Jag hade ett litet samtal med min mellandotter Jai igår:

Jag: Jai, vill du följa med på konsert på Gröna Lund i morgon? Bunny Wailer kommer!

Jai: Nja, jag vet inte, jag jobbar ju…

Jag: Okej, men du kan ju komma efter jobbet. Han ska inte spela förrän klockan 20.00

Jai: Han?

Jag: Ja, Bunny Wailer…!

Jai: Jaha, jag trodde det var en tjej.

Aaaaaarghhhhhhhhhhhhh!! Hon har levt med mig i 18 år. ARTON ÅÅÅÅÅÅÅÅR!! Jag har hjärntvättat mina barn med reggae sedan de låg i magen. Som Binta skrev en gång i sin blogg:

”Mabou kom dit med mammas kompis karin eftersom att mamma har ont i ryggen och inte kan gå så tyvärr så missade hon årets festival, stackars mamma lite avis för det är hon lätt, speciellt eftersom att det var hon som gjorde så att vi ungar ens lyssnade på reggae. Det spelades lixom jämt i mitt hus sedan jag föddes och högsta volym vid städning. Ibland om någon komis kommer och säger : aa har du hör den här låten med t.e.x. Don Carlos så har jag oftast hört den eftersom att mamma har pumpat sådan musik sedan jag var liten.”

SÅ-VET-INTE-MIN-18-ÅRING-ATT-BUNNY-WAILER-ÄR-EN-MAN!! I cant breath! I caaant breeeath!!

Jag har missat hela huvudpunkten i min mellandotters uppfostran! Kan man börja om nu? Efter 18 år?

Läs även andra bloggares åsikter om ironi, vardag, familjeliv, reggae, tonåringar, tonårsmorsa, humor,