(Så märkligt att inse att min vän ligger i kistan, så stilla, så tyst.)
Det har varit en mycket, mycket tung dag.
Jag har deltagit på en av mina absolut närmsta vänners begravning. Det är tungt. Att ta ett sista farväl av min bloggsyster, som funnits där på så många sätt för mig.
Det har varit en mycket tung dag. Jag vet att jag kom på Helenes begravning och jag förstår att Helene inte finns mer. Ändå kan jag inte riktigt förstå att det är Helene som ligger där i kistan. Kistan med det vackra sammets-täcket och med de guldiga fransarna. Det går inte riktigt ända in att Helene inte kommer att ringa mig igen och jag är ganska upprörd över att det nu gått över en månad utan att hon har ringt till mig.
Jag är också upprörd över att Helene har gått igenom så här stora saker, som att gå och dö, utan att hon ringt mig och berättat hur det har varit för henne. Men jag är också ledsen. Jag är ledsen för att hon inte hann ta farväl av sina barn en sista gång. Jag är ledsen för att jag inte förstod hur kort tid min vän hade kvar. Jag är ledsen för att det fanns saker i hennes liv som jag önskat hon hade hunnit reda ut.
Jag är ledsen för att att Helene inte fick den respons från myndigheter som hon förtjänade efter alla års kamp. Jag är ledsen för att Helene inte fick se sin yngsta son uppträda i melodifestivalen.
Men jag är ändå glad att Helene hann förbereda sig. Jag är glad att Helene var beredd och att hon i livet trodde så starkt på de änglar hon nu gjort sällskap. Jag känner också glädje över att prästen lyckades fånga så många delar av Helene som jag har uppfattat henne. Jag är glad över att Helene var en oerhört stark kvinna som borde vara många kvinnors förebild.
Jag känner enorm tacksamhet över att få ha varit en stor del av Helenes liv de senaste åren. Jag känner tacksamhet över att ha fått dela den bloggvärld som hon kände och som till viss del skilde sig från min. Jag känner också tacksamhet över att ha fått hållit henne i mitt hjärta. Jag känner tacksamhet över att ha fått ta del av hennes kunskaper och jag är verkligen tacksam för alla skratt vi har delat.
Jag är så oerhört tacksam att Helene finns med sina barn. Att hon kan vaka över dem nu, likt en ängel. Jag är glad att de slipper vandra ensamma i en tid så svår.
(Som jag skrev i gårdagens inlägg att jag skulle göra, så la jag på en ros från mig och barnen och en annan, stor, röd, vacker ros som var från hela bloggvärlden, från alla som önskar hedra en stor bloggerska och kvinna)
Till sist är jag också mycket, mycket tacksam för att en kvinna, som jag, en kvinna som lever i sin egen vardagskamp, precis som de flesta av de kvinnor jag känner, precis som även Helene gjorde, jag är tacksam att hon gjorde det möjligt för mig och mina barn att ta ett sista farväl av en av mina absolut bästa vänner. Min bloggsyster Helene!! För att hon är en levade ängel, på samma sätt som Helene är en ängel som nu gått vidare, till något vi inte känner till… TACK! TACK! TACK!
Läs även andra bloggares åsikter om helene, begravning, kapell, alter ego, änglar, ängel, död, bloggsyster, tårar, gråt, vardagskamp, farväl, vän, sorg, obegripligt, kista,
Så vackert och fint… men så oändligt sorgligt.
Jag hoppas verkligen att du slipper gå på fler begravningar på ett dag nu.
Stor varm kram min vän!
Ludmillas senaste inlägg..Hon blir aldrig 16 år… och inte 15 heller…
Döden betyder ingenting!
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett
annat rum.
Jag är jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som Du
alltid brukade.
Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta
från Din röst.
skratta tillsammans med mig, som vi alltid
brukade skratta åt vardagens småting.
Var med mig, le med mig, tänk på mig,
bed för mig!
Låt mitt namn fortsätta att vara en del
av Din vardag.
Livet betyder detsamma. Ingenting har
skett som förändrar det.
Livet går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju bara ett avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta att tänka på mig bara
därför att Du inte längre kan se mig?
Jag väntar på Dig för en kort stund
alldeles i närheten.
Allt är bra!
Okänd
Denna dikt fick jag i ett litet vackert häfte av vår diakon efter Rickards död. Jag tar då och då fram detta lilla häfte och läser den vackra dikten. Den ger ett litet hopp…
Kram Gunilla
Gunillas senaste inlägg..Kategori SPORT & FRITID
Du är verkligen en fin vän till Helene mycket fint skrivet.
Mycket sorgligt, denna hemska sjukdom som blir bara vanligare och vanligare.
Kramar @nn
…jag fick nyss veta..finner inte DE orden,känner en otrolig ILSKA över livets orättvisor.
Förlåt,sänder många varma tankar till Helens familj..och självklart till Dej.
Var Rädd om Dej.
Lova det..Livet är hårt..och orättvist!
Kramarõmt om…
Nu gråter jag
Stor kram till dig!
Soulsisters senaste inlägg..Jägaren har talat
Så sorgliga och fina ord..
Jag tror Helene sitter där uppe nu och är lika tacksam över dig
som du är över henne.
Över eran fina och speciella vänskap…
Hon finns ju inte kroppsligt mera
men hon finns i en speciell vrå i ditt varma och kärleksfulla hjärta
där du vårdar hennes minne ömt resten av ditt liv.
Sköt om dig!
Kram!
puffeltufflans senaste inlägg..* I tolv timmar sov hon
Jag är med dig och har läst,…förstår att det är svårt och att tunga tankar tränger sig på.
Må så bra du/ni kan.
Tindra-Annette Broströms senaste inlägg..ALTER EGO GJORDE BÃ…DE INTRYCK OCH AVTRYCK, SPÃ…R I SNÖN AV MARGARETH OSJU TILLÄGNAS EN SAKNAD BLOGGVÄN!
RIP
Stora varma kramar från Lyckliga Gränden
Daniel o tomass senaste inlägg..Smsrekord och Henrik Larsson!
Mina tankar är hos dig just nu.
Jag är väldigt glad, som jag skrev i ett tidigare inlägg, över att du fick möjlighet att delta i Helens begravning.
Evas senaste inlägg..Den viktigaste prylen i vårat hem …..
vila i frid Helen..
Gabriellas senaste inlägg..god natt
Så himla fin begravningen verkade vara. Vilket jag kan tänka mig att den var!
Stor kram ( Jimmys flickvän )
Ts senaste inlägg.."Men livet går vidare"
Vad fint du berättat.
Rosas senaste inlägg..HIS NAME IS PINK…. såklart han måste få vara med.
Vad fint du har skrivit. En fin stund vi delade tillsammans med Helens barn. Det var så tyst och stilla. Jag kan inte fatta det än att min vän Helen är borta, det gick så fort. Hon var min bästa vän. Satt framför dig på begravningen.
Pingback: Tonårsmorsa » Saknad…
Pingback: Tonårsmorsa » Idag förstod jag att hon är borta för alltid…
Pingback: Tonårsmorsa » Grattis Helene på din födelsedag