Som jag nu skrivit i flera blogginlägg så är jag enormt glad och tacksam över min vinst av Stora Bloggpriset och det är jag verkligen. Samtidigt Är det ofta så med glädje, att det brukar finnas en liten smolk i bägaren. Smolken i min bägare handlar om Helené. Det känns så underligt att ha firat den här stora blogghändelsen utan henne.

Jag saknar henne fortfarande mycket. Samtidigt är jag säker på att hon är väldigt glad och stolt över mig i sin himmel.

Först var hon ju bara någon jag kände till genom bloggen, men sedan blev hon en av mina allra bästa och närmsta vänner. Helené tog många hemligheter om mig med sig i graven. Det känns ledsamt och trist på samma gång.

Jag saknar verkligen Helené! Jag vet att hon skulle ha trivts så bra på Bloggalan. Jag vet att hon skulle ha uppskattat att få träffa flera av de bloggare som var med där. Jag vet också att hon skulle ha stöttat mig. Jag fick förstås stöd och glädje och allt det där, av andra personer, men det är också så att en person kan aldrig ersätta en annan.

Helené kunde ju bara stötta och glädjas med mig på Helenés vis. Ingen annan kan göra det på hennes vis. Det är det jag saknar djupt. Helené. Med allt det som är hon.

Världen består av en massa vänner, en massa glädje och lycka. Men det blev väldigt tomt när Helené gick bort…

För att lägga till min blogg på Bloggportalen, klicka HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om sorg, saknad, helene, alter ego, alma maters, bloggare, bloggvän, stora bloggpriset, vänskap, stöd, fira, bloggalan, smolk i bägaren, bloggsfären,