På Tisdag är det dags. Min lilla, lilla kille ska börja första klass. Hur jag än funderar så kan jag inte begripa var åren tog vägen…

Det var ju alldeles nyss… som han föddes en Februarinatt ett par veckor för tidigt.

Det var ju alldeles nyss… jag insåg att jag till slut fick en liten son.

Det var ju liksom alldeles nyss…

Nu rullar han köttbullar själv, ska välja vilka jeans han ska bära… Han är ju stor mycket större nu.

Man kan föra diskussioner med honom, han kan nyansera sina behov. Jag har alltid sagt att varje ålder på ens barn, har sin egen charm. Samtidigt vet jag inte riktigt om jag är helt beredd nu… att min lilla, lilla kille, redan blivit så stor…

(Detta inlägg är inkopierat från Gästbloggen, sedan jag gästbloggade där under en vecka)

Läs även andra bloggares åsikter om barn, skolstart,