Att ta farväl av en vän…

(Så märkligt att inse att min vän ligger i kistan, så stilla, så tyst.)

Det har varit en mycket, mycket tung dag.

Jag har deltagit på en av mina absolut närmsta vänners begravning. Det är tungt. Att ta ett sista farväl av min bloggsyster, som funnits där på så många sätt för mig.

Det har varit en mycket tung dag. Jag vet att jag kom på Helenes begravning och jag förstår att Helene inte finns mer. Ändå kan jag inte riktigt förstå att det är Helene som ligger där i kistan. Kistan med det vackra sammets-täcket och med de guldiga fransarna. Det går inte riktigt ända in att Helene inte kommer att ringa mig igen och jag är ganska upprörd över att det nu gått över en månad utan att hon har ringt till mig.

Jag är också upprörd över att Helene har gått igenom så här stora saker, som att gå och dö, utan att hon ringt mig och berättat hur det har varit för henne. Men jag är också ledsen. Jag är ledsen för att hon inte hann ta farväl av sina barn en sista gång. Jag är ledsen för att jag inte förstod hur kort tid min vän hade kvar. Jag är ledsen för att det fanns saker i hennes liv som jag önskat hon hade hunnit reda ut.

Jag är ledsen för att att Helene inte fick den respons från myndigheter som hon förtjänade efter alla års kamp. Jag är ledsen för att Helene inte fick se sin yngsta son uppträda i melodifestivalen.

Men jag är ändå glad att Helene hann förbereda sig. Jag är glad att Helene var beredd och att hon i livet trodde så starkt på de änglar hon nu gjort sällskap. Jag känner också glädje över att prästen lyckades fånga så många delar av Helene som jag har uppfattat henne. Jag är glad över att Helene var en oerhört stark kvinna som borde vara många kvinnors förebild.

Jag känner enorm tacksamhet över att få ha varit en stor del av Helenes liv de senaste åren. Jag känner tacksamhet över att ha fått dela den bloggvärld som hon kände och som till viss del skilde sig från min. Jag känner också tacksamhet över att ha fått hållit henne i mitt hjärta. Jag känner tacksamhet över att ha fått ta del av hennes kunskaper och jag är verkligen tacksam för alla skratt vi har delat.

Jag är så oerhört tacksam att Helene finns med sina barn. Att hon kan vaka över dem nu, likt en ängel. Jag är glad att de slipper vandra ensamma i en tid så svår.

(Som jag skrev i gårdagens inlägg att jag skulle göra, så la jag på en ros från mig och barnen och en annan, stor, röd, vacker ros som var från hela bloggvärlden, från alla som önskar hedra en stor bloggerska och kvinna)

Till sist är jag också mycket, mycket tacksam för att en kvinna, som jag, en kvinna som lever i sin egen vardagskamp, precis som de flesta av de kvinnor jag känner, precis som även Helene gjorde, jag är tacksam att hon gjorde det möjligt för mig och mina barn att ta ett sista farväl av en av mina absolut bästa vänner. Min bloggsyster Helene!! För att hon är en levade ängel, på samma sätt som Helene är en ängel som nu gått vidare, till något vi inte känner till… TACK! TACK! TACK!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

16 svar på ”Att ta farväl av en vän…

  1. Döden betyder ingenting!

    Jag har bara dragit mig tillbaka till ett
    annat rum.
    Jag är jag och Du är Du.
    Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
    Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn.
    Tala till mig på samma sätt som Du
    alltid brukade.
    Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta
    från Din röst.
    skratta tillsammans med mig, som vi alltid
    brukade skratta åt vardagens småting.
    Var med mig, le med mig, tänk på mig,
    bed för mig!
    Låt mitt namn fortsätta att vara en del
    av Din vardag.
    Livet betyder detsamma. Ingenting har
    skett som förändrar det.
    Livet går vidare därför att det måste gå vidare.
    Döden är ju bara ett avbrott i vår gemenskap.
    Varför skulle Du sluta att tänka på mig bara
    därför att Du inte längre kan se mig?
    Jag väntar på Dig för en kort stund
    alldeles i närheten.
    Allt är bra!

    Okänd

    Denna dikt fick jag i ett litet vackert häfte av vår diakon efter Rickards död. Jag tar då och då fram detta lilla häfte och läser den vackra dikten. Den ger ett litet hopp…

    Kram Gunilla

    Gunillas senaste inlägg..Kategori SPORT & FRITID

  2. Du är verkligen en fin vän till Helene mycket fint skrivet.
    Mycket sorgligt, denna hemska sjukdom som blir bara vanligare och vanligare.
    Kramar @nn

  3. …jag fick nyss veta..finner inte DE orden,känner en otrolig ILSKA över livets orättvisor.
    Förlåt,sänder många varma tankar till Helens familj..och självklart till Dej.
    Var Rädd om Dej.
    Lova det..Livet är hårt..och orättvist!
    Kramarõmt om…

  4. Så sorgliga och fina ord..

    Jag tror Helene sitter där uppe nu och är lika tacksam över dig
    som du är över henne.
    Över eran fina och speciella vänskap…

    Hon finns ju inte kroppsligt mera
    men hon finns i en speciell vrå i ditt varma och kärleksfulla hjärta
    där du vårdar hennes minne ömt resten av ditt liv.

    Sköt om dig!

    Kram!

    puffeltufflans senaste inlägg..* I tolv timmar sov hon

  5. Vad fint du har skrivit. En fin stund vi delade tillsammans med Helens barn. Det var så tyst och stilla. Jag kan inte fatta det än att min vän Helen är borta, det gick så fort. Hon var min bästa vän. Satt framför dig på begravningen.

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Saknad…

  7. Pingback: Tonårsmorsa » Idag förstod jag att hon är borta för alltid…

  8. Pingback: Tonårsmorsa » Grattis Helene på din födelsedag

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] jag kände till genom bloggen, men sedan blev hon en av mina allra bästa och närmsta vänner. Helené tog många hemligheter om mig med sig i graven. Det känns ledsamt och trist på samma […]

  2. […] hon är borta! Jag känner tacksamhet för att jag hade möjlighet att ta farväl av Helené vid begravningen. Det fanns en annan väsentlig skillnad idag mot de gånger jag sörjt Helenés bortgång tidigare […]

  3. […] Att ta farväl av en vän… […]