Så förbannad

Jag drömde i natt. Jag drömde på Engelska och om en person som inte finns (vad jag vet). Han var otroligt dum mot mig.

När jag vaknade insåg jag att det bara var en dröm. Men ilskan satt kvar en lååång stund. Trots att jag visste att det var en dröm, så började jag ändå fundera på hur jag skulle ställa den här personen ”mot väggen” med det han sagt och gjort. Sen mindes jag igen… Personen finns ju inte…

Släpp det, Fatou, släpp det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

4 svar på ”Så förbannad

  1. Det kan ta en hel dag för mig att hitta tillbaka till det normala känslotillståndet om jag har haft en riktig mardröm.

    Visst är det märkligt! Att drömmen fastnar så både i hjärnan och kroppen, fast det inte var på riktigt.

  2. Hej vad-du-nu-heter-i-förnamn!

    Såg att du hade kommenterat på din dotters blogg till mig. Det var jag som skrev det där med att din dotter lever på dina framgångar osv osv. Men jag tänkte mest på dels era namn och hennes presentation på bloggportalen! Det står såhär på hennes pres ”Jag bloggar om allt som är aktuellet i mitt 19 åriga liv. Och visar även en tonårsdotters synvinkel på det tonårsmorsan skriver som är min mamma!” . Det är som om jag hade vart son till carola och startat en blogg som hette typ ”carolas-son” eller nåt sånt. Men din dotter kan ju inte riktigt argumentera utan dampade ur totalt, och hon kunde argumentera emot det jag skrev.

    //Martin!

  3. Yvonne: Haha, precis!

    Maskroskvinnan: Ja, i alla fall vissa drömmar. Man tror nästan man lever kvar i drömmen när man vaknar, fast man ändå vet att det bara var en dröm…

    Blonda – Martin Lilja: Ja, så var tanken från början. Att hon ville blogga som en motpol till det jag skrev om henne. Jag kan inte på något sätt förstå varför någon skulle ta illa upp över det. Eftersom jag har skrivit om barnen sedan 2005, tycker jag inte alls att det är konstigt om de vill ge sin syn på saken, jag tycker snarare att det är ett friskhetstecken. För oss är det här humor och jag kan verkligen inte förstå hur man kan tycka att det är ”usch” som du skrev.

    Att både större och mindre bloggares anhöriga börjar blogga är heller ingen nyhet. Alex Schulmans bror, mamma och ex.fru började blogga så, samma med Egoinas mamma o.s.v.

    Senast härom dagen skrev vi båda om min andra dotters piercing, ur olika synvinklar, Men sen tvivlar jag, som sagt på att jag och min dotter har särskilt många gemensamma läsare, då vi oftast skriver om helt olika saker.

    För oss är det i alla fall humor. Jag skrattade länge när hon, utan min vetskap startade ”Tonårsdotter” och sedan när jag läste om henne på Bloggportalen. Att alla inte har samma humor kan jag förstå, men att någon (du) skulle tycka det är ”usch” är för mig obegripligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.