…mot Fritzl i Amstetten. Jag har ingen aning om vad resultatet blir och jag vet inte hur mycket skillnad det gör. Jo, det är klart att det gör skillnad för dottern och hennes barn. Men ändå… jag kan inte låta bli att reflektera över att inget straff som kan utdömas i Amstetten, känns som straff nog.

När den makabra historien uppdagades följde jag nyhetsrapporteringen näst intill ordagrant. Jag slutade egentligen inte förrän när det inte fanns något konkret och relevant mer att skriva och man började intervjua kassörskor, grannars mostrar och fan själv…

Men fortfarande kunde jag inte ta in den här makabra historien. Det fanns liksom inget början och inget slut på den, för allt känns så fyllt av ondska.

Fortfarande, trots att ganska lång tid har gått för oss utomstående, sedan den hemska sanningen uppdagades, så inser jag att detta är så pass grovt att det är helt omöjligt att ta in händelsen på djupet, på allvar.

Jag sluter mina ögon och ägnar dottern och hennes barn en varm och stöttande tanke. Det finns inte mycket man kan göra. Det som skett har skett. Jag önskar bara att dottern och hennes barn nu kan komma i närheten av ett normalt liv…

Läs även andra bloggares åsikter om fritzl, rättegång källaren, josef fritzl, amstetten, österrike, tragedi, ofattbart, makabert,