Tonåringar + Budget = räcker inte

Aftonbladet tipsar idag om hur vi ska klä våra tonåringar modernt men ändå inom en ekonomisk norm. En matematik som inte riktigt går ihop.

Det diskuteras en norm från konsumentverket på endast 520 kronor i månaden för en 15-åring. Sparbankens privatekonomer har en budget på 670 kronor.

Mammorna och tonåringarna i artikeln är eniga om att det inte räcker.

Det som dock förvånar mig mest i artikeln är uttalandet från Ingrid Eriksson på konsumentverket som säger följande:

– För en flicka 15–17 år har vi till exempel räknat med två par jeans som ska räcka i tre år. För pojkar har vi räknat med en användningstid på två år för fyra par byxor.

Jag har svårt att se hur en tonårstjej ska kunna nöja sig med två par jeans på tre år. Särskilt när de oftast fortfarande växer ganska mycket fortfarande då.

Nu kan jag ju meddela att jag inte tror att jag personligen skulle få ”klä” någon av mina tre döttrar (16, 18 och 20). Det är knappt så min smak duger när jag shoppar till Mabou (7) längre.

Men mitt tips till tonårsföräldrar där pengarna inte räcker till, är i alla fall att låta tonåringarna själv få sitt barnbidrag/studiebidrag. Det lärde i alla fall mina att inte rata allt som inte har ett flashigt (läs: dyrt) märke. Ibland kostar de på sig lite mer och ibland köper de massor på rea, vilket var näst intill omöjligt att kunna göra, när jag köpte deras kläder.

De kommer garanterat att klaga på att pengarna inte räcker, men förhoppningsvis kommer de också att lära sig handskas lite bättre med pengar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

20 svar på ”Tonåringar + Budget = räcker inte

  1. hahaha…HJÄLPER INTE FATOU!!! jag är helt förtvivlad :-DD. Vi kanske inte gör det för ofta vad vet jag men en gång om dagen bör räcka eller???

  2. Birsen: Är det sant? Jag som fått igång i alla fall 2 förlossningar på det viset…! Haha… Jag tror helt enkelt inte att bebben känner sig ”redo” då. Det är det enda svar jag kan komma på… â™¥

  3. Ett par jeans (t.ex) SKA man ha och slippa köpa massa nya så länge de håller. Jag har säkert 3-4 par jeans som jag köpt för mer än 1,5 – 2 år sedan (fyller 18 strax). Dessa jeans har aldrig heller kostat över 600kr par… då har jag ändå ett gäng märkesjeans.

    Knepet är helt enkelt att man får finna sig i att man inte har råd, man får ha ett par jeans så länge man bara passar i dom och ALDRIG köpa något som INTE är på rea…

    När det kommer till t-shirts så har jag fått slänga ett par och köpa lite nytt, men det beror ju på att överkroppen fortsätter nästan alltid att växa på killar, gärna på axlarna ;). men samma regel här… Aldrig en t-shirt för mer än 200kr.

  4. Jesper: Självklart ligger det i en del av det du skriver. Samtidigt så tror jag de flesta tonårstjejer växer ganska mycket över just rumpa, höfter och lår under tonårstiden, vilket gör att jag faktiskt inte tror att någon av mina tonårsdöttrar kommer i ett par jeans som är ett par år gamla…

    Dessutom skrivs i artikeln om att man ska kunna ha modekläder och det är inte ofta ett par jeans har samma mode efter ett par år…

  5. Om jag har förstått det rätt det nu så är du smittad av svininfluensan, är det inte riskfullt att du smittar dina barn. Och det smittar det vidare till andra?
    En annan sak jag undrar är, svininfluensan så farligt som alla egentligen tror?

  6. Ellen: Nu tror jag du hamnat i lite fel inlägg. Men du kan läsa de inlägg jag skrivit om det och de finner du nedan, där får du också svar på dina frågor!

    http://fatou.se/2009/08/13/svinigt-krasslig/
    http://fatou.se/2009/08/17/jag-har-svininfluensan-och-jag-lever/
    http://fatou.se/2009/08/18/smitta-mig-om-jag-har-fel/

    Troligen blev jag smittad av ett av barnen, jag trodde att ännu ett hade det, men misstänker att det barnet inte hade det, eller så var det en MYCKET lindrig variant!! Läs inläggen ovan, så får du svar!

  7. Att låta tonåringarna successivt få ta hand om hela studiebidraget för att finansiera sina klädinköp och nöjen, det har fungerat bra också i vår familj.

    Ibland har de fått ihop det, ibland inte. Men jag har märkt hur de mognat hela tiden. Klarat det allt bättre. Och så lyckliga de är när de märker att de klarar att hantera sin ekonomi. När de börjar spara till en buffert, till en dröm. De får självförtroende.

    Många långa samtal har det varit genom tonårsåren. Om vad som är rimligt för just vår familj när det gäller hur mycket något får kosta. Det har varit en makalös statushets bland alla kompisar. Inte bara när det gäller kläder, utan också mobiltelefoner och jag vet inte vad. Många samtal har det blivit. Som sagt.

    Men det ger resultat med tiden. Jag tror att man gör sin tonåring en otjänst genom att hela tiden ge efter och säga ja. Det handlar om att låta dem långsamt växa in i ansvaret för sin egna ekonomi.

  8. Tycker över huvud taget att sånna där schablonsiffror är ALLDELES för lågt tilltagna! Det verkar som om siffrorna ligger kvar sedan många år tillbaka, medan verkligheten har ändrats.
    Alltid ett gissel att få ihop månaden!!!! *suckar*

  9. Här har vi inte börjat med att de fått ta hand om hela barnbidraget än, men däremot delar av det. Öht märks det skillnad när de själva får ta hand om sin ekonomi vad gäller mobil o dyl. Sällan händer det att de kommer och gnäller över att de inte får lika mycket som ”alla andra” numera. Vilket säkert inte dessa alla andra heller får om man skulle grotta lite i det 🙂 De har fått lära sig genom samtal och egna erfarenheter. Ibland går det bara inte att köpa nytt! That’s life, like it or not.

  10. Jag håller med dig, fick mitt studiebidrag som 13åring och klara instruktioner om vad det skulle räcka till dvs pengar och nöjen. Väldigt sällan jag fick ngt utöver det.Då fick man 850 vilket faktiskt inte är så dåligt att kunna lägga ”bara” på dig själv. Dessutom får man känna på hur mkt saker kostar och blir kanske motiverad att jobba extra vilket jag har gjort sedan jag var 13. Kram sarah

  11. Maskroskvinnan: Ja, jag håller med. Det ger resultat med tiden.

    Toni: 🙂

    Tizzel: Jag instämmer. Jag undrar alltid vilken planet de bor på? Dit vill jag gärna flytta! 🙂

    Bitte: Nej, man får ta det som det är, hur orättvist ungarna är tycker att det är. Vilket de ofta tycker, men vem f-n har sagt att livet är rättvist? 😉

    johanna ringh: Tack! 🙂

    sarah: Jag har också väldigt sällan haft råd att ge något utöver. Men jag tror att det är bra för framtiden, även om man ibland önskar att man hade mer att ge. De lär sig mer av att kämpa än att glida fram på en räkmacka…!

  12. Jag hade tänkt ”önska” att du skulle blogga om nåt så ”tråkigt” som ekonomi/ barnbidrag

    -Så går man in på din blogg och ser att du just HAR GJORT det 🙂
    Snacka om mind-reader du är! Nästan lite scary…:-)

    Anledningen till mitt önskemål var att jag hade läst en artikel i min lokaltidning, där en ekonom (Mika Burman Götz) oroade sig över att så många föräldrar INTE sätter in hela eller delar av barnbidraget på sparkonton till sina barn.

    (-artikeln fanns inte på nät-verisionen av tidningen så jag kan tyvärr inte länka)

    Hon tyckte att det kunde vara en bra träning för barnen i att spara…:-)

    (-Har hon möjligen inte hört talas om spargrisar…?)

    Samt att föräldrarna kanske kunde spara barnbidraget istället för att lägga det på tex. dyra leksaker och biobesök! ….vänta ett tag, -dyra leksaker? -biobesök? HAHAHA!

    MAT och KLÄDER skulle jag vilja påstå.

    Hade jag möjlighet skulle jag spara, liksom jag tror de allra flesta föräldrar skulle göra!

    Får hoppas att vi kan stödja våra barn i att utveckla sina förmågor och talanger och att de UTBILDAR sig så de av egen kraft kan få en bra ekonomi när de står på egna ben!
    (-Bara CSN får finnas kvar så har ju alla som vill möjlighet att utbilda sig..:-)

    -Jag citerar dig:

    /De lär sig mer av att kämpa än att glida fram på en räkmacka…! /

    Eller Jonas Burvall skrev på: http://www.nordnetbloggen.se/ :

    /Som relativt nybliven far funderar jag en hel del på vilka färdigheter jag vill att mina barn ska få lära sig av mig. En av dem är kunskapen och glädjen i att laga god och bra mat, en annan är att ha en entreprenörs inställning till livet – att se möjligheter och våga greppa dem./ – Det kommer man nog långt med, även om pengar ÄR viktigt.

    När det gäller min son har jag INGA som helst tveksamheter att han har alla möjligheter att klara det!

    Han har redan startat en burkinsamling där grannarna får lämna sina gamla urdruckna pantburkar.

    -Därför är vår balkong just nu ockuperad av enorma genomskinliga plastkassar fulla med tomma ölburkar. Om någon skulle kika ut där skulle de tro att jag var värsta alkisen och ringa soc. snabbt som ögat! 🙂

    Ofta står det kassar med ölburkar i trapphuset utanför vår dörr som någon snäll har lagt dit, -jag skyndar mig dock att ta in dem ur synhåll från mer prudentliga grannar som kanske skulle misstolka ölburkarnas härkomst och förfasas över den ”alkoholiserade” mamman och hennes stackars barn:)

    -Men visst inser jag att tonåringar är DYRARE än sjuåringar i drift!

  13. mariebrima: Vad kul att jag uppfyllde det du precis ville läsa om.

    För övrigt så håller jag med dig om vad du skriver. Vaddå barnbidraget på sparkonto? Vad ska då barnen köpa kläder för/äta för mat? Nej, de där fina sparråden passar inte ensamstående lågavlönade föräldrar i alla fall. Då får man lära sig vända på slantarna!

    Ha det bäst!

  14. Hej jätteul att läsa att ALLA tonårsmammor har samma problem. Min dotter fick föra en logglista över alla sina utlägg när hon fick sitt barnbidrag men tyvärr var det mest smink, smycket, caffelatte drycker och veckotidningar som inhandlades. Sen fick vi ändå tanka på mobilen, köpa kläder och betala biobesök!!! uträkningarna som diverse banker och instutioner har som mallar är inte riktigt verklighetsbaserade. Tack för att jag fick kika in, kommer komma tillbaka. Anneli

  15. Pingback: Ynglets o mitt nya samarbete « En dag i taget

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] annan morsa som irriteras över ohjälpsamma tonåringar bloggar här, o tonårsmorsan bloggar här om tonåringars budgett som inte räcker till. […]