Det där med stolthet!

Binta, cirka en månad gammal

Jag läste en av de andra skribenternas blogginlägg här på Föräldrabloggars Gästbloggen. Det är skrivet av Emelie Mlish och heter äckligt stolt!

Inlägget handlar om föräldrars stolthet över sina barn

Jag funderade lite på det där. När mina barn var små så inbillade jag mig nog någonstans att den där stoltheten skulle hålla i sig hmmm… kanske till skolåldern?

Jag har varit mamma sedan jag precis hade fyllt 18 år, jag har varit mamma i ungefär 20 ½ år. Jag har faktiskt varit mamma längre än innan jag fick barn.

Jag fyllde 18 år den 22:a December 1988 och då var jag ungefär i 7:e graviditetsmånaden. När jag var 22 år så var jag trebarnsmamma. Att tänka så känns lite overkligt.

Nu känns det så invant att vara mamma. Att ha ansvar. Det sitter liksom i ryggmärgen.   Jag har skrivit tidigare om vad jag tycker om att få barn tidigt och vad jag tycker om att få barn sent.

Jag tror det finns för- och nackdelar med både äldre och yngre föräldrar.

Men en sak som jag inte tror förändras är den där oron och den där stoltheten.

Lika stolt som Emelie är över sin dotters små framsteg, lika stolt är jag när min 20-åring har sina dansuppvisningar.

Lika stolt som jag var när mina barn började ta sig fram på små, stapplande steg, lika stolt är jag nu, när de lyckas med någon bedrift.

Lika orolig som jag var över att mina barn som stapplande 1-2-åringar skulle falla ner för någon trappa, lika orolig är jag nu, när mina tonårsdöttrar ska ge sig ut på fest/krogen mitt i natten.

Man inbillar sig någonstans, som småbarnsförälder, att allt kommer bli så annorlunda och så mycket enklare när barnen blir större. Jag tar härmed ner alla småbarnsföräldrar på jorden igen.

Det är bättre att vänja sig!! ;-)

När Binta tog studenten fixade jag inte hålla tal, jag grät så jag hulkade av stolthet och av att jag var mycket rörd

Orosmoment av högre graden, när döttrarna ger sig ut på krogen eller en fest mitt i natten

De tre döttrarna: Isatou 16, Jainaba 18 och Binta 20. De gör mig galen av oro och galen av kärlek!!

(Detta inlägg är inkopierat från Gästbloggen, som jag skrev när jag gästbloggade där under en vecka.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.