Det händer ibland att Fantomen vandrar omkring på gatorna som en alldeles vanlig man. (Gammalt djungelordspråk)

Det händer ibland att jag tror att jag är en alldeles vanlig, duktig morsa, som klarar av att hålla alla bollar i luften. (Gammalt Tonårsmorsaordspråk)

I går var en sådan dag. Jag kände mig som en god kompis. Jag hade lite kvalitetstid med mellandottern (Jai, 17). Eftersom jag var ledig från mitt jobb, så kunde jag hämta Mabou från fritids och han var inte ens sist, det var mååånga barn kvar på fritids när jag hämtade. Jag blev visserligen lite stressad över att jag trodde jag tappat cykelnyckeln, men det visade sig att jag hade låst cykeln omsorgsfullt och sedan lämnat kvar nyckeln i låset… (vaddå för många bollar i luften?)

Sedan åkte jag och Mabou (6) och handlade och han fick välja precis vilken mat han ville. Det blev, inte helt otippat hamburgare. Jag hade sådant tålamod att så snart jag stekt färdigt hamburgarna, fick han själv montera sina hamburgare, vilket gjorde honom så här stolt och glad:

Sedan spelade Mabou och jag Monopol och jag kände mig som en nästan normal och duktig mamma. En sådan där mamma man önskar man kunde vara varje dag.

Isatou (15) gick och la sig riktigt tidigt, så tidigt att jag blev riktigt stolt och tänkte att jag är kanske inte en så jäkla misslyckad morsa som jag brukar inbilla mig. När jag slutligen gick och la mig så hade jag så extremt många blogginlägg i huvudet, så det var bara att ta med min minilaptop i sängen och börja skriva. Jag skrev och skrev. Jag hade så mycket i huvudet som jag inte ens kunde lägga in i bloggen på en gång, så nu har jag flera inlägg som jag är jättenöjd med, sparade, att lägga in när jag inte har lika mycket tid att skriva. När jag slutligen la huvudet på kudden så somnade jag nöjd och glad och började nästan känna att en liten silverfärgad gloria växte ovanför mitt huvud. Ganska gedigen och tung, men den svävade ovanför mitt huvud hela natten.

Men säg den lycka som varar?

Med all denna energi, kärlek, kvalitétstid och tålamod, så bad jag Mabou igår kväll om att han skulle cykla hem själv från skolan idag, så jag skulle hinna skriva lite nya krönikor och städa undan här hemma. Han tyckte det var okej, trots att jag brukar försöka hämta honom när jag väl är ledig och har möjlighet.

När han slutat skolan så dröjde det en stund innan han kom. Inte så länge att jag hann bli orolig, men tillräckligt länge för att jag skulle börja undra vart han hade tagit vägen.

Så flög dörren upp och Mabou ropade ”hej”. Några sekunder senare hörde jag en okänd röst i hallen som också ropade ”hej”. Jag gick dit och mötte Mabou med en okänd dam som genast tittade anklagande på mig och sa att han kunde naturligtvis inte ta sig hem helt själv med en så stor och tung väska (fan, jag hade glömt säga till Mabou att han kunde lämna skridsko-och hjälm-väskan i skolan) Vidare hade Mabou bytt byxor i skolan, då han blivit blöt när han åkte skridskor och damen förklarade anklagande att man kan ju inte gå ända hem med byxor utan resår. (Byxorna har dragsko, men det hade blivit en knut på snöret, så därför hasade de ner).

Hon förklarade med lika anklagande ögon att det var ju TUR att hon gått till skolan för att möta sina barnbarn och sprungit på honom på vägen…

Naturligtvis blir man oerhört tacksam över att någon hjälper ens barn när man själv misslyckas i sitt föräldraskap. Samtidigt som den där tunga, gedigna mamma-glorian ramlade rakt ner i mitt huvud. *KAAADANG-BOOOM* Jag kände direkt hur jag fick en kraftig hjärnskakning. Ã… ena sidan tackade jag minst fem gånger för hjälpen och kände äkta tacksamhet för att hon hjälpt mitt barn där jag brustit. Ã… andra sidan ville jag ta den där förbannade silverglorian och slå den snälla damen i huvudet med, för att hon gav mig så förbannat dåligt samvete!!

Samtidigt är jag glad att jag ändå var hemma när allt blev som det blev, så Mabou kunde få en stor kopp med varmt the och smörgåsar, som tröst för att jag är en riktig skitmamma!

Och själv har jag lärt min läxa och kommer inte slå mig för bröstet nästa gång jag tycker att jag haft en dag som en bra mamma. Jag vet ju ändå att de snabbt åtföljs av de sämre dagarna ändå…

Om du vill rösta på mig eller någon annan i det Stora Bloggpriset, så kan du göra det HÄR! (Klicka i högst en i varje kategori och skriv sedan in din e-postadress längst ner på sidan) Du kan rösta en gång per dag med samma e-post under en veckas tid.

Läs även andra bloggares åsikter om mamma, förälder, ensamstående, brista, föräldraskap, barn, skam, gloria, hjärnskakning, tonårsmorsa, dålig mamma, bra mamma, bloggpriset, kategori, stora bloggpriset, vardag, rösta, hjälnskakning,