Skilsmässa från barnens partner

Det svåraste är inte när döttrarna börjar bli stora och skaffar sig pojkvänner. Det är okej, även om det oftast tar ett tag att vänja sig vid den här personen. Särskilt om det är en person som inte pratar så mycket. Kanske för att han är tystlåten eller kanske för att han är blyg?

Nej, det där är inte det svåraste. Det svåraste är inte heller när de bråkar. Det kan vara svårt, för som förälder så är man ju rädd om sina barn och vill deras bästa och det är svårt att vara objektiv. Men det är faktiskt inte det svåraste heller, för någonstans minns man sin egen ungdom och det är lätt att tänka att ”de kommer förstå detta senare”.

Det svåraste (tycker jag) är när det blir slut. Oavsett vem som gjort slut. Du har knytit band med den här personen, ni har kanske skrattat, varit förtroliga och kanske mer eller mindre bott i samma hem under en längre period. Så är den personen helt plötsligt borta ur ditt liv.

Det behöver inte ens vara så att du tycker att deras relation var bra i slutet. Du kanske är helt enig med att det är dags för de här personerna att gå vidare, att det helt enkelt är bra att det tar slut. Men ändå… det där lilla stinget i hjärtat när du tänker på personen.

Kanske har du fått veta hemligheter av ditt barns partner, saker som gör att du vet att den här personen mår dåligt över något av olika skäl. Helt plötsligt, när det tar slut, så har du inte den där självklara, dagliga kontakten med personen längre.

Det är tomt. Det blir som en liten mini-skilsmässa. Visst kan man ha kontakt ändå, men det är kanske inte alltid så populärt för de nya partnerna, varken på ens barns sida eller den f.d. partnerns eventuellt nya partner.

Jag vet, det är en del av livet och av ungdomars väg in i vuxenlivet. Att träffa någon, att bryta upp och gå vidare, med nya erfarenheter i ryggsäcken. Men ändå. Jag kan inte hjälpa att jag känner att det är lite trist med dessa nya bekantskaper som man lär sig tycka om, för att sedan bryskt förlora kontakten med.

Särskilt trist känns det när det sker oförberett och man inte ens hinner ”ta farväl” av den där partnern som man lärt sig tycka om…

Bara lite Fredagstankar från mig mellan mina hostattacker och rinnande näsa…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

7 svar på ”Skilsmässa från barnens partner

  1. Det hör livet till, man möts och man skiljs. Jag har en väninna som då vi var yngre alltid lyckades bli väldigt god vän med sina pojkvänners föräldrar vilket resulterade i att hon fortsatte att bli bjuden till födelsedagskalas och middagar långt efter det att det hade tagit slut och även efter att killen hade skaffat ny flickvän. Jag kan nog tycka att det är sundare att bryta kontakten helt, allra helst med hänsyn till den nya partnern. Kan inte vara så roligt att komma till en middag i en ny relation och ens blivande svärmor sitter och tisslar med exet!

  2. Förstår vad du menar. Det är lika jobbigt att vara den där tjejen som plötsligt mister sin svärmor, som jag precis har gjort.
    Hon påminde mig mycket om min farmor och jag blev väldigt fäst vid henne under dom här tre åren som jag och Sammi levde ihop.
    Jag har alltid tänkt mig att hon ska bli farmor till mina barn och att hon kommer bli lika viktig i mina barns liv som min farmor var för mig.
    Men så fick allt ett så plötslig slut mellan mig och Sammi. Det är 4 månader sen det tog slut nu, men hans mamma hör fortfarande av sig ibland. Och ibland hör jag av mig till henne.
    Hon vill inte ”göra slut” med mig bara för att han har gjort det och skaffat sig en annan tjej.
    Det känns fint att hans mamma vill fortsätta vara min vän.. men det kommer ju aldrig bli samma sak igen.
    Ändå är jag inte redo att göra slut med henne heller eftersom jag blivit så fäst vid henne.
    Såna här situationer är verkligen knepiga… :-/
    Kram

    Cel’Daras senaste inlägg..Tävla om en gummigrej från Dacarr

  3. Bättre att man lär sig det än att man inte vågar binda sig av rädsla för att det eventuellt kommer att ta slut i framtiden… Även om det inte gör det mindre sorgligt när det faktiskt tar slut! 🙂

    Annas senaste inlägg..Färgstark vind

  4. Vilket vackert men tragisk inlägg.Ja, döden hör till livet-Eller precis tvärtom.Att sakna innan man förstått att man har, blir min känsla här.

    Vbs senaste inlägg..Olycklig

  5. Jag var ihop med en kille i gymnasiet (och när jag skriver gymnasiet menar jag HELA gymnasiet) och det tog ju slut. Efter något halvår fick jag brev från hans mamma för han saknade mig så. Vi har fortfarande viss kontakt. Hon var en så viktig person under gymnasietiden att jag är glad för det hennes. Hennes son har jag inte pratat med på länge dock. Inte för att vi är ovänner, utan för att vi inte är vänner, så att säga.

    Veronikas senaste inlägg..Sittsår

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.