Isa, Jai, jag och Mabou
I helgen skulle jag vara barnfri. Hela förra veckan höll jag på att förbereda det genom att grundstäda, så det skulle bli lättare att städa inför helgen och så jag skulle hinna. På Torsdag kväll städar jag som ett jäkla jehu (vad nu det är för något?) och planerar att jag ska städa allt, utom mitt sovrum och dammsuga och skura golven. Jag försöker också få igång barnen som är måttligt intresserade. Deras intresse är minst sagt svalt för att hjälpa till. De gör ett och annat tafatt försök, men jag skulle knappast kalla det att städa. Möjligen skulle jag på sin höjd kalla det; låtsas-städa-så-inte-mamma-lackar-ur-och-flippar-helt.
På Torsdag kväll när jag går och lägger mig så ser det ganska bra ut, förutom då golven och mitt sovrum. När jag kommer hem från jobbet på Fredag kväll. Trött, men ändå glad över en barnfri helg och för att jag ska få en efterlängtad gäst. Jag öppnar ytterdörren och konstaterar relativt lugnt att det på ytan åter har blivit ett riktigt bombnedslag!! Diskbänken, vardagsrumsbordet, köksbordet är helt överbelamrade.
Besviken tittar jag mig runt och inser att det handlar om minst ett par timmars effektiv städning. Jag går sedan in i badrummet uppe, som jag bokstavligen har handskurat kvällen innan. Jag tittar in och hittar sminkväskor uttömda på min nya badrumshylla, handdukar slängda på golvet, handfatet i riktigt taskigt skick, skräp på golvet, blöta kläder på golvet, badkaret fyllt av hårrester och tomma schampo- och balsamflaskor omkullvälta.
När jag ser mig omkring ordentligt så ser det rent ut sagt för jäkligt ut!! Jag sätter mig ner och gråter. Gråter av besvikelse och ilska. Ringer upp vart och ett av döttrarna som ”inte gjort någonting…” Sedan ställer jag mig upp igen och städar i ren ilska. Jag har nämnt tidigare att jag städar som allra bäst när jag är riktigt förbannad. Jag for upp och ner, skrek för mig själv i ren och skär ilska. Skrubbade, dammade, plockade, skurade, vek kläder, rensade, putsade och stod i. Det tog flera timmar. Mellan alla städanfall, ringde jag upp var och en av döttrarna och meddelade att på Söndag kväll är det familjemöte och jag förberedde dem även på att det är nya, hårdare regler att vänta.
Jag erkänner; Jag flippade totalt. Hade ni sett mig skulle ni nog ha trott att det slagit över totalt, eftersom jag medan jag städade skrek och rev i saker och förbannade allt som går att förbanna i världen. Eftersom inget av barnen var hemma så passade jag också på att använda varenda svordom och könsord jag kunde komma på. Det kändes riktigt skönt att få utlopp för ilskan, samtidigt som jag kände att jag kunde säga precis vad jag ville, utan att någon lyssnade och sedan skulle kunna använda det emot mig… haha…
När jag äntligen var klar så var mitt hem otroligt välstädat (jag har ju sagt att jag blir riktigt arg, alldeles för sällan!!) Doftljusen spred en härlig doft i hemmet och jag själv tog en lång stund i badrummet, med ett långt, härligt bad.
Igår hade vi familjemöte. Det var många år sedan vi hade ett sådant nu. Det är nya regler som gäller. Både när det gäller kompisar och att hålla ordning på sina egna saker. Barnen höll faktiskt med. De höll med om min kritik och förstod varför jag varit så arg som jag varit.
Nu har vi slutit fred.
Vi har slutit fred och infört nya regler. Jag kanske kommer att berätta om dem en annan dag, för nu hinner jag inte skriva så mycket mer. Men en sak vet jag. Ibland behöver man en riktig utrensning i familjen också. Man behöver få ett litet utbrott ibland, för att sedan försonas och gå vidare. Man måste synliggöra saker som uppenbarligen inte fungerar.
När flickorna var yngre hade vi familjemöte varje vecka. Under dessa möten fick var och en berätta om vad den tyckte funkade dåligt i familjen och man fick säga sin mening utan att bli avbruten. Det funkade bra under en period och jag tror det är dags att vi återupptar dem för en period.
Just nu känns det i alla fall bra. Inte nog med att jag har fått rensa huvudet en del och vi har pratat igenom saker och ting, jag har dessutom fått ett väldigt välstädat hem. Thank ´s to myself och barnen, fast inte på det sätt man önskar att barnen hade bidragit till storstädningen…
Det är jäkligt skönt att få flippa totalt ibland, fast man är vuxen.
Läs även andra bloggares åsikter om flippa, konflikter, tonåringar, tonårsmorsa, städa, familjemöte, regler, fred, barnfri helg,
Tänk… att det ska vara så himla svårt för var och en att hålla reda på sina grejer! Så mycket enklare allt vore om var och en tog hand om sitt, direkt när man har plockat fram grejer – så tar man undan dem!
Känner igen mycket av ditt hanterande av situationen här! 🙂
Sen – när man ser den här härliga bilden av er allihopa – kan man omjligt tänka att de där kan strö grejer så hejdlöst omkring sig!!!
🙂
Ha en fin kväll!
Tizzels senaste inlägg..Allvarligt fel i tårkanalen!!!
Haha, va skönt att höra att det inte bara är jag som flippar ibland! Man måste få rensa ut allt och bli riktigt förbannad och arg ibland! Härligt inlägg!
Marias senaste inlägg..Jamen herregud, den här dan blir
Hrm, som man frågar får man svar? SAOB… 😀
jehωâ´, äv. jeâ´hω l. -u (je’hu WESTE, jéhu DALIN),. i bet. 1 (o. 3) m., i bet. 2 n.
( gehu 1845–1894 jehu 1789 osv.)
[av hebr. jēh&hebr_udiakron;. Jfr HJELMQVIST BiblPersN 117 ff. 1901]
[1]
[1]
1) namn på den israelitiske konungen Jehu; särsk. (vard.) i jämförelser, för att beteckna att ngn far fram i ursinnig l. rasande fart (jfr 2Kon. 9: 20) l. att ngt sker l. försiggår mycket snabbt; jfr 2.
Jag for som Jehu, packad och skakad i en fördömd hyrvagn. KEXÉL 1: 241 (1789).
Det (dvs. valsandet) gick som jehu. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 169 (1840). (Vi lade .. oss i försåt mellan enbuskarna och kommo som Jehu öfver honom. TOPELIUS Fält. 1: 147 (1853).
DN(A) 1929, nr 296, s. 10.
[2]
[2]
2)
[det neutrala genus beror sannol. på infly tande från HUJ, sbst. ¹]
(vard.) med övergång till bet. av ett appellativt sbst., i uttr. (ngn far fram l. det går o. d.) som ett jehu, (ngn far fram resp. det går) i mycket snabb fart, i rasande fart, som ett yrväder; äv.: plötsligt; stundom i uttr. i ett jehu, med fart, i en fart, i fläng, myc ket snabbt.
BLANCHE Tafl. 546 (1845).
Det skall gå i ett Jehu. THOLANDER Ordl. c. 1875. Det gick som ett Jehu. LÖNNBERG Skogsb. 6 (1881).
Höstens första verkliga köldinbrott kom som ett jehu på tisdagen. SvD(A) 1931 nr 286, s. 3.
[3]
[3]
3)
[eufemistiskt för JESUS l. ombildning av JE]
(†) ss. ett slags interjektion, i uttr. herre min Jehu, Herre Gud.
Herre min Jehu här ä kallt. ALMQVIST Skälln. 65 (1838).
Må så grankott… hihihi…
Bim HDs senaste inlägg..Liket lever, än – jag lovar!!!
Som man frågar får man svar?
jehωâ´, äv. jeâ´hω l. -u (je’hu WESTE, jéhu DALIN),. i bet. 1 (o. 3) m., i bet. 2 n.
( gehu 1845–1894 jehu 1789 osv.)
[av hebr. jēh&hebr_udiakron;. Jfr HJELMQVIST BiblPersN 117 ff. 1901]
[1]
[1]
1) namn på den israelitiske konungen Jehu; särsk. (vard.) i jämförelser, för att beteckna att ngn far fram i ursinnig l. rasande fart (jfr 2Kon. 9: 20) l. att ngt sker l. försiggår mycket snabbt; jfr 2.
Jag for som Jehu, packad och skakad i en fördömd hyrvagn. KEXÉL 1: 241 (1789).
Det (dvs. valsandet) gick som jehu. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 169 (1840). (Vi lade .. oss i försåt mellan enbuskarna och kommo som Jehu öfver honom. TOPELIUS Fält. 1: 147 (1853).
DN(A) 1929, nr 296, s. 10.
[2]
[2]
2)
[det neutrala genus beror sannol. på infly tande från HUJ, sbst. ¹]
(vard.) med övergång till bet. av ett appellativt sbst., i uttr. (ngn far fram l. det går o. d.) som ett jehu, (ngn far fram resp. det går) i mycket snabb fart, i rasande fart, som ett yrväder; äv.: plötsligt; stundom i uttr. i ett jehu, med fart, i en fart, i fläng, myc ket snabbt.
BLANCHE Tafl. 546 (1845).
Det skall gå i ett Jehu. THOLANDER Ordl. c. 1875. Det gick som ett Jehu. LÖNNBERG Skogsb. 6 (1881).
Höstens första verkliga köldinbrott kom som ett jehu på tisdagen. SvD(A) 1931 nr 286, s. 3.
[3]
[3]
3)
[eufemistiskt för JESUS l. ombildning av JE]
(†) ss. ett slags interjektion, i uttr. herre min Jehu, Herre Gud.
Herre min Jehu här ä kallt. ALMQVIST Skälln. 65 (1838).
Må så grankott – återkommer…
Bim HDs senaste inlägg..Liket lever, än – jag lovar!!!
visst kan jag också bli utmattad och arg ibland när jag ser hur stökigt det är där hemma( igen) ..tonårsbarn& två levnadsglada valpar är inte alltid så bra städhjälp:-) kram
anjelinas senaste inlägg..put your helmets on
Ibland känns det som om urflippning e det enda som hjälper! Jag har dock den ”turen” att hemtjänsten städar hos mig (jag e handikappad) men barnet får städa sitt rum själv å det gör hon ju inte utan att man får ett utbrott och jag orkar inte få utbrott varje dag. Jag brukar stänga dörren å glömma bort eländet…
Ibland känns det som om urflippning e det enda som hjälper! Jag har dock den ”turen” att hemtjänsten städar hos mig (jag e handikappad) men barnet får städa sitt rum själv å det gör hon ju inte utan att man får ett utbrott och jag orkar inte få utbrott varje dag. Jag brukar stänga dörren å glömma bort eländet…
Vilken tur att dina barn är vettiga nog att inse varför du blir arg. Det finns inget värre dock när man storstädat…och planerar en lugn stund hemma från stressen…och när man kommer innan för dörren har någon (oftast maken) stökat till!
hej du..hamnade här hos dig medan jag virrade runt på bloggarna..o jisses vad jag kände igen mig i inlägget ovan..jag har bara två tonårsdamer hemma nu..en dotter o en son e utflyttade..men som sagt jag kände igen mig..o vet du vad ..här ska det bli familjemöte..japp nu känner jag mig taggad..så tack
engelssons senaste inlägg..Kärt möte på kökstrappan
Bra jobbat! Stor familj – stor börda – klart man måste dela på det. Det är viktigt för barnen att förstå hur man är en del i en helhet och att alla måste bidra!
Ludmillas senaste inlägg..Bor du i Västmanland?
Pingback: När barnen är borta, dansar mamma på bordet…
Pingback: Tonårsmorsa fyller sex år!! Firas med Tävling!