Min pappa är på besök i stan. Han, jag och Mabou var precis på Gränby Centrum. Inne på ICA handlade vi en massa mat. Jag hade lite svårt att koncentrera mig och tänkte på helt andra saker.

Mabou: Mamma! Kan vi köpa det här?

Jag: Mmmm…

Mabou: JAAA!

Mabou: Titta mamma! Kaaan vi inte köööpa den häääär? Snäääälla?

Jag: Mmmm… Aaaa…

Mabou: Mamma! Kan jag få den här?

Jag: Aaaa…

Jag stoppar ner ett stort ekonomipack med tepåsar i vagnen.

Mabou: Mamma! Kan vi inte köpa det här lilla paketet med jordgubbste i stället?

Jag plockar ur det stora, billiga ekonomipaketet med the och lägger i det lilla dyra jordgubbste ´t i stället.

Mabou: YES!! Tack, mamma!

Till slut har vi hunnit igenom mer än halva affären.

Mabou (säger förvånat till min pappa): Morfar! Ser du? Allt jag pekar på till mamma har jag fått! Hon lägger bara i allt i vagnen!

Jag hörde det där! Jag hörde vart enda ord. Jag tittar ner i vagnen och inser att det är mer Mabou ´s val av varor än mina egna val. Inser att grejerna i vagnen kommer att kosta ungefär dubbelt än om jag hade handlat själv, eller sagt ifrån till Mabou. Jag inser också att det inte är någon idé att bli arg på Mabou, det är trots allt jag som sagt ”Aaaa” och ”Mmmm” och ”Lägg den i vagnen bara”.

Mabou: Mamma! Snäääälla, kan jag få den här?

Jag: NEJ!

Mabou: Va?

Jag: NEJ, du kan INTE få den!

Mabou (förvånad igen): Varför då?

Jag: För att om du till och med själv är förvånad över att du fått allt du frågat efter genom halva affären, då har jag släppt alla spärrar. Nu är spärrarna tillbaka och från och med nu, tills vi är ute genom kassorna så är mitt svar NEJ. Till allt!

Mabou, med hundögon…

Läs även andra bloggares åsikter om dupera, gränby centrum, uppsala, ica, övertala, vardagshumor,