattade han högt och länge och det framgick med all önskvärd tydlighet att han inte alls tyckte att det passade på mig. Jag tror människor vänjer sig snabbt och nu funkar det väldigt problemfritt i alla fall.

För övrigt så kan jag säga att även om en och annan säkert lyfte på både ett och två ögonbryn vid mitt namnbyte och även om jag hörde en del tissel och tassel bakom ryggen, så verkar det som de allra flesta tyckte det var helt okej. Flera familjemedlemmar och släktingar reagerade i stället med: ”Ja, det har jag väntat på länge”.

Däremot så hade jag väldigt svårt när jag beskrev för mina klasskompisar (jag pluggade just då) att jag var ensamstående och valde att konvertera. I stort sett ingen trodde mig. Hur mycket jag än stod och förklarade så kom det: ”men varför låter du ditt ex tvinga dig till att byta religion, fast ni är skilda?” eller ”Men säg åt exet och hans familj att de får släppa taget nu, du har ju faktiskt varit skild ganska länge nu…” Det gick verkligen inte in i vissa att jag tagit beslutet SJÄLV. Att imamen som var med när jag konverterade åtskilliga gånger upprepade frågan om jag VERKLIGEN tagit beslutet själv och inte blivit övertalad, övertygad eller på annat vis påverkad till att konvertera, för att då skulle konverteringen inte gälla, det fanns ingen som hade trott mig om jag hade förklarat det för dem…

Det enda problem jag upplevt med namnet är egentligen när jag har sökt jobb så upplever jag det som om det varit lättare att få komma på intervju med namnet Carina än namnet Fatou. Jag har också upplevt att jag blir trevligare bemött av myndigheter per telefon om jag presenterar mig som Carina i stället för Fatou. Vilket naturligtvis är oerhört trist att man upplever sig som annorlunda behandlad beroende på vilket namn man presenterar sig med.

Jag hoppas Sarah att det var svaret på din fråga och om det inte är det, så fråga igen, så ska jag försöka svara!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

15 reaktion på “Hur Carina blev Fatou och varför

  1. Jag hade nog aldrig gissat på att du var döpt till just Carina! 🙂 Möjligtvis Susanne, men neeej… Du heter Fatou och inget annat. Intressant att du skriver om bemötandet du får beroende på vilket namn du presenterar dig med. Trodde nästan att jag inbillat mig när jag upplevt detta själv…

  2. Ja, Susanne eller Camilla eller Carola, men Carina hade inte varit mitt val. Har funderat lite på hur en vit kvinna kan heta Fatou, men bara ”gillat läget”. Kanske att du kom ifrån Sydafrika, var min tanke för där finns ju en del vita? Tack för förklaringen.

    Ja religion är privat. Vad alla och envar ”tror”, är en ensak som ingen annan har med att göra. Att generalisera kan vara farligt och är inte särskilt gudomligt att göra.

    Att som vissa trossamfund gör, gå ut och ”ragga” anhängare vid dörren eller genom media tycker jag är lågvattenmärke.

    Vilken liten goding som blivit uppkallad efter dig. Söt som socker… 😉

  3. sarah: 🙂

    Mrs Diaz: Nej, det är många som känner mig nu som har lite svårt att smälta det där med Carina, men det är nog mest en vanesak! 🙂

    Ingrid: (Se svar ovan) Ja, jag tycker också religion är privat. Jag nämner lite ibland i min blogg, men är ytterst sparsam om religiösa inlägg. Men jag svarar gärna på frågor av kompisar, kollegor eller andra… Ja, hon är världens sötaste Fatou! 😀

    Marra: Kul att du uppskattar det! 😉 Kram! ♥

  4. Jätteintressant att läsa och spännande att så mycket av det du skriver är sånt som vi har gemensamt! (bara ett namn, familjen som tycker att man är lite småknäpp, tron att det är någon annan som påverkat, problemen man möter som arbetssökande, viljan att följa sin tro utan att markera det så tydligt utåt i klädsel osv). Tack för att du delar med dig så öppet! Stor kram från mig! Ps skickar mailsvar ikväll!

  5. Aminata: Roligt att höra, för jag hade nämligen börjat misstänka att vi har en hel del gemensamma nämnare…!

    Som jag skrev i mailet till dig: Jag börjar bli VÄLDIGT nyfiken på att träffa dig! 😀

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Kan du gissa vad?

  7. publicera inte texten om fatou, med samma namn!! 😮
    jag skulle be dig att ta bort det så att ingen såg för att hon vill vara hemlig

  8. Pingback: Så liten är alltså bloggvärlden

  9. I min skalle kommer du nog alltid att heta Kia och inget annat men jag hoppas att du inte tar illa upp utan kan göra ett undantag för en envis typ som mej som sällan gör något jag inte vill. Aldrig i livet att jag skulle kunna förmå mej till att kalla dej Fatou. (måste alltid kolla hur det stavas)haha..

    • Två år sent svar här: jag tror det är en vanesak. ”Kia” gillade jag som smeknamn, men idag känner jag mig varken som en ”Kia” eller Carina, utan bara som en Fatou. Om vi sågs ibland skulle du nog vänja dig! 🙂

  10. Det är första gången jag är inne på den här bloggen…
    En fundering gällande det här inlägget är att du skriver om en konvertering.. men du skriver inte vad du konverterar från.. och inte heller vad du konverterar till!

    Om man har följt dig och din blogg så kanske det är en självklarhet, men om man som jag precis har hittat hit så gäller det att gissa.

    Har du kanske konverterat från Jehovas Vittnen till Judendomen?
    (Jo, jag ser ju att du skriver om en imam i slutet, så jag kan ju gissa vad det handlar om, men i alla fall)

    • Sent svar från mig, råkade bara se din kommentar som av en händelse nu. I mitt inlägg ovan så länkar jag fyra länkar till tidigare inlägg där jag skrivit om:

      Om mitt och barnens namn.
      Om varför jag konverterade
      Hur man namnger barn i Gambia
      Om min tro: Insikt!

      Klicka på länkarna i inlägget så kan du läsa all bakgrund! 🙂

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] Hur Carina blev Fatou och varför […]

  2. […] hennes blogg och ja, det visade sig att hon är precis den person som brorsan upptäckt. Att jag bytt namn förvirrade kanske ytterligare […]