På fredag ska jag skaffa ett liv igen…

På fredag är det nio veckor som jag har gått min utbildning i Stockholm. Med långa dagar och pendling. Utbildningen har varit toppen och visst har jag en hel del med mig. På fredag är den dock slut. Jag ser enormt mycket fram emot det, eftersom utbildningen inte bara har varit rolig, utan faktiskt också tagit mitt liv ifrån mig fullständigt!!

Tonårsdöttrarna är uuuurtrötta på att hämta, lämna, ta emot och passa lillebror. Jag förstår dem. I de tyngsta stunder har jag försökt uppmuntra både mig och dem med att det är bra för oss alla i det långa loppet. De har låtit måttligt övertygade om det…

Visserligen startar jag en ny utbildning på måndag redan. Den håller på i åtta veckor till. Skillnaden blir ändå enorm eftersom det är en utbildning inom högskolan och innebär att det är extremt lite schemalagd tid, även om jag får jobba häcken av mig i åtta veckor till, så kan jag ändå lägga upp min tid på ett helt annat sätt!!

I går var tonårsdöttrarna på väg att strejka. Ingen var intresserad av att passa lillebror. Till slut gick det med lite övertalning… Nu är strejken ett faktum. Det är tre dagar kvar av den här utbildningen och de bara totalvägrar! En kollega har lovat gripa in. Hon hämtar Mabou på fritids i morgon och tar dessutom med honom till sina föräldrars bondgård. Gissa vem som är nöjd? Mabou, systrarna och jag. Det är två dagar till att lösa. Har jag tur kanske jag hinner hem efter avslutningen på fredag innan fritids stänger. Har jag tur så kan jag skaffa mig ett liv igen efter Fredag.

Har jag riktigt tur så kan jag få tid över att städa upp här hemma igen, efter fredag. Har jag riktigt tur så hinner jag göra annat än att komma hem och sova och duscha efter fredag.

Utbildning med hela sin uppenbarelse, men nu längtar jag efter att få vara lite mamma också!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

9 svar på ”På fredag ska jag skaffa ett liv igen…

  1. Är det förändringens tid, eller är det? Läser din blogg och känner igen mig, men tvärtom! Imorgon börjar jag mitt 3:dje jobb efter att ha varit mammaledig i 4,5 år (dvs Ã…ter till mitt ordinarie jobb som Nattportier som kommer att jobba 59,5 timme/varannan vecka). Ligger 11 mil härifrån så jag kommer att få egentid, massor med egentid på bussen! Hatar det! Vill vara hemma med barnen. Maken sjukskriven, så någon måste dra in pengar för 7 personer. Egna Företaget för nytt för att kunna ta pengar ur, men i förlängningen blir det nog bra. Ser detta bara som en tillfällig lösning.
    Grattis till din avslutade utbildning och lycka till med din kommande.
    På åter”mailande”.
    Mvh Anna

    5barnunder6års senaste inlägg..Tipsa mig!

  2. Jag pluggade när min dotter var mellan 8 och 12 och sonen var bara 6månader vid starten. Det är som du säger att man kan lägga upp sin tid nästan som man vill. Det jobbiga var grupparbeten som jag skulle anpassa med ”bekymmerslösa” ungdomar och min egna dåliga planering. Kämpa på – det är det värt. Undrar vad du läser ”till”.

  3. Pingback: Tonårsmorsa » Mabous eftermiddag

  4. Pingback: Tonårsmorsa » Tack, Harriet…

  5. Pingback: Tonårsmorsa » Nu är det slut…

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Grattis Isa, efter alla sorger och bedrövelser!!

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Som jag skrev igår så blev det lite barnvaktskris i dag. Men Mabou (7) gick det nog ingen nöd på, för han fick i alla fall sig en tur ut på landet och hälsade på kossorna och dessutom fick han äta lite plättar! Så här trevligt hade de: […]

  2. […] Ni minns kanske att en helt underbar människa erbjöd sig och faktiskt också körde mig och barnen till begravningen när Helene/Alter Ego gick bort? Den här underbara människan heter Harriet och vi har hållit kontakt till och från efter den där begravningsresan. Jag har länge velat träffa henne igen, men med utbildningen jag gick på så var det helt omöjligt att ha ett socialt liv. […]

  3. […] Den första utbildningen var oerhört ansträngande. Utbildningen ställde en del krav, men framför allt för att dagarna var så otroligt långa. Vi hade dessa heldagar i Stockholm och så skulle man lägga på 3 ½-4 timmar /dag på restid. Ibland var jag så trött att jag grät när jag gick och la mig.Flickorna strejkade rejält sista dagarna, de var urlessa på att hjälpa till med lillebror och mitt samvete var någonstans där nere vid fotknölarna… […]

  4. […] I Oktober gick en nära anhörig bort. Smärtan var så stark att Jai hoppade av skolan! I December gick en nära vän bort. I Februari påbörjade jag en utbildning i Stockholm under nio veckor, som var oerhört påfrestande för familjelivet och barnen fick ta mer ansvar än vad som kändes okej. Det påverkade dem negativt och det påverkade även en hel del omkring. Det gick så långt att barnen till slut totalvägrade och strejkade! […]