Reseberättelse del 1

CIMG7051

Nu ska jag äntligen börja berätta om resan som vi kommit hem ifrån. Vi började resan, sju personer den sjunde December tidigt, tidigt på morgonen. Det var jag, mina fyra barn, min ”extradotter”: Hareg och min mellandotters kompis och kollega.

För er som följt min blogg vet att den här resan varit min dröm i hela 17 år. Jag har haft möjlighet att resa till Gambia lite då och då, men har valt att avstå då jag tyckt det varit viktigare att mina barn skulle få besöka det land de har halva sitt ursprung från. Sedan 1992 har jag endast gjort en resa och då var det en kort resa, som jag åkte på för att göra en del viktiga saker. Jag låg sjuk nästan hela resan och har bara några få, suddiga minnen från den.

Sedan 1992 har mina barn varit varsin gång i Gambia, men vid olika tillfällen. Förutom att Binta (20) och Mabou (7) var där en gemensam vecka för snart två år sedan.

Men det här var alltså något annat. För första gången sedan 1992 fick jag möjlighet att resa till Gambia tillsammans med alla mina barn på en riktig semester. För mig var det inte bara stort, det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Resan ner gick bra, förutom att vi blev kvar på Teneriffa i Spanien, där vi mellanlandat tre timmar extra och på så sätt kom väldigt sent till Gambia.

CIMG7057

När jag tittade ut genom flygplansfönstret och såg den röda sanden som är så kännetecknande för Afrika, kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Tårarna rann och barnen kramade mig, pussade mig och vi skrattade och grät om vartannat. Jag skulle snart få sätta mina fötter på den heta, röda sanden och dra in doften av den Gambianska rökelse (Churay) som jag älskar.

CIMG7080

Det började mörkna redan när vi landade och när vi hade hämtat ut våra väskor var det redan bäcksvart ute.

Vi blev mötta av släktingar på flygplatsen och det stod bilar och väntade på oss.

När jag 1992 bodde i Gambia med Binta (20) och Jai (18) i sex månader, så bodde vi med släktingar. Vi delade då lägenhet med en farbror och bodde granne med farbror Fansu, hans fru Jai (som min dotter är döpt efter) och deras fem barn.

Tre av dessa fem barn bor i dag i Sverige och den ena kusinen var ett väldigt stort stöd för oss när Lamin gick bort för drygt ett år sedan.

En av kusinerna har nyligen flyttat till Göteborg och börjat spela fotboll för Västra Frölunda efter att ha spelat för lite olika länder, senast för Finland. Det var också han som ordnade med boendet för oss i Gambia, då han är hemma på besök just nu.

Men sedan 1992 har vi alltså inte träffats hela familjerna förrän nu. Efter att vi lämnat vår packning i Kololi där vi bodde, åkte vi direkt hem till farbrodern Fansu och hans fru Jai. Det blev ett kärt återseende.

CIMG7088

Vi bjöds på fantastisk god mat som Jai lagat till oss.

CIMG7091

Äter man med händerna, så måste man också tvätta dem noga.

CIMG7093

Jai och Jai, två skönheter

Bild 113

Fatou, som bara var 9 år 1992 hade vuxit upp till en ung, vacker kvinna, med två små barn. Sina stora, vackra ögon hade hon dock behållit! Fatou hade vi inte träffat sedan 1992 och återseendet blev väldigt kärt! Fatou, eller ”F” som vi kallar henne, kom att bli vår närmsta vän under de kommande veckorna. Hon åt, sov och gjorde precis ALLT med oss och för oss under vår resa.

Bild 118

Hennes (F ´s) söner ville genast visa sin fina cykel.

Bild 119

Stor uppståndelse blev det när en stor groda/padda hoppade runt på gården. Tjejerna skrek i högan sky och barnen på gården förstod inte riktigt vad de var så upprörda över. De lyfte vant och orädda upp grodan i handen…

Bild 120

Jag misstänker att grodan var mer rädd för oss, än vi för den…

Bild 121

F och Hareg fångar in den.

Bild 126

Även de bästa av dagar tar slut och det gjorde även denna. Mabou på väg att gå och lägga sig.

Vår resa har precis börjat…

Binta ´s videoblogg från första kvällen:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

26 reaktion på “Reseberättelse del 1

  1. Jag längtar efter känslan att få återse Gambia, nu var allt så nytt och spännande! Jag är säker på att jag kommer bli lika lycklig som du av synerna, dofterna och ljuden (!) nästa gång! Bara att börja spara, fast först ska här mellandagsletas efter halkfria kängor!
    Kram, tack

  2. Pingback: Reseberättelse Del 2

  3. Pingback: Reseberättelse Del 2

  4. mariebrima: Ja, det kommer mera… Kul att du uppskattar det!

    LiLo: Halkfria kängor först och sedan börja spara till en ny resa, det tycker jag låter som en bra prioritering! 🙂 Kul att du uppskattade resan så mycket!

  5. Pingback: Reseberättelse del 3

  6. Pingback: Reseberättelse Del 4

  7. Pingback: Reseberättelse Del 5

  8. Pingback: Reseberättelse Del 6

  9. Pingback: Reseberättelse Del 7

  10. Pingback: Reseberättelse Del 8

  11. Pingback: Reseberättelse Del 9

  12. Pingback: Reseberättelse Del 10

  13. Pingback: Reseberättelse Del 11

  14. Pingback: Reseberättelse Del 12

  15. Pingback: Reseberättelse Del 13

  16. Pingback: Reseberättelse Del 14

  17. Pingback: Reseberättelse Del 15

  18. Pingback: Reseberättelse Del 16 (Sista delen)

  19. Pingback: Islam, Afrika och ett musikaliskt Geni

  20. Pingback: Två år har gått. Vila i Frid, Lamin!

  21. Pingback: Gambia 2011 Del: 1

  22. Pingback: Reseberättelse Del 8 | Tonårsmorsa – Fatou

  23. Pingback: Reseberättelse Del 15 | Tonårsmorsa – Fatou

  24. Pingback: Reseberättelse Del 14 | Tonårsmorsa – Fatou

  25. Pingback: Reseberättelse Del 4 | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] Reseberättelse del 1 […]

  2. […] Reseberättelse del 1 […]

  3. […] Reseberättelse del 1 […]

  4. […] Reseberättelse del 1 […]

  5. […] Reseberättelse del 1 Senaste kommentarer mariebrima om Reseberättelse Del 4Reseberättelse Del 4 om Reseberättelse del 3Reseberättelse Del 4 om Reseberättelse Del 2Reseberättelse Del 4 om Reseberättelse del 1LiLo om Reseberättelse del 3 Arkiverat Välj månad december 2009  (24) november 2009  (53) oktober 2009  (64) september 2009  (98) augusti 2009  (128) juli 2009  (76) juni 2009  (66) maj 2009  (90) april 2009  (67) mars 2009  (78) februari 2009  (80) januari 2009  (78) december 2008  (83) november 2008  (80) oktober 2008  (64) september 2008  (63) augusti 2008  (78) juli 2008  (63) juni 2008  (83) maj 2008  (65) april 2008  (73) mars 2008  (75) februari 2008  (72) januari 2008  (69) december 2007  (57) november 2007  (60) oktober 2007  (54) september 2007  (55) augusti 2007  (66) juli 2007  (73) juni 2007  (60) maj 2007  (50) april 2007  (47) mars 2007  (59) februari 2007  (60) januari 2007  (48) december 2006  (50) november 2006  (69) oktober 2006  (92) september 2006  (109) augusti 2006  (79) juli 2006  (110) juni 2006  (60) maj 2006  (56) april 2006  (58) mars 2006  (26) februari 2006  (36) januari 2006  (41) december 2005  (37) november 2005  (30) oktober 2005  (66) september 2005  (56) augusti 2005  (29) juli 2005  (24) juni 2005  (24) januari 1970  (26) Meta […]

  6. […] Reseberättelse Del 1 […]

  7. […] Reseberättelse Del 1 […]

  8. […] Reseberättelse Del 1 […]

  9. […] Reseberättelse Del 1 […]

  10. […] Reseberättelse Del 1 […]

  11. […] Reseberättelse Del 1 […]

  12. […] Reseberättelse Del 1 […]

  13. […] Reseberättelse Del 1 […]

  14. […] Reseberättelse Del 1 […]

  15. […] Reseberättelse Del 1 […]

  16. […] Reseberättelse Del 1 […]

  17. […] Jag beskrev hur jag inte kunde få tårarna att sluta rinna när jag tittade ut från flygplansföns…. Hur jag inte kunde sluta le när jag steg av planet och kände den karismatiska doften av Afrika. […]

  18. […] Nya saker händer hela tiden. Ändå har vi på sätt och vis försökt gå lite i dina fotspår. Du var huvudskälet till vår senaste resa till ditt forna hemland och till att vi ville komma din familj nära. Din bror som fortfarande sörjde… och gå på […]

  19. […] här resan jag gjorde nu visste jag skulle skilja sig ganska mycket från den förra resan som jag gjorde med mina barn. Den var väldigt känsloladdad av flera skäl. Dels att jag och barnen efter drygt 17 (nästan 18 […]