Man kan ju inte ändra på en annan människa. Vi är som vi är och sedan utvecklas vi med tiden under livet. Det finns de som konstant utvecklas och förbättrar sig, när det gäller dåliga vanor och karaktär. Sedan finns det människor som räds alla typer av förändringar.
De flesta av oss tror jag blir mer ödmjuka med tiden och av livet själv. De flesta av oss blir mer aktsamma och omsorgsfulla mot de vi står nära.
Vi kan ge råd och stötta våra nära. Vi kan själva välja att se våra negativa sidor och jobba på att förändra oss själva, men vi kan inte förändra andra människor.
Däremot kan vi välja hur vi själva vill leva och hur vi själva vill bli behandlade.
Vi kan välja bort en vän/pojkvän/flickvän/make etc. för att vi inte tycker att vi blir behandlade på ett sätt som vi vill. Man kan till och med välja bort en person som man fortfarande älskar högt, för att man tycker att man förtjänar bättre än så. Det är alltid svårt.
Jag tror att vi väljer bort i större utsträckning när vi blir äldre än när vi är yngre. I alla fall om jag går till mig själv, så kan jag se att jag hade relationer som gjorde mig illa, i högre grad när jag var yngre än nu. När jag var yngre så var det viktigt för mig att ha MÅNGA kompisar. Det var nästan viktigare att de var många än att de var människor jag trivdes med.
Idag är det nästan tvärt om. Jag vill inte ha allt för många människor omkring mig. Jag har valt bort väldigt många människor för att det är viktigare för mig att ha några människor som visar mig respekt, kärlek och som jag har förtroende för, och som jag känner samma sak för, än att ha en massa människor i min adressbok, som jag ändå inte känner förtroende för.
Jag har valt bort både partner och vänner, för att jag varit missnöjd med vår relation. Ibland har jag förlorat kontakten av andra skäl. Jag kan vara väldigt dålig på att hålla kontakt även med personer som jag vill upprätthålla en relation till. Jag kan glömma bort att ringa… i typ tre år… Ja, när det gäller att hålla kontakt så kan jag verkligen vara riktigt kass ibland. Men jag har i och för sig märkt att jag inte är ensam om det.
I närmre relationer (typ närmre än att jag ringer dem var 3:je år, haha) så tror jag att jag oftast är ganska bra på att ge. Det är viktigt för mig att mina nära känner sig sedda och förstådda av mig på rätt sätt, eftersom jag själv tycker att det är viktigt att bli sedd på och förstådd på rätt sätt.
Jag tycker att det är hyckleri att gå och reta sig mycket på en vän men ändå fortsätta hålla kontakten. Det är klart man kan reta sig på sina vänner och närstående, precis som man kan reta sig på sig själv ibland. Det är ju naturligt, för jag tror inte man kan älska precis allt hos sina nära. Men när jag känner att jag retar mig mer på en person än ser den personens fina egenskaper, då tycker jag det är dags att bryta och gå vidare, eller ta upp saken med personen i fråga om det är något man tror man kan reda ut.
Men att tro att man ska kunna förändra en människa, det har jag lite svårt för.
Jag vill kunna känna förtroende för och lita på de som står mig nära. Ibland inser jag att jag inte längre kan det och måste ta ett beslut. Att kanske släppa taget, trots att det är någon som står mig nära. Det gör ont och det är oerhört svårt.
Har du ”släppt taget” om en person du står nära, för att du inte tycker att du känner det förtroendet/kärleken/respekten i den relationen? Ställer du högra krav på hur dina nära behandlar dig, ju äldre du blir?
Läs även andra bloggares åsikter om släppa taget, gå vidare, vänskap, kärlek, relationer, förtroende, respekt,
För varje dag som går så blir jag mer och mer förälskad i din blogg! Du skriver så fruktansvärt bra! Och ännu en gång måste jag berätta att jag älskar dina inlägg om Mabou. Han verkar så rolig! 😀
Emma: Vad roligt att du tycker det! Ja, Mabou är en härlig inspirationskälla för oss här hemma. Förutom när han är gnällig, vilket händer…! 🙂
Alla har vi nog släppt taget om någon. & Man kan inte bli behandlad hur som helst av sina nära o kära men inga krav på hur dem ska behandla mig tror ja inte;S..
Gillar din blogg:D
diala amelia saleh: Ja, jag tror också att alla varit med om att släppa taget. Det gäller att se sitt eget värde och samtidigt handlar det nog också en del om att kompromissa. Men det man känner är ju inte fel.
Tack! 🙂
Jättebra skrivet, väldigt viktigt att se över vilka relationer man vill prioritera och varför. en viktig sak för mig är att umgås med personer som tar fram positiva sidor hos mig och inte negativa. Har märkt att vissa personer lockar fram sidor hos mig som jag ogillar tex. snåla människor får mig att bli snål tillbaka och det är tråkigt när man inte vill vara sån.
sarah: Där har du helt klart en poäng. Jag vill också umgås med människor som tar fram sidor hos mig som jag är nöjd med och inte tvärt om!
Jag kräver inte många vänner, men de vänner jag vill ha är dem jag känner mig trygg tillsammans med. Efter det vi har råkat ut för så har det visat sig vilka som var ens ”riktiga” vänner och nya vänner har kommit till.
Ha en skön eftermiddag! Själv sticker jag strax till jobbet…
Kram Gunilla
Amen to that!
förresten var inne och läste helens dotters blogg och såg att hon gått med i sverige demokraterna 🙁
Ibland blir man tvungen till och med att släppa taget om någon man älskar så det gör ont. Det försökte jag få fram när du intervjuade mig om min son som missbrukar. När det är fråga om att gå under eller hålla sig flytande..
Sen har jag valt bort andra också, som bara fört med sig negativa tankar och tankesätt. Men för det mesta, klarar jag av att koppla bort det.
Självklart mår jag bättre av att omge mig med vänlighet, värme och vanlig enkel hyfs! Man blir tack och lov modigare och klokare med åren!
Jättebra inlägg! Jag har lärt mig ”solla bort”. Tycker inte det ligger status i att ha många eller gamla vänner, men kan förstå värdet i det. Tror att många drar med sig människor vidare i livet som de egentligen inte mår bra av..
Jag gör slut med vänner jätteofta – när de visar sina rätta jag och att de inte är vänner. Riktiga vänner kan man ha i massor av år utan att träffas – och när man sen träffas har man ändå miljoner saker att prata om.
Det finns så många aspekter på detta och det är verkligen svårt emellanåt. Fick faktiskt till ett inlägg om detta jag med nu när jag blev inspirerad. 🙂
Jag har definitivt valt bort en hel del människor ur mitt liv. I vissa fall måste man göra det för att må bra själv. Vissa av de som inte finns i mitt liv längre är inte medvetet bortvalda, utan det kan vara som hos dig att vi stöter på varandra om tre år och så tar vi upp kontakten igen som om ingenting har hänt.
Andra har jag medvetet valt bort för att de gjort mig besvikna, eller för att vi helt enkelt inte har något gemensamt längre.
En typ av personer som jag inte har någon kvar av i mitt liv längre och som jag medvetet valt bort är energitjuvarna. De som jag upptäckt inte gett mig något utan bara krävt saker från mig. När jag då slutat vara snäll och ställa upp och hjälpa till utan sagt att ”den här gången får du klara det här utan min hjälp” har personerna slutat höra av sig helt. När det hänt har jag bara känt en stor lättnad!
Förhoppningsvis blir man smartare med åren och sen när man blir riktigt gammal kanske man inte behöver välja bort någon alls! 😉
Jag har helt klart varit för snäll mot mina sk vänner genom åren. Det har ändå löst sig med en flytt osv, men jag vet att jag inte skulle låta mig behandlas på samma sätt igen. Man lär sig med åldern. Bra inlägg:)
Härligt Inlägg!!!! Känner igen mej jättemycket!!! Har blivit bättre på detta med åren, jobbat bort samvetskval för att man inte håller kontakten med alla…Däremot kan jag känna att det finns många jag SKULLE vilja träffa mer än jag gör, såna som verkligen gör mej glad! Men dom känner mej så väl o vi har inga krav på varann o det är såååå skönt!!! Att kunna ses väldgt sällan men det ändå känns som igår!!!
Ha det jättebra!
Hej!
Vilken jättefin bild på dig!
Och det här inlägget… snacka om att jag blev alldeles tagen här…..
Tack för fin läsning! Tack för att jag får dela dina tankar och dina ord!
I natt släppte jag taget om honom för att han verkligen behandlade mej fel. Men det känns som om jag gjort ett stort misstag ändå och jag vet inte hur jag ska repa mej efter det här. Bodde ihop med en kille från att jag var 16 tills jag blev 18 (är nu snart 20) och han behandlade mej också fel, på precis samma sett. jag har inte kännt att jag gjorde fel att släppa honom, inte ens då eller dagen efter, visst var det jobbigt och det tog ett tag att hämta mej.
Men jag vet inte hur jag ska göra med den här killen. Det känns bara så fel. Något tips på hur jag ska göra, eller hur jag ska gå vidare?
Bra skrivet! det ger mig lite tröst nu när jag står mellan två val ”släppa taget” eller ”fortsätta lida” Jag har häng upp mig på en man som jag trodde hade hoppet om en framtid tillsammans. Jag gav och gjorde alt för honom, fast jag aldrig fått tillbaka. Jag älskar honom konstig nog mitt samvete säger släpp taget och gå vidare och mitt hjärta säger släpp inte taget och fortsätt att kämpa för att den kärleken.
Jag gråter floder…