Ndey* är en kvinna som har invandrat till Sverige från Gambia. Hon kom till Sverige på 70-talet och har alltså bott väldigt länge här. När Ndey kom till Sverige var hon en ung kvinna som egentligen inte valt att komma, utan halkade mer med sin make som flyttade hit först. På så sätt var hon ganska oförberedd på vad det innebar att komma som invandrare till ett Nordeuropeiskt land.

Hur länge har du varit i Sverige och hur kom det sig att du kom just till Sverige?

Jag kom hit på 70-talet. Det var min man som kom först och sökte uppehållstillstånd och sedan kom jag efter honom.

Vad var ditt första intryck av Sverige och hur var din första tid här?

Jag kom till Sverige i slutet av April. Det var inte så kallt då, men jag tyckte att det var jättekallt. Allt är väldigt annorlunda när man kommer från ett varmt land. När jag först kom hit tänkte jag att jag aldrig skulle klara av att bo här i Sverige. Jag längtade bara tillbaka hem till mitt hemland. Jag började vänja mig och gå ut efter några månader. När jag började läsa Svenska började det kännas lite bättre och jag vantrivdes inte längre.

När jag lärt mig Svenska började jag att arbeta som sjukvårdsbiträde. Jag hade jobbat som undersköterska i Gambia tidigare.

Vad saknar du mest från ditt hemland?

Klimatet och mina föräldrar och andra familjemedlemmar. En del maträtter som inte går att göra i Sverige på samma vis, saknar jag också.

Vad gillar du bäst med Sverige?

Att det finns bra sjukvård i Sverige. Väldigt bra. Jag tycker mycket om Sverige på sommaren. Man kan klä sig fint och slipper alla vinterkläder. jag tycker om att bära Afrikanska kläder och det blir lättare på sommaren. Det blir lättare att träffa andra människor och umgås också.

Jag tycker också det är bra att man respekterar barn här i Sverige på ett annat sätt än i Gambia.

När jag var i Gambia senast så hade jag med mig mitt barnbarn för vi skulle besöka Gambia för en stor fest som skulle hållas där. Mitt barnbarn hade med sig några kompisar som hon umgicks med där nere, till festen. Så när de började servera mat, så hoppade de över mitt barnbarn och hennes kompisar och jag blev arg och frågade varför. De som serverade förklarade att de blivit tillsagda att inte servera barnen och jag blev väldigt upprörd. Här hade jag tagit med mitt barnbarn ända från Sverige för att komma på festen och sedan skulle hon och hennes kompisar inte ens bli serverade mat. Jag kände sedan att jag tänker väldigt ”svenskt” med att barnen alltid ska gå först.

Vad var svårast att anpassa sig till när du kom till Sverige?

När jag kom till Sverige kände jag mig som om jag satt i ett fängelse. Alla dörrar är stängda och så har vi inte i Gambia. Jag tyckte det var konstigt att om jag skulle besöka någon så måste jag ringa först. Det var en riktig kulturkrock och jag ville bara återvända till Gambia. Det värsta var språket. Jag tänkte att jag aldrig skulle klara av att lära mig det. Jag kände mig handikappad för jag kunde inte kommunicera med folk.

När jag lärt mig Svenska och kom in på arbetsmarknaden och träffade arbetskamrater, då blev det mycket lättare och jag började trivas i Sverige.

När du besöker Gambia, känner du då att du har tagit till dig mycket av Svenska tankesätt eller känner du dig lika mycket Gambian som de som bor kvar i Gambia?

Det spelar inte någon roll hur länge man bor här, så kommer jag nog aldrig att känna mig Svensk. Men när jag kommer till Gambia så blir det också kulturkrockar.  Jag känner mig som en Gambian, men många i Gambia påpekar att jag har försvenskats när jag är där på besök. Så jag har nog tagit till mer av Sverige än jag märker själv.

Vad tror du är skillnaden att komma till Sverige som invandrare i dag, jämfört med när du kom hit på 70-talet? Tror du det är lättare eller svårare nu?

Det är både och. På 70-talet var det lättare att komma in i det Svenska samhället, idag är det nog ganska svårt. Sverige har tagit emot så många invandrare att det är svårt att låta alla bli en del av samhället.

Det som är lättare nu, är att man kanske träffar andra landsmän i Sverige som man kan prata sitt språk med och få goda råd av. Så jag tror att det är lättare nu, precis när man kommer till Sverige, men att det är svårare att anpassa sig till det nya landet.

När du träffar landsmän som kommer till Sverige idag och vill ge råd till dem, vilka råd brukar du ge dom?

Om de har familj så brukar jag råda dem att barnen ska komma först, man ska tänka på barnen. Man måste också försöka tänka på att det är här man bor och att man måste acceptera vissa lagar och regler där man bor, som man kanske inte är van vid. Det är viktigt att sitta ner och prata med sin familj, med barnen och barnbarnen. Jag brukar råda att folk ska gå i skolan och använda hjärnan så man inte hamnar i problem eller gör dumma grejer. Sånt man inte hann göra i Gambia, ska man passa på för att kunna anpassa sig till det här samhället också.

Är det något särskilt som du vill tillägga som har med de här frågorna att göra?

Som invandrare i Sverige, så tycker jag att det är viktigt att gå i skolan, lära sig språket och förstå kulturen i det land man planerar att bo i. Mest för sin egen skull och för barnens skull.

Tack så mycket för att jag fick intervjua dig och hoppas du får många, trevliga år i Sverige!

Ndey* heter egentligen något annat.

Tidigare intervjuer i denna intervjuserie:

• Intervju med Puppe om Livsglädje och Missbruk
• Intervju med Hanna som växt upp med en alkoholiserad pappa
• Intervju med Ludmilla vars dotter begick självmord
• Intervju med Lilo om hennes son som missbrukar
• Intervju med Sofia om hennes ätstörningar
• Intervju med Gunilla som miste sin son Rickard i en bilolycka

Till er som bloggar och tycker att denna intervju-serie är viktig, påminner jag om blogg-världens privilegium att länka de intervjuer du tycker är viktiga, i din egen blogg!

Läs även andra bloggares åsikter om invandring, invandrare, intervjuserie, samhällsproblematik, kulturkrock, anpassning, arbetsmarknaden, samhällsproblematik,