Jag har många gånger skrivit om min älskade hoj, Gamla Bettan. Hur hon tar mig runt i Uppsala i ur och skur. Till och från jobbet, till och från fritids, till och från olika affärer, till och från mina vänner, till och från i stort sett allt.

Just nu har jag dock övergivit Gamla Bettan tillfälligt. Eftersom jag pendlar till och från Stockholm nu i några månader så var min plan att fortsätta cykla till och från stationen, eftersom det är ungefär samma avstånd som till mitt jobb. En dag cyklade jag. EN ENDA DAG sedan jag började pendla för två veckor sedan.

Dels så handlar det om att jag helt enkelt inte orkar varken på väg till Stockholm på morgnarna, när jag inser att jag har ungefär 1 ½-2 timmar framför mig innan jag är framme där jag ska vara. När jag ska hem och har suttit i ett varmt tåg ett bra tag, så känns det inte heller lockade att cykla hem på en kall cykel. Dels har det också varit ganska kallt och dessutom isigt och spårigt på marken. Men framför allt handlar det om att flickorna nu behöver cykeln mer än mig när de lämnar och hämtar Mabou på skolan och fritids i stort sett varje dag och dessutom ofta måste hjälpa mig med att handla.

Det blir extremt långa dagar med denna pendling och framför allt: det blir EXTREMT lite tid över till barnen…! Tur att det är för en period och inte för evigt i alla fall!

Jag som alltid skrytit om min Gamla Bettan och helt plötsligt ratar jag henne bara sådär… Men tydligen så finns det gränser även för mig när det gäller min cykling.

Nåja, så snart jag slutar pendla till och från Stockholm varje dag, ska jag absolut återuppta min cykling igen. Jag hoppas bara Gamla Bettan inte hinner surna till innan dess…

Läs även andra bloggares åsikter om gamla bettan, cykla, pendla, överge, övergivit, cykel, uppsala, stockholm,