En liten hyllning till min mellandotter!

Jainaba ”Jai”

Jag har sagt det så oerhört många gånger tidigare: jag är så oerhört stolt över alla mina barn!! När det gäller ens barn så är kärleken verkligen totalt förbehållslös. Man kan bli besviken på dem, man kan bli oerhört arg och man kan bli stolt och glad, men kärleken är liksom alltid, alltid densamma!

På Onsdag är det ett år sedan min f.d. make gick bort. Särskilt för Jai har det varit ett tungt år som passerat, men även Binta har tagit det hårt. På Onsdag ska vi ha en ceremoni, som troligen blir här hemma och när vi reser till Gambia så kommer vi antagligen att hålla något även där med släktingar för att vi ska känna att vi fått ett avslut, även om han alltid kommer att finnas med oss på ett annat vis.

Den första tiden efter Lamin ´s bortgång, så hade Jai väldigt svårt att fokusera på sin vardag igen. Hon mådde dåligt och jag försökte stötta henne och låta henne få tid på sig att sörja klart. Att få henne sysselsatt har varit ett hårt arbete, men sedan en tid tillbaka så är hon aktiv med sitt jobb. Hon jobbar och sliter nästan alla dygnets vakna timmar och det glädjer mig. Nu jobbar hon i och för sig extra hårt för att vi ska resa bort, men jag är ändå så väldigt glad och stolt över att se henne kämpa på.

Hon är mycket strävsam för att nå sina mål och jag tycker mig se en ny självsäkerhet och glädje som skimrar i hennes ögon igen. Det gör mig glad och stolt! Hon har en sådan självsäkerhet som man får om man känner att man utför ett bra jobb och är duktig på det man gör. Det är Jai!

Lamin ´s begravning 2008

Väntan på döden för ett år sedan var tung och svår för oss alla. Inte blev det bättre av att vi vid samma tidpunkt fick besked om att min bloggvän och en av mina absolut bästa vänner Helené också hade fått obotlig cancer. Helené höll ut till den 10:e December.

Mina starkaste minnen runt cancer, sammanfaller med Oktober månad. Oktober månad som är Rosa Bandets månad. Jag vet att Helené inte var helt med på det här med Rosa Bandet, hos skrev om det HÄR! Men hon avslutar också sitt inlägg med följande ord:

Mitt liv är allt annat än rosa, så jag är ändå tacksam för alla de som stödjer bröstcancerforskningen denna månad, för det ger några kvinnor hopp om ett fortsatt liv.

Inne på Rosa Hjältar kan du ladda upp en bild som du tycker passar med Rosa Bandets månad. Kanske en bild på dig själv med en rosa rosett, eller varför inte med helt rosa kläder eller något annat mer ovanligt?

Hjälp gärna till och samla pengar i Soulsisters som själv haft bröstcancer insamling för bröstcancer HÄR!

Jag kommer att skriva en del om det här den närmsta kommande veckan, så ni får gärna ge mig lite uppslag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

6 svar på ”En liten hyllning till min mellandotter!

  1. Grattis till din dotter! Jag har fortfarande hittat min självsäkerhet! Du ska vara mer än stolt!

    Beklagar dock med er över er förlorade vän och det tunga året ni hade. Livet är inte lätt hela tiden. 🙁

  2. Jag vet hur stark jag kände mig när första året gått efter min sambos hastiga och oväntade bortgång för 16 år sen. Då förstod jag det här med att ta ett litet steg i taget. Varje dag under året som gått hade ju varit ett sånt litet steg som gett mig styrkan att fortsätta.
    Med hjälp av att ta en dag i taget, låta sorgen ta sin tid och genom stöd från dig, övriga familjen och vänner har din dotter Jai blivit starkare. 🙂

  3. Jag hade också ett jobbigt år 2008 då min pappa dog, min mammas basta kompis dog, min farfar dog, min kompis mamma dog, min faster dog, och slutligen dog mammas bästa kompis man…då var jag och min mamma slut. Konstigt nog orkar man och som Yvonne här ovanför skriver så får man ta ett steg i taget upp för det jobbiga berget. Nu är jag på toppen och är förvånad över att jag orkat. Och som du skriver att du har med dig din fd make med dig på ett annat sätt så har jag också min pappa med mig hela tiden och det känns tröstande. Skönt att höra att Jai också är på väg tillbaka till livet efter det nödvändiga året av sorg.

  4. Pingback: uberVU - social comments

  5. Tusen tack för att du skriver om min insamling 🙂 Hoppas att vi tillsammans kan få ihop massa pengar som hjälper många i framtiden.

    Mod och styrka till dig och dina töser. Det är aldrig lätt att hantera sin sorg över nära och kära, och det blir inte alltid lättare med tiden heller, men man lär sig hantera den på ett annorlunda sätt.

    KRAM

  6. Pingback: Vaccinationer, presenter och prutningar

Lämna ett svar till Yvonne Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Social comments and analytics for this post…

    This post was mentioned on Twitter by tonarsmorsa: En liten hyllning till min mellandotter!
    http://bit.ly/dSZ99

  2. […] ska vi ha en liten minnesceremoni, då det idag är ett år sedan Lamin gick […]