En Gambiansk dopfest

Igår tog Mabou sitt pick och pack och drog…

I går var vi alla bjudna på ett stort barndop i Stockholm. När jag säger stort barndop, så menar jag inte de här traditionellt Svenska dopen, med lite tårta och kaffe efter själva akten. Jag menar ett Gambianskt dop. Ett Gambianskt dop är typ ofta större än bröllopsfester. Det är så mycket mat, dans och folk att man har svårt att ta in allt.

Sådana dop har jag haft till alla mina barn. Mer eller mindre. Ett Gambianskt dop är i grunden en fest för mamman. Det är mannens gåva till kvinnan för att hon burit på barnet en hel graviditet och sedan fött det. Så det är en fest för hennes skull, samtidigt som det alltså handlar om att namnge sitt barn. Så enkelt uttryckt kan man säga att dopceremonin (ngente) är för barnet och festen för mamman. Tyvärr är det så att många i de yngre generationerna ”tappat” lite av ursprunget på vägen. En hel del i min generation känner bara till att själva dopet är viktigt för barnet och att det är viktigt att ha ceremonin på sjunde dagen, men många känner inte till att dopfesten är en hyllning till mamman. Men om man talar med kvinnor i de äldre generationerna så får man veta hur det ligger till. Oavsett så är kvinnorna fortfarande väldigt involverade i planeringen av dopfesten.

När jag för många, många år sedan fick veta att dopet skulle ske på sjunde dagen, tyckte jag det kändes oerhört opraktiskt. Vilken nyförlöst kvinna orkar ha ett dop, med kanske hundratals gäster, endast en vecka efter förlossning? Men, se där, fick jag minsann veta, att dopet ska INTE utföras av den nyförlösta kvinnan. Det är alltså en fest till hyllning för mamman, inte en arbetsbörda. Med andra ord: man ska tala om vad man vill ha till sitt dop, men man ska sedan bara njuta hela festen. Släktingar till både mannen och kvinnan ska stå för matlagning, lokalhyror, arrangering av precis allt. Själv ska man ta med sin lilla bebis och bli serverad mat och dryck och allt man vill. Det är det som är själva hyllningen och överraskningen för mamman.

En dopfest i Gambias grannland; Senegal Del: 1

Del: 2 Festen och Dansen (Sabar)

Hur stort dopet är handlar ju också om hur stort man vill göra det och hur stort man har ekonomisk möjlighet att göra. Men oavsett så är ett barndop en ovanligt stor fest i Gambia. Man firar sällan födelsedagar, men dopet är som sagt stort. Här i Sverige kan man undantagsvis utföra själva dopceremonin på sjunde dagen efter födseln, men sedan ha själva festen lite senare, om barnet föds vid ”olämpligt tillfälle” för att ha en stor fest. (Till exempel om en släkting dött, så anses det olämpligt att ha en fest inom de kommande 40 sorgedagarna.)

När Mabou döptes i Stockholm, så ordnade hans farfar och andra släktingar en stor dopfest även i Gambia för att fira hans ankomst. De tog hem en Imam som bad för barnet (Mabou) och man slaktade lamm och festade loss. Allt videofilmades och sändes till oss så småningom.

Direkt efter ceremonin där Mabou namngavs. Det här är en del av ceremonin, där man ”köper” sitt barn. Det innebär att (i mitt fall har det alltid varit en äldre kvinnlig släkting, men jag vet inte riktigt om det är en del av traditionen, eller bara en tillfällighet?) någon räcker fram barnet mot dig och säger typ ”köper du barnet” så ska man svara att man gör det, detta upprepas tre gånger och den tredje gången lämnas barnet över till mammans famn. Den här traditionen betyder ungefär, lite förenklat, att om man en gång har ”köpt” sitt barn, så kan man sedan inte förskjuta det, utan då har man accepterat sitt barn som det är.

När Mabou döptes så köptes det in 8 (åtta) lamm, 20 kilo kycklinglår, 4 stora smörgåstårtor, massor av sallad, potatissallad, en tårta som var flera våningar hög etc. Ja, ni förstår då kanske att vi var några stycken…

Jag, Mabou och hans pappa är bortklippt, (så han slipper figurera i min blogg) under festen på kvällen. Kläderna var förbeställda och uppsydda i Gambia, långt innan dopet, (med lite missförstånd, de skulle ha varit creméfärgade, men kom ljusgula i stället). Jag har nöjt mig med att ha två olika dresser under mina barns dop. En på morgonen vid ceremonin och en på kvällen till festen, men många Gambianska kvinnor kan ha 4, 5 eller till och med 6 olika kläder under dagen. Som Svensk kvinna skulle jag inte palla med alla de ombytena haha…

Binta, Jai och Isatou med Mabou på hans dopfest. Vem som klippt bort halva Bintas huvud vet jag ej… Binta var för övrigt inte jätteglad den här dagen. Eftersom Mabou föddes precis en vecka innan hennes födelsedag så blev det så att Mabou ´s dop hamnade just på Binta ´s 13-års dag, vilket stal den mesta uppmärksamheten från hennes stora dag. Men hon tyckte det var okej, då vi firade henne senare där hemma i stället. Tjejerna hade likadana uppsydda Gambianska dräkter som min modell, men blåa, fast även där blev det fel, då jag hade beställt turkosa…

Hur som helst. Nu var vi bjudna på ett dop, modell större och då menar jag större i Gambianska mått… Binta är ju redan i Stockholm, Isatou åkte dit så snart hon var feberfri (eller rättare sagt, jag tvingade kvar henne hemma ett par dagar extra, för att vara exakt, för säkerhets skull) för att hjälpa till med alla förberedelserna. Förberedelser som jag vet att en massa folk har hållit på med under en veckas tid.

I går kom Jai hem (hon har hållit sig borta hemifrån för att inte bli smittad av mig) för att packa grejer till festen.

Mabou: Va? Ska Jai också åka till Stockholm?

Jag: Ja, hon ska ju till dopet…

Mabou: Va? Ska jag måsta sitta här hemma med dig som är sjuk medan alla andra ska på fest?

Jag: Ja, men vi får väl hitta på något när jag blir frisk…

Mabou: Nej du! Jag sitter inte här.

Mabou går fram till telefonen, lyckas trycka fram Bintas nummer i displayen, slår numret och säger: ”Binta! Det är Mabou, ge mig numret till P” (han som har dopet). Han tar fram penna och papper och lyckas skriva ner numret med lite bak- och framvända siffror. Säger sen till Binta: ”Asså, jag tänker ringa P och säga att jag också kommer, för jag tänker inte sitta här hemma själv med mamma…!”

Han lägger på luren, lyckas ringa upp P och frågar om han kan komma fast inte mamma ska komma… Jag pratar sen med P som säger att Mabou absolut ska komma.

Sen blir det eld i baken på Mabou. Han rusar runt och sliter åt sig kläder, hojtandes på Jai: ”Gå ingenstans. Jag ska med Jai, så du vet! Du måste vänta på mig! Jag ska på fest…!”

Jai och jag skrattar åt hans bestämdhet och hjälper honom sen att packa sina saker, så han får med sig lite fina kläder.

Sen upptäcker jag att jag sitter helt ensam här hemma. Febern verkar vara över sedan i förrgår, men jag hostar och känner mig fortfarande allmänt hängig och risig och tänker nog vila någon dag till innan jag sätter igång med alla grejer som väntar på mig. (Städningen till exempel…)

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

17 reaktion på “En Gambiansk dopfest

  1. Ett härligt inlägg! Färgsprakande och festligt! Roligt att se lite bilder på er.
    Men… så TRÃ…KIGT att du fortfarande är sjuk! Det var en ovanligt seg svininfluensa du har åkt på tydligen!!
    Krya på dig!

  2. Malde: Ja, det var lite trist förstås, men jag har verkligen inte känt mig i form för fest. Men kul att alla barnen kom iväg ändå…

    Tizzel: Ja, fast jag är feberfri nu och börjar piggna på mig. Men ju äldre jag blir desto längre tid känns det som det tar att återhämta mig när jag varit sjuk. Med det INTE sagt att jag känner mig gammal…! 😉 Roligt att du gillar inlägget! Det tog en stund att skriva och greja… 😀

  3. Vi har också någon liknande fest. Men helst ska man ha det 40 dagar efter man är förlöst. Det är egentligen farmor som ska stå för festen men här är det min mamma som kommer göra det. Dels för att det är en sed och så slipper man 100 turksiak kvinnor springandes i ens hem när man har en liten bebis som man ska lära känna.
    Roligt att läsa om hur det funkar i andra kulturer.

    Kram

  4. Birsen: Ja, men det glömde jag ju skriva. Att det är ett bra tillfälle att låta alla få träffa bebben, utan att man själv behöver vara ”värdinna” till sina gäster… Så klart. Kul med er tradition också, kanske du kan skriva om det när det blir dags?

    Kram! ♥

  5. Vilket underbart inlägg!
    Jag gillar det där med att det är en hyllning till mamma. Mer sånt! Fina traditioner.

    Mabou är ju alldeles för underbar! Han kommer att komma långt här i livet!

    Kram!

  6. Vad tråkigt att va sjuk när det är sådana där trevliga festligheter!
    Alldeles rätt av Mabou att åka, vilket modigt, eget beslut!
    Krya på dig…

  7. Ludmilla: Ja, visst är det en härlig tradition?!! Kul att du gillar inlägget, för jag la ner väldigt mycket tid på att skriva, länka, lägga in bilder o.s.v. Ja, Mabou är inte den som är den… 🙂

    Anna: Ja, det var lite trist, men kul att barnen kunde åka i alla fall. Ja, skinn på näsan har han i alla fall, min lilla prins!

  8. Jättehärligt inlägg. Och vad roligt att få se gamla bilder. Man ser verkligen hur lika du och Binta är varandra på dom!

  9. Ebba: Ja, vi är väldigt lika, även om det inte syns lika tydligt nu när jag gått upp så mycket i vikt. Men hon är en liten kopia av mig i den åldern, förutom att jag inte hade några former alls och att hon är NÃ…GOT mörkare än mig! Haha…

  10. Hej ! Vet inte hur jag hamna i din sida , läste om en hemsida på aftonbladet och klickade lite så hamna jag här ! tycker om de du skriver … och vilken bra tradition , fint att göra en fest tillägnad till den som burit barnet och sedan fött barnet !! Ska nog göra En sådan trevlig fest till min blivande fru när hon har fött vårat barn fastän jag har persisk ursprung , de borde alla göra kan jag tycka nu men men 🙂
    Ha det bäst och hälsan i väl behåll
    Mvh

  11. Hej hej!
    Jag är en studerande tjej som går första terminen i 9:an.
    och vi håller just nu på med ett arbete om länder och jag har valt att jobba om gambia 🙂 din blogg har varit en jättebra källa till detta arbete och jag undrar om du kanske skulle kunna hjälpa mig lite? jga ska skriva det här arbetet utifrån en ”mall” i 5 delar ; sociallt liv, ekonimiskt liv, politiskt liv, tanke liv och naturen i gambia. du kanske skulla kunna hjälpa mig lite med detta. Speciellt med tanke delen. Du kanske undrar vad som menas med tanke liv och det handlar om utväcklingen och liknande i landet om religionen och vad folk tror på. Jag skulle bli jätte glad om du skulle kunna skriva lite om detta men jag förstår också om du inte hinner eller har lust 😀

  12. Kaveh: Tack för din fina kommentar! Ja, visst är det vackert att göra en fest för mamman, efter en lång och kanske jobbigt graviditet och förlossning?! Jag tycker absolut att man ska anamma andras traditioner som man tycker om, oavsett ens eget ursprung. Det gör jag själv! Men jag måste säga att det finns även en del Persiska traditioner som jag tycker om! 🙂

    Malin: Hej Malin! Jag ska försöka hinna skriva något om det de närmsta dagarna. Vad roligt att du haft nytta och hjälp av min blogg i ditt skolarbete!

  13. Pingback: Reseberättelse Del 2

  14. Pingback: Reseberättelse Del 7

  15. Pingback: The flyttning from Hell

  16. Pingback: Reseberättelse Del 7 | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] till sin kompis, vars dotter hade fått tvilling-barn en vecka tidigare och denna morgon hade de barndop för dessa små […]

  2. […] jag skrivit om tidigare så är Gambianska barndop ofta en stor fest och tillställning framför allt för att hedra mamman och den graviditet och förlossning hon genomgått och så naturligtvis för att namnge barnet på […]

  3. […] när jag skulle föda Mabou och höll på att fläta flickornas hår (vi hade planerat ett Gambianskt dop när barnet var 1 vecka, så jag ville göra flickorna fina i håret innan det var dags.) Jai som […]

  4. […] jag skrivit om tidigare så är Gambianska barndop ofta en stor fest och tillställning framför allt för att hedra mamman och den graviditet och förlossning hon genomgått och så naturligtvis för att namnge barnet på […]