Mitt nya våffeljärn

Med nya färska våfflor

Mitt våffeljärn är antagligen så nära i tid stenåldern, som det kan bli. Det var min farmors först. Sedan använde hon det tills det var uttjänt och började grädda ojämnt. Då tog min pappa det tills vidare. Sedan tyckte han också att det var uttjänt och skulle kasta det, men eftersom jag då inte hade något våffeljärn, så tog jag över det från pappa. Järnet gräddade visserligen ojämnt, men järnspikar vad goda våfflor det blev. Vi använde oss även av det på vår trippelbloggträff sommaren 2007. Det var jag, Helene och Vendettanbettan.

Härom veckan köpte jag ett nytt. Mitt härliga järn gräddade knappt några våfflor alls längre. Dessutom var det tungt, klumpigt och såg ut som något som blivit kvar från Stenåldern. Idag har vi ätit jättegoda våfflor från det nya järnet. Våfflor som har färg på BÃ…DA sidor!! Våfflor som får lite färg över huvudtaget. Men jag har ännu inte vågat kassera det gamla. Det har trots allt gett oss en hel del goda våfflor. I flera generationer dessutom!

Här finner du mig på Twitter; http://twitter.com/tonarsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om våfflor, våffeljärn, grädda våfflor, mat, stenåldern,