Ett sent tack till er läsare

Idag på utbildningen kom en kursare fram till mig och berättade att hon suttit och läst en del i min blogg i helgen. Hon berättade att det var inlägg som handlade om sorg, från när min f.d. make gick bort. Nu är det så här med mig, att det mesta jag skrivit glömmer jag bort att jag skrivit. Så när någon nämner ett inlägg, så måste jag liksom gå in på bloggen när jag kommer hem och läsa vad jag faktiskt skrev.

Så jag gjorde det. Jag gick in och började med detta inlägg: Änglarna har hämtat dig nu. Sedan klickade jag på varje klickbar länk i inlägget och jag läste och grät, läste och grät. Jag läste mina egna ord och först nu insåg jag vilken smärta jag kände när jag skrev de där inläggen. Det kom upp igen och jag kände hur jag hade känt då. Jag kände också vad viktigt det var att jag fick skriva av mig på just det där viset, när jag skrev dessa inlägg. Jag läste om hur jag mötte förlåtelsen mitt i sorgen, hur jag försökte vara rationell för att hantera döden. Jag läser om hur jag försökte rationalisera bort Helenes sjukdom för att jag inte klarade mer än en så stor sorg samtidigt.

Sedan läste jag också alla era kommentarer. Jag har förstås läst dem förut, men nu när jag läste dem igen så här ett halvår senare, så blev de betydelsefulla på nytt. Jag läste och jag skrattade och grät, för att ni skrev så fina ord. Men mest av allt känner jag tacksamhet. En djup gemenskap och tacksamhet för att vi alla är människor och för att jag fann sådant stöd i att få skriva av mig, samtidigt som jag fick stöd i era kommentarer.

De flesta av er känner jag inte alls, men när jag läser kommentarerna så känner jag ändå en gemenskap och en samhörighet. Ord blir så tydliga och viktiga.

Ibland ställer jag mig frågan varför jag tycker det är så oerhört roligt att blogga. Visst jag älskar att skriva. Men då kan man ju lika väl skriva dagbok. Men så läser jag ett sånt där gammalt inlägg och ser mina egna ord på skärmen och sedan era ord i kommentarerna. Då behöver jag inte ställa mig den där frågan. Jag vet.

Tack för att ni läser och tack för att ni ger feedback, tröst, diskussioner, debatter, peppning och alla andra möjliga kommentarer!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

4 svar på ”Ett sent tack till er läsare

  1. Du ska veta att det du skriver betyder mycket för någon annan och då är det ändå värt det. För samtidigt som man hjälper sig själv så hjälper man andra.
    Jag kan känna igen mig i det du skriver att när man läser tillbaks så förstår man på ett annat vis. För mig har detta hjälpt mig att se min egen förändring på min resa.
    Jag önskar dig en skön påskvecka!
    KRAM Gunilla

    Gunillas senaste inlägg..Änglar och kloka ord

  2. Om jag kunde ge dig en kram, skulle jag göra det just nu!! TACK, för att du delar med dig! Jag har läst dina tankar och dina ord.. Och det gör ont ända in i hjärteroten! Jag fick nyss reda på att av mina nära vänner har fått cancer.. Och jag befarar att det är värre än vad hon får det att låta. TACK för att jag fick läsa dina känslor, dela din sorg. Tack, det hjälpte mig att på nått sätt acceptera läget som det är just nu! Nu ska jag gå och ge min älskade sambo en stor kram och berätta för honom precis hur mycket jag älskar honom!! Tack för att du berör!! Kramar i massor!

    Marias senaste inlägg..Aldrig utan min kudde

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.