Jai (snart 18) och Mabou (7)

Tills bara några år innan jag fick Mabou så var jag väldigt, väldigt smal, för att inte säga spinkig. Jag var så smal att jag hade enorma komplex för det. Det diskuterades ofta i min bekantskapskrets sedan jag gick i högstadiet om jag hade ätstörningar, såsom bulimi eller anorexi.

Jag åt allt. Inte så nyttigt, utan allt jag var sugen på. Under många år var det i stort sett bara onyttigheter. Jag äter fortfarande mycket onyttigheter, men nu för tiden går jag också upp i vikt av det. Det gjorde jag inte tidigare.

Där har Jai ärvt mig. Hon äter till och med mer onyttigheter än mig. Hon lever i stort sett på snabbmat. Jag varnar henne konstakt och säger att hon kommer att ”få igen” så småningom, precis som mig. Jag vet inte hur ofta jag försöker förklara vad onyttig mat gör med en kropp?! Jag talar för döva öron.

Hon är lika spinkig som jag var, med skillnaden att hon i alla fall har lite kurvor i form av rumpa och tuttar. Själv var jag helt platt i väldigt många år.

Att Jai är smal är alltså inget nytt och inget som förvånar eller oroar mig. Det är helt enkelt så hon ser ut. I alla fall nu…

Det som gör mig förvånad är dock, hur otroligt tajta kläder som är moderna för tillfället. Mabou är bara sju år. Sju år och ganska liten i kroppen också. Men det som får mig att inse hur otroligt knepigt det blir, var när jag lyfte upp ett par brallor från golvet härom dagen. Jag stod och tittade och tittade på jeansen och undrade om det var Mabou ´s eller Jai ´s?

MABOU ´S ELLER JAI ´S, liksom. Halloooo! Det skiljer ELVA Ã…Ã…Ã…Ã…R! När jag sedan insåg att jeansen var Jai ´s undrar jag om jag ska hålla föreläsning om hur skadligt det är med för tajta kläder, eller om jag ska sätta henne på gödningskur, eller helt enkelt låta naturen ha sin gång…?

Läs även andra bloggares åsikter om tajt mode, smal, spinkig, snabbmat, tonåringar, familjeliv,