På allas våra läppar: Susan Boyle

Jag har lätt att bli sentimental och jag har väldigt lätt till tårar. Särskilt när det gäller happy endings. Det mest fantastiska i hisotien om Susan Boyle är inte bara att hon mot allas förmodan, sjunger som en lärka. Jag tycker att det mest fantastiska är att hon ställer alla våra fördomar på sin spets.

När Susan Boyle ställer sig på scenen och alla förväntar sig att hon ska kraxa fram något vedervärdigt och i stället så blir hennes röst till renaste guld. Den känslan är obeskrivlig.

Det visar också hur snabba vi är att döma hunden efter håren. Den här fula ankungen visar sig vara en lång, ståtlig vacker svan när hon väl ges chansen. Jag tycker det är helt underbart och det är så skönt att Susan Boyle kommer in här i mitt vardagsrum och smäller mig hårt på fingrarna. Jag vill ha mer Susan Boyle och jag kan inte låta bli att undra hur många fler Susan Boyle det finns ute i världen som vi inte tror så mycket om?

En människa är komplex. En människa innehåller så oerhört mycket mer än det vi ser på ytan eller det vi ser när vi skrapar lite lätt på ytan. Där under döljer sig vackra svanar som ännu inte fått möjlighet att visa sin talang på rätt sätt. Låt oss bära det med oss nästa gång vi är snabba att döma någon för hur de ser ut eller för hur de uppenbarar sig i ett första intryck. Och tack Susan Boyle för att du påminde oss om det!

  • Läs i SvD om Susan Boyle
  • Eller om du är en av få i världen som lyckats missa filmklippet som får världen att dra efter andan. Klicka HÄR!

Följ mig med Twitter.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

10 svar på ”På allas våra läppar: Susan Boyle

  1. Visst sjunger hon underbart! Jag rös när hon började sjunga! Och du har så rätt, vi människor dömer alldeles för lätt och för fort! Haha Simons ögonbryn sköt ju upp i taket! 😉 Kram på dig!

    Marias senaste inlägg..En fis i rymden

  2. Jag var en av de få världen som inte hört detta…
    (Har visst bara ögon o öron för min bebis) Men Oj vad underbart. Där fick de så de teg…
    47 år också .Det är aldrig försent förverkliga drömmar!

  3. Jamen är hon så ful egentligen?
    Tant… -Ja absolut, men behöver någon vara ful bara för att hon är tant?
    Hon bar en klänning som liknade en städrock – inte snyggt, men det kanske var/är det snyggaste enligt hennes mening i garderoben 😉
    Fult/fint/snyggt/vackert är ju faktiskt bara betraktaren som kan bedömma och jag tyckte inte att hon var ful 😉

  4. Jamen visst ja…
    glömde ju skriva att vilken känsla och inlevelse hon sjöng med…
    Njutningsfullt för öronen 🙂

  5. Ludmilla: Ja, det är obetalbart! 😀

    Maria: Ja, verkligen! Underbart att se (och höra)!

    Sofie: Haha, trodde ingen lyckats missa det. Ja, det är en härlig solskenshistoria!

    2BarnsMamman: Absolut!

    Ingrid Sjölin: Ärligt? Jag tyckte först hon var ful, men skönhet är ju en smakfråga. Men (nu släpar jag fram mina egna fördomar i offentlighetern) nu tycker jag hon är underbart söt!! Ja, det är verkligen en njutning för öronen!

    :: Ja, det är ju secret, som antyds i inlägget, precis som du har valt att vara det! 😛

  6. Susan Boyle håller mig kvar vid datrn, jag spelar upp hennes framträdande gång på gång…fantastiskt! Det finns en motsvarighet inom litteraturen; Från Arbrå i Hälsingland har en fantastisk deckarförfattare fötts…fråga efter Torleif Wikströms ”KLUBBEN”!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.