Carl hämtar upp mig hemma inför intervjun. Mabou provsitter i cykeltaxin.
I flera års tid har vi Uppsalabor sett honom. Jag tror ingen har missat honom. Han cyklar omkring i Uppsala med sin riksha. Det som är utmärkande för Carl, förutom hans exotiska cykel, här i Uppsala, är hans leende på läpparna och värme i ögonen.
En natt för något år sedan kom mina barn hem och berättade att han kört dem ända hem från stan, för att de missat sista bussen. Han hade kört dem helt gratis mitt i natten. (En cykelfärd på ca: 15 minuter) En sån sak värmer ett mammahjärta, särskilt när man som mig saknar körkort och bil och därför inte själv kan plocka upp barnen hur enkelt som helst.
Nyligen startade en av Binta ´s kompisar; Jennifer, en facebook-grupp som heter RÄDDA CYKELTAXI-CARL! Jag gick med i gruppen som tredje person och när jag ett dygn senare tittade så visade det sig att gruppen redan fått över 1600 medlemmar. Just nu har gruppen 7518 medlemmar och fler verkar det bli… (jag har fått ändrat siffran fyra gånger under skrivandet av detta inlägg.)
Binta kommer ut och hejjar på Carl. Han har kört hem henne tidigare och liksom de flesta ungdomar i Uppsala känner hon väl till ”Carl, den glada och snälla cykeltaxi-chauffören”.
Det framkommer genom den här facebookgruppen att Carl är hemlös och sover under bar himmel! Jag blev nyfiken och berörd av historien om Carl och bestämde mig för att kontakta honom.
Jag bestämmer mig för att ta en tur med Carl och vi har kommit överens om att jag ska få intervjua honom till min blogg efter åkturen. När Carl hämtar upp mig hemma har han allt sitt bohag med sig, då han ännu inte har hunnit gömma sina saker någonstans, som han brukar göra när han är ute och kör. Han berättar glatt att han fått en sovsäck som han sovit med under natten. Tyvärr har den inte värmt honom nämnvärt mer än vad hans filt brukar göra. Han ler och ser så glad och snäll ut att man bara vill krama om honom.
Carl utanför Västgöta Nation, visar stolt upp Tibets flagga och berättar att den är förbjuden i Tibet.
Hela vägen till stan berättar Carl, medan han trampar, om sitt liv. Han berättar osentimentalt, men hans ord går ändå rakt in i mitt hjärta. Han berättar om all den glädje han upplever när han träffar människor. Han berättar om Tibet som ligger varmt om hans hjärta.
Det har skrivits massor om Carl Wachtmeister i media. Det finns så mycket att återge av allt Carl har att berätta, men jag ska försöka att sammanfatta en del.
Carl trampar på och jag sitter i rikshan och lyssnar uppmärksamt på Carl.
När vi åker runt i Carls riksha kan jag inte låta bli att se hur många som stirrar, vinkar glatt eller ler när vi susar förbi. Rikshan drar uppmärksamhet till sig. Många hojtar till eller vinkar och jag förstår att Carl har blivit en kär profil i Uppsala. Men också en profil som får kämpa. Jag berättar för Carl att jag inte förstått att han var hemlös förrän jag såg facebookgruppen. Carl säger att han inte brukar prata så mycket om det, men i det här fallet så kände han att det var rätt. Han berättar att han är trött. Han är trött på att aldrig veta var han ska sova, att inte ha en stabil plats, ingen grundtrygghet och att han är ledsen över att bli ifrågasatt. Han berättar att han bara vill jobba och göra rätt för sig och ha en stabil plats där han kan få vara ifred ibland.
Carl berättar också att han är social och älskar att träffa människor, att det ger honom mycket, men att han samtidigt har ett behov att få vara ifred. Ha sitt eget. Han säger att det inte bara handlar om var han ska sova i natt, utan i ett större perspektiv.
Jag frågar Carl var han sovit i natt och han berättar att han sovit under bar himmel strax utanför stan. Han berättar att allemansrätten gör att han kan sova ute, men han får bara stanna en natt på samma ställe, sedan måste han hitta en ny plats att sova på. Jag frågar om det inte är kallt och han säger att det är det. Det är oerhört kallt. Fötterna brukar domna och det tar lång tid att få igång dem på morgonen. Han brukar tappa känseln. Jag försöker att föreställa mig hur det skulle vara att sova ute i den här kalla vintern, hur jag kämpar varje morgon för att få tillbaka känseln i fötterna, för att de är så kalla och stela, men jag lyckas inte…
Carl visar stolt upp Tibets flagga
Varje gång Carl återkommer till Tibet så börjar de varma ögonen att lysa. Det är uppenbart att han brinner för Tibet. Jag frågar hur han kan känna sånt starkt engagemang för Tibet när han själv har det så svårt? Han säger att det är människor han möter som ger honom glädje och styrka. Samtidigt kryper det fram att det inte alltid är människor som vill Carl väl. Vid flera tillfällen har olika personer gett sig på honom fysiskt och verbalt och jag förstår att man som hemlös är oerhört oskyddad och utsatt. Han berättar om en kille som bad honom sticka. När Carl stod på sig och frågade varför han skulle sticka, han har väl samma rätt som någon annan att finnas till, då hade killen visat upp en polisutredning med bilder på olika vapen. Carl gick därifrån. Han vill inte ha bråk. Han vill få samma rätt som alla andra till ett värdigt liv. Han vill inte bråka, han vill umgås med människor.
En annan gång blev Carl misshandlad av väktare på Helsingborgs järnvägsstation. Han blev chockad och rädd och det gjorde ont. Han säger att han inte kan förstå varför en del blir provocerade av honom, eftersom han inte provocerar folk.
Vad är det bästa med att köra cykeltaxi? Det bästa är möten med alla människor och att det är ett miljövänligt alternativ. Jag trivs också med att det går långsamt.
Vad är det sämsta med att köra cykeltaxi? När cykeln går sönder, vilket är i snitt tre gånger om dagen.
Vad är det värsta med att vara hemlös? Att bli ifrågasatt och att inte få vara ifred. En annan baksida av det hela är den fysiska och själsliga otryggheten. Stressen över min situation har lett till att jag har fått posttraumatiskt stressyndrom.
Kan du beskriva dig själv med några ord? Envis smålänning. Lantbruksintresserad. Tibetaktivist. Naturvän med himlen som hem.
Västgöta Nation i Uppsala
När Carl hämtade upp mig, meddelade jag att jag skulle bjuda honom på lunch, så han fick välja ställe själv. Han valde Västgöta Nation, eftersom han brukar få gratis soppa där… ”Soppa är bra, då äter man och dricker på samma gång”, säger Carl.
Hur kan du se så glad ut jämt när man ser dig? Jag blir glad av att se människor, jag tycker så mycket om att träffa människor, men det är inte alltid jag känner mig glad inombords…
När vi kommer fram till Västgöta Nation parkerar Carl sin riksha utanför. Trots att det är väldigt kallt i luften så kikar solen fram. Två studenter sitter på en bänk och solar lite. Carl frågar paret om hans cykel står i vägen, trots att den står flera meter ifrån paret. Jag noterar att Carl är oerhört omtänksam och ödmjuk. Han ler mot människor, han utstrålar godhet. Han gör helt enkelt människor glad.
Vi går in och ställer oss i lunchkön på Västgöta nation. Carl förklarar att ibland får han gratis soppa här och att han brukar spela en stund på pianot som motprestation. Jag förstår efter en stunds samtal att det är viktigt för Carl att känna att han gör rätt för sig. Soppan är varm och de två brödbitarna är väldigt mörka och innehåller russin. Ett par skedar råkost ligger också på assietten där soppskålen står. Carl visar pianot där han brukar spela ibland när han fått en gratis soppskål. Han upprepar att det är viktigt att göra rätt för sig, jag förstår att det handlar om Carls självkänsla och egenvärde.
Det bekräftar han lite senare när jag ställer frågan om vilken hjälp han skulle behöva för att känna att han hade det drägligt? Jag vill bara vara självförsörjande och kunna ta hand om mig själv. Jag skulle behöva en ny cykeltaxi så jag kan satsa på det här under en tid och bli självförsörjande.
Jag förstår att Carl har en känslig personlighet. Han berättar om händelser som är smärtsamma. Han berättar om att det är oerhört sårande när folk ger honom pengar, för att sedan tillägga: ”hoppas du inte köper knark för de här pengarna”. Att bli ifrågasatt gör ont, säger Carl. Han har inga problem med något missbruk och inte heller någon psykisk sjukdom. Men hans stressade livssituation har alltså lett till att Carl har posttraumatiskt stressyndrom. Jag inser ganska snart att Carl är udda. Med udda menar jag annorlunda, utan att lägga någon värdering i ordet. Jag tycker om udda människor. Jag tycker om människor med mod. Carl framstår som en modig människa. Han har vågat gå sin egen väg, även om den inneburit många svårigheter. Den som tror att Carl är lite korkad, misstar sig verkligen, det märker man om man diskuterar en stund med honom. Han vet mycket om samhällsproblem, om politik. Han kan uttrycka sig väl och hans vokabulär är långt ifrån svordomar och slang.
Carl har lämnat sin CV till mig. Den är välfylld, men här följer några axplock:
Ökenforskning, skogsarbete, undervisning i Engelska, siloarbete, vårdbiträde akademiska sjukhuset, plöjning, djurskötsel, studieresa i Mexico, University of Arizona, Tucson, jordbruk i Brasilien, trädplantering i Mali, projektering av vattenkraft i Tibet, egen företagare; cykeltaxi med F-skattsedel sedan 2004, lärarvikarie på Tiundaskolan, Lantmästarstudier vid Lantbruksuniversitet, gårdsmästarstudier, vältring, spannmål, oljeväxt, solrosfröhantering, utgödsling av kalvboxar och demontering av djurhagar hos nötboskap och skogs-/utegrisar, potatissättning, mjölkning… m.m.
Övriga meriter: talar engelska, franska, tyska, spanska och kinesiska. Tidigare ordförande i internationella stiftelsen Fjäll Foundation, anlitas som föreläsare i frågor som rör miljö och Tibet. Har B-körkort…
Som sagt, CV ´n är lång, det här är bara ett litet axplock. Carl är ständigt på jakt efter nya jobb.
Här är ett utdrag av ett mail Carl sände mig, där jag bad om kompletterande uppgifter efter intervjun:
”Under mina resor i 30 länder har jag ofta varit hemlös för att klara helhetsekonomin, men riktigt blodigt allvar blev det i Tibet 1998 då det föregicks av dödshot, konkludent avtalsbrott och fortsatt aggressivitet från min närmaste medarbetare som övertalat mig att ingå som styrelseordförande i en stiftelse som vi tillsammans upprättat. Fjäll Foundation var namnet på stiftelsen och var ett svar på Kungliga Vetenskapsakademins uppmaning att bilda ett ” Mountain Research Center” i Tibet. Till mig riktade miljösekreteraren behovet av förankring i Tibet. I Januari 1998 backade/ drog sig min kollega ur detta som jag förberett i tre år.Ja jag har oftast blivit nekad all form av hjälp i Lund och Uppsala, ens rätten att få ansöka om hjälp, d v s få ut ansökningsformulär. Utan provokation hotad med polis. Har enl dem tillräcklig inkomst o pekar på lån tagna för att betala skatt. När jag gick till Kronofogden för att delges information om läget hotade även de med polis om jag inte betalar.”
Fakta om Carl:
Namn: Carl Wachtmeister
Ålder: 44 år
Sysselsättning: Bonddräng, cykeltaxi och allt i allo. (Ständigt arbetssökande, för att få andra inkomster)
Bor: Ibland i Mikaelskyrkan eller på härbärgen, ibland får jag sova över hos någon, men mest under en gran, en tall eller under bar himmel, strax utanför stan. Officiellt hemlös sedan tolv år, har under dessa år levt ”under bar himmel” i sammanlagt cirka fyra år.
Brinner för: Ett självständigt Tibet; Svenska Tibetkommittén
För att boka cykeltaxi: Uppsala Cykeltaxi
Ytterligare länkar som Carl vill rekommendera:
International campaign for Tibet
Revolution Rickshaws/ transport i New York
Till sist: Om någon har något förslag på hur vi alla kan hjälpa Carl tar jag tacksamt emot det. Lämna gärna en kommentar eller maila mig på tonarsmorsa@gmail.com
Kanske en insamling och i så fall i vilket forum? Får/kan man ha insamlingar via facebook? Om alla som har gått med i hans stödgrupp på Facebook la en liten summa var till Carl, så skulle han kunna köpa in en ny cykel och betala underhållet, reparationer, hjälpmotor, garageplats, försäkringar till cykeln. Enligt Carls egna beräkningar skulle det kosta 100 000 för det första året, inklusive en ny cykel. Om alla på facebook gav, låt säga 20-25 spänn var så skulle det faktiskt kunna rädda Carls situation och han skulle kunna bli självförsörjande. För sammanlagt 30-40 spänn kanske han även skulle kunna slippa vara hemlös. Vad tror du?
Tidigare intervjuer finner du längst ner i DETTA inlägg!
Läs även andra bloggares åsikter om bostadslös, carl, carl wachtmeister, cykeltaxi, facebook, hemlös, kamp, kämpa, rädda cykeltaxi-carl, riksha, tibet, självförsörjande, sorg, uppsala, utsatt, insamling, media, greve, glädje, svenska tibetkommitten, förslag, facebookgrupp, estrada, självkänsla, västgöta nation, miljövänligt, tibets flagga, intervju, intervjuserie, tonårsmorsa,
Hej Fatou!
Jag blev riktigt riktigt berörd över att läsa hur Carl har det. Att läsa om hur svårt han har det fick mig att ”glömma” hur min egen situation ser ut.. Jag skulle mer än gärna vilja hjälpa till.. Ska kolla upp vad man kan göra och läsa på om hur man kan starta en insamling.. Ingen människa ska behöva oroa sig över vart han/hon ska stanna över natten.. Man ser och även du berättar klart och tydligt att det ända Carl vill är att göra rätt för sig.. Och jag kan tänka mig att det blir svårt för honom att göra det när han inte har någonstans att ta vägen eller när ingen ger honom en chans.. Alla är värda en chans, och speciellt Carl som trots sin egen situation bara vill folk väl..
Men som sagt, jag ska kolla upp hur man går tillväga.. Ã…terkommer med det sen 🙂 Hälsa Carl om ni talas vid.. Kraaam ♥
Nesss senaste inlägg..Matstrejk + Sobril = Dödlig kombination..
Jag lägger in en länk i en tråd på kapitel1. Och skriver lite om Carl!
Vilken fantastisk kämpe!
Ge mig ett kontonummer och jag sätter in kosing omedelbart, trots att ja bor i Malmö 🙂
KRAM
Soulsisters senaste inlägg..Vikten av återhämtning
Ness: Det låter toppen! Glöm inte kolla in på facebookgruppen, för där går diskussionen het, många vill hjälpa till, se om du kan få något råd där:
http://www.facebook.com/group.php?gid=60301052146#/group.php?gid=60301052146
Kristina Grahn: Toppen, här behövs det drag under galoscherna! 😉
Soulsister: Ja, vi han har dessutom cyklat runt på många andra orter än Uppsala, men jag hoppas vi hittar något konkret sätt att hjälpa Carl. Hojtar till om någon startar ett konto för detta ändamål! Kram!
Jag har läst och blir upprörd att det behöver vara så här i dagens samhälle år 2009.
Länkar hit från min blogg idag.
Gunillas senaste inlägg..Jag länkar gärna detta vidare
Tack för besöket, vi har varsitt tungt ämne även om din calle har hittat sin grej i en verklighet som vi inte borde ha i vårat avlånga land, det ska inte behöva finnas någonstans överhuvudtaget. Människor bör ha en värdighet i sina liv och just nu så kommer med all säkerhet hemlösheten att öka och det enda jag vill ska öka och höjas är högkonjunkturen.
Miss Pidgin/Fancys senaste inlägg..Askungen – Rhodopis
Hej .
Ã… vad jag blev tagen av detta inlägg.
Jag lägger också en slant om det kan hjälpa denna goa kille.
Ge han en kram från mig om du träffar han och en hälsning .
Jag kommer följa detta inlägg.
Din blogg är så otroligt bra .
Kram från en ängla mamma Susann
Susanns senaste inlägg..Tänk att jag ska bli mormor
Jag har faktiskt missat honom, men har läst om honom tidigare. Riktigt intressant inlägg. Självklart hjälper jag gärna till om det är något jag kan göra.
Hejsan!
Vilken kvalitativ intervju, väldigt personlig och berörande. Jag blev facebookmedlem direkt!
Hoppas förresten att jag inte var för påflugen idag inne på ICA. Jag reagerade helt instinktivt: ”aha, den där människan känner jag igen”. Har hänt förut med andra Uppsalabloggare som kommit och handlat av mig. Haha, lite bloggskadad som sagt
/Rebecca
Gunilla: Ja, så reagerade jag också! Passar man inte i ”mallen” så faller man genast mellan stolarna! Tack för att du länkat! Kram!
Miss Pidgin/Fancy: Ja, jag kan bara instämma! Tack för att du läste!
Susann: Tack Susann! Du verkar alltid ha ditt hjärta på rätt ställe. Ja, jag hoppas di hittar en gemensam lösning som ska kunna hjälpa Carl!
Ludmilla: Där ser man! Han är i alla fall en fantastisk personlighet! Jag hoppas vi får igång en insamling för att hjälpa Carl som är en eldsjäl!
Kvantumkassörskan: Tack! Vad bra att du blev berörd! Jag har jobbat rätt hårt med intervjun för jag ville inte den skulle bli ett hastverk. Carls liv är alldeles för viktigt för det!
Du var inte alls påflugen, det var bara roligt! Roligt att se att alla de där läsarna jag ser i statistiken, faktiskt är ”riktiga människor” och inte bara siffror…! Hoppas jag inte var för kort mot dig, men även om folk som känner mig inte tror det, så är jag ganska blyg för folk jag inte känner…! 😉 Kul att du sa att du kände igen mig!
Kram! ♥
Bra skrivet =o)
Har du tagit reda på om han behöver något eller om det går att göra något för han så han får det bättre?
m00nss senaste inlägg..Det är lätt att bli god om man bryr sig
Jag donerar mer än gärna! Skriv ett inlägg på din blogg med en påminnelse när det finns något sätt att donera på.
Pingback: Tonårsmorsa » Uppdatering om hemlösa Carl!
Hej! Först vill jag bara tacka för en jätte bra blogg. Jag tror det är första gången som jag lämnar en komentar? Men jag har i alla fall följt din blogg ett bra tag…Vad jag ville säga var att det var en jätte intressant intervju och att jag gärna hjälper Carl till en lite stabilare vardag =) Har aldrig sett honom då jag bor i stockholm, men han verkar hur go som helst. Så skriv gärna och berätta om det finns någonstan man kan hjälpa till.
Ha en underbar dag i detta fina solsken (talar från stockholm).
Angelicas senaste inlägg..Suprice!!!
Fatou.. du är en så otroligt viktig person! du skriver så bra och du lyfter fram en viktig och helt otroligt berörande livshistoria! Jag har aldrig själv mött denna man, men känner att i varje stad/by finns det någon som Carl. En eldsjäl som inte får den hjälp han/hon behöver men ändå finns det för att förgylla alla andras tillvaro. och som alltid har leendet på sina läppar, när en annan bara hade lagt sig ner och gett upp.
Man kan inte ge allt själv, men om alla bara gav lite så kan det göra en stor och viktig skillnad! håll oss uppdaterade så är jag med på tåget för Carl!
Pingback: Tonårsmorsa » Men gladast är nog räven…
Vad bra att så många vill hjälpa till, jag vill också gärna hjälpa Carl för han är en sån trevlig person.
Sister Cools senaste inlägg..Stort Bloggkrig
Vilken bra intervju. Vi är många som vill hjälpa carl så vi väntar på att en insamling kan börja. Tack fato för att du är den du är.
m00ns: Ja, money talks så är det! Vi försöker starta en insamling för att han ska kunna köpa en ny cykel och betala för ett boende för en tid framöver. Det är det vi försöker ta reda på nu!
toootoootoo: Så snart vi hittar ett sätt att samla in pengar så kommer jag att meddela det direkt!!
Angelica: Tack! Jag har jobbat rätt mycket med intervjun för att göra Carl rättvisa. Roligt att du uppskattar den! Han är fantastisk!
Sister Cool: Ja, Carl är toppen och om vi kan hjälpas åt att sprida lite av all den glädje Carl sprider, så är jag tacksam!
Martin Eriksson: Tack! Det är helt och hållet Carl ´s förtjänst!!
Jag läste inläget samma dag som jag fick mailet men har inte hunnit komentera. Har haft besäk i 6 dagar.
Jag vet ju inte alls hur man kan lösa carls sitution. jag tycker det är så fruktansvärt tragiskt att i ett land som Sverige finns folk som sover ute.
Det är ju inte lösningen men jag skänker också en slant om det blir tal om ett konto.
Birsens senaste inlägg..Till bebis
Pingback: Tonårsmorsa » Det kom ett mail…
Vilken fantastisk människa! Det gör ont i mig att han aldrig får känna ro.
Har hjälpt dig på traven lite!
kram
mammabeckas senaste inlägg..Kändisar i Gusum!
Blev riktigt berörd av att läsa det och se vad folk får stå ut med. Han verkar ju verkligen vara en sån människa som verkligen skulle ta tillvara på lite hjälp från myndigheter och inte bara kasta det i sjön som många gör som får hjälp.
Kram
Emmas senaste inlägg..Vikarie
Jag tycker det här verkar vara en otroligt levnadsglad man och han förgyller många människors vardag. Men jag undrar om det är rätt att de pengar som skänks till honom ska gå till att köpa en ny cykel m.m? Borde inte pengarna gå till att hjälpa honom att söka hjälp för sin posttraumatiska stress? Det finns hjälp som kommer att hjälpa honom senare i livet också, och inte bara just nu? Som det gör om han köper en cykel.
Självklart är det så att du känner honom bäst och det kanske är så att han inte vill söka hjälp, men jag tänkte bara. För en sådan fin man som har är måste få leva ett fint liv!
Jätte fint inlägg och bra skrivet!!
Kram
Hanna Karlssons senaste inlägg..Han fyller år!
väldigt intresant läsning, nästa gång jag besöker uppsala ska jag hålla utkik efter carls cykeltaxi.
elins senaste inlägg..Pling Reb and Lill E is back in town.
Birsen: Man kan inte hinna allt! 🙂 Nej, det är inte den fullständiga lösningen för Carl, men trots allt, för en hemlös: money talks, det kommer man liksom inte ifrån. Jag tror det är en av många lösningar för Carl och någonstans måste man börja. Vi måste vara rädd om de få glädjespridare vi har i vårt samhälle! Jag kommer meddela när en insamling är redo!
mammabecka: Ja, det gör ont i mig också och jag önskar honom trygghet mest av allt! Tack för draghjälpen!! Den är toppen! Kram! ♥
Emma: Ja, det tror jag med, men framför allt tror jag att han skulle känna trygghet och det är viktigt, tycker jag!
Hanna Karlsson: Det finns så enormt mycket mer att berätta om Carl, som inte fick plats, jag var tvungen att reducera en hel del. Vad som är rätt att hjälpa till med är omöjligt att veta. Jag tänker i alla fall så här: den största anledningen till att Carl har drabbats av posttraumatisk stress är (skulle jag gissa) otryggheten i att leva som hemlös. Om jag fick välja så skulle en insamling i första hand gå till att samla pengar så han kan hyra sig ett litet boende där han kan vara i fred när han behöver och där han kan känna trygghet och värme. Men Carl vill i första hand ha hjälp med en ny cykel då det är viktigt för honom att vara självförsörjande, så han kan betala för ett boende. Kanske kan han klara det med sin verksamhet eller i kombination med ett annat jobb, kanske kräver det mer insatser? Jag känner i alla fall att jag vill hjälpa till att stödja Carl så gott det går, för att hans liv ska bli LITE mindre tungt och svårt. Men jag tror på att hjälpa på hjälptagarens villkor och önskningar i fall som dessa. Därför önskar jag att hjälpa Carl där han mest önskar hjälp. Hoppas du förstår hur jag tänker? Jag tror inte heller att han är helt ute och cyklar i sin önskan, eller jo, det är han ju. Ute och cyklar, menar jag! 😉
elin: Det hoppas jag verkligen att du gör! Det är en ära att få stifta bekantskap med Carl! 🙂
Hej allihopa! Det är från mig Carl köpte sin första cykeltaxi i Stockholm 2004. Sedan dess har jag följt honom nästan hack i häll…
Nu har jag sålt mitt cykeltaxi företag. Numera ha jag övergått till att designa och tillverka en multifunktionell cykeltaxi. Euro-Rickshaw. Se hemsidan. Synd att Carl tänker på cykeltaxi med ”hjälpmotor”. Den kostar alldeles för mycket pengar och kostar förmögenhet så fort den går sönder. Vilket de tyvärr ofta gör! Vet av erfarenhet från många förare som har kört dessa cykeltaxin. För att få ut mesta möjliga användnings-område för minsta möjliga pengar bör han satsa på min Euro-Rickshaw. Den har ju heltäckande regnskydd och plats för att sova i också!
Heja Carl! Du är bra och segsliten.
Lycka till!
Hälsn: Josef Mob: 0762-785 700
Pingback: Tonårsmorsa » Insamlingen till Carl med Cykeltaxin är igång!
Pingback: Tonårsmorsa » Intervju med Therese om att vara ung och sjuklig
Pingback: Tonårsmorsa » Insamlingen fortsätter
Pingback: Tonårsmorsa » Trevlig uppskattning och uppdatering om Carl Cykeltaxi
Pingback: Mammabecka - 17år & trebarnsmamma
Pingback: Tonårsmorsa » Intervju med Katarina om IVF och bröstcancer
Pingback: Svenska hjältar
Pingback: Ny insamling till Carl Cykeltaxi!
Pingback: Så gick det för Carl och hans cykeltaxi…
Finns mycket man kan göra om man håller på att få en betalningsanmärkning, läs vad besökare har skrivit innan och vad dom har gjort åt situationen.
Pingback: Då jag träffade Cykeltaxi Carl fick jag en känsla av vördnad « En dag i taget
Mycket intressant!
Jag kände inte till Carl sedan tidigare. Men när jag läste detta så slog det mig att jag faktiskt har foton på honom från muckfesten i uppsala från år 2005.
Det verkar som att Carl sitter fast i en ekonomisk fälla. Borde man inte hjälpa honom ur denna skuld först? Annars kommer han ju aldrig kunna få igång ett ”normalt” liv, hur mycket han än jobbar. Kanske ett uppdrag för killarna på lyxfällan. Det finns ju en anledning till att han har skulder menar jag.
Jag driver själv ett projekt för gatubarn i Latinamerika och det är svårt att veta i vilken ände man ska börja hjälpa. Saknas en sten i grunden så är det svårt att bygga på höjden.
Lycka till, tack för bra inlägg.
//Patrik Appelquist
Gatubarn.nu -En blogg för gatubarn i Latinamerika
http://www.Gatubarn.nu
http://www.Twitter.com/P_Appelquist
http://www.Facebook.com/Gatubarn.nu
Pingback: Julkalender Lucka 9 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Jag skäms | Fatou