Reseberättelse Del 2

Här kommer nu del 2 av min reseberättelse. Del 1 kan du läsa HÄR!

Bild 133

Mabou, första morgonen i Gambia

Bild 128

Första morgonen hade vi en liten hyresgäst i badrummet, vilket gjorde att bara jag, Mabou och Hareg vågade duscha

Bild 178

På morgonen åkte vi och hälsade på Fansu och Jai som stod i sin lilla affär och därefter tog Jai med oss till sin kompis, vars dotter hade fått tvilling-barn en vecka tidigare och denna morgon hade de barndop för dessa små tvillingdöttrar:

Bild 179

Därefter åkte vi in till Banjul, som är huvudstaden. Eftersom vi var så många så åkte vi alltid i 2-3 bilar. Vi växlade först pengar i Serekunda och sedan bar det då av till Banjul.

På väg in till Banjul så körde en stor militärbil in i bilen som tjejerna satt i. Sidorutan exploderade och Isatou (16) fick en skur av glassplitter över sig och skar upp små rispor i händerna. Tack och lov blev det inte så farligt med personskador. Lätt chockade och uppskakade fortsatte vi färden till Banjul med den bil jag satt i och en taxi.

Bild 192

I denna rondell blev tjejernas bil påkörda av en stor militärbil så sidorutan exploderade i bilen

Inne i Banjul, på marknaden, handlade vi tyger som vi skulle sy upp både till ”vanliga” kläder och Afrikanska dräkter. Det är väldigt jobbigt att gå på marknaden, då det är trångt, mycket lukter, ljud, trängsel, många som vill ha in en i sina stånd och affärer och ett evigt prutande på priser. Man blir helt slut efter bara några timmar.

Vi köpte också löshår då flera av oss planerade att fixa håret redan i början av resan. Det blev dock inte så… Vi fixade inte håret förrän det var bara fyra dagar kvar.

CIMG7140

Hareg i shoppartagen i tygaffären

CIMG7144

Man kan hitta det mesta på marknaden

CIMG7145

Jai och hennes kompis på Albert Market i Banjul

CIMG7146

Isa kollar in halsband

Efter shoppingturen i Banjul åkte vi in till Bakau och lämnade in tygerna hos en skräddare och valde modeller som våra kläder skulle sys upp i, samt lät oss mätas så kläderna ska passa. Därefter gick vi och käkade då vi var ganska trötta och hungriga vid det laget.

CIMG7157

Isa och Jai på Saffie ´s i Bakau

CIMG7161

Fatou (jag) och Fatou (kusinen) på Saffie ´s

Därefter skulle vi åka till krokodilpoolen och museet i Bakau; Kachikally, när vi ändå var i krokarna.

CIMG7173

Klappa krokodiler är nästan ett måste i Gambia

CIMG7187

Hela tjocka släkten får plats i det stora trädet

CIMG7198

Inne på museet fick vi lära oss en del om Kankuran.

Kankuran är en kulturell grej. Olika stammar har olika slags kankuran/ifang bundi/hunting.

Det handlar om utklädda personer som har kontakt med andar. Ingen vet vem eller vilka som är kankuran och ”den onda” får slå kvinnor men inte män. Han kommer då med två stora machetes och skrämmer folk. Det finns en massa olika sägner om detta och jag vet inte säkert vad som stämmer och vad som inte gör det. Det kanske finns någon läsare som kan fylla i kunskaperna om Kankuran?

CIMG7199

CIMG7201

Det finns inte bara onda kankuran, utan även dansande kankuran som man ska lämna pengar till. Klart är att dessa berättelser om Kankuran väckte starkt intresse och nyfikenhet hos Mabou och tjejerna och de sa flera gånger att de önskar att få se kankuran. Jag kommer att återkomma till det i min reseberättelse…

På kvällen åkte vi tillbaka till Fansu och Jai för att dels dela ut lite små presenter vi haft med oss från Sverige, men också för att äta Gambiansk mat som tjejerna hade beställt.

Det var alldeles mörkt ute. I Gambia blir det mörkt redan vid klockan 19. Vi satt alla samlade i vardagsrummet. Fansu och Jai, deras yngsta son, Demba och Fatou som jag berättat om tidigare, en annan farbror från Gunjur som bara är 14 år, Fatou ´s två barn Maas och Adou, Farmors syster; Fatou, några andra småkillar och Binta, 12 år m.fl.

Mitt i allt prat så börjar Fansu att berätta om hur mycket han saknar sin bror Lamin och hur glad han är över familjernas återförening efter hela sjutton år. Han berättar väldigt känslosamt och fint och jag berättade också om hur mycket den här resan betydde för mig. Att jag drömt om detta i 17 år och inte kunde fatta att vi nu var här, samlade, allihop!

Jag lovar att inte ett öga var torrt.

Utdrag ur min personliga resedagbok:

Det har varit mycket känslomässigt sedan vi kom och många tårar. Igår grät vi flera gånger. Men det är blandade tårar och mest glädjetårar. Min dröm att få besöka Gambia med alla mina barn samtidigt har gått i uppfyllelse! Jag är i mitt paradis på jorden och jag vet att jag kommit hem nu.

Det är här mitt hjärta finns och det är så oerhört rörande att vara här. Jag vaknar av galande tuppar och njuter av varje sekund. Jag ville visa mina barn det Gambia jag älskar och det har jag nu möjlighet till. Jag är tacksam. Jag är tacksam över att ges denna möjlighet!

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag är hela tiden nära att börja gråta av ren lycka.

Jag känner ödmjukhet över att få uppleva detta. Ödmjukhet inför livet.

Jag är lycklig. Jag är tacksam. Och oerhört ödmjuk inför livet.

TACK!!

Kvällen slutade ungefär där för mig och Mabou, medan den fortsatte ett tag till för tjejernas del. Det ska jag berätta om i nästa del av min Reseberättelse… Fler återföreningar i familjen är att vänta…

Binta ´s videoblogg från dag 2:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

20 reaktion på “Reseberättelse Del 2

  1. Ã…h, Fatou! Det låter helt underbart det här och jag blir också rörd när jag läser din resedagbok. Jag är verkligen glad för er skull, att ni kom iväg allihopa till slut. Härligt! 🙂
    Kram

  2. Zandrah: Tack för att du kan glädjas med vår lycka, det är också rikedom. Jag känner mig så otroligt rik på upplevelser just nu att det är lite svårt att sortera vad som kan vara av ”allmänintresse” och vad som är endast intressant av privata skäl. Försöker dock sortera, så får det bli som det blir.

    mariebrima: Kommer snart upp…! 😉

  3. Pingback: Reseberättelse del 3

  4. Pingback: Reseberättelse Del 4

  5. Pingback: Reseberättelse Del 5

  6. Pingback: Reseberättelse Del 6

  7. Pingback: Reseberättelse Del 7

  8. Pingback: Reseberättelse Del 8

  9. Pingback: Reseberättelse Del 9

  10. Pingback: Reseberättelse Del 10

  11. Pingback: Reseberättelse Del 11

  12. Pingback: Reseberättelse Del 12

  13. Pingback: Reseberättelse Del 13

  14. Pingback: Reseberättelse Del 14

  15. Pingback: Reseberättelse Del 15

  16. Pingback: Reseberättelse Del 16 (Sista delen)

  17. Hej Tonårsmorsa!

    Har just upptäckt din blogg. Har själv bott i Gambia i närmare 2 år och rest dit under flera års tid. Jag är gift och väntar för närvarande mitt andra barn. Min man är från Bakau där jag oxå bodde. Vad gäller kankouran är han ju iallafall inom Mandinkastammen det ”väsen” som skall skydda pojkarna under omskärelseprocessen. Han är varken god eller ond eller både och…..det sägs att den som bär dräkten måste vara en god människa….annars har det hänt att han inte kan ta huvudbonaden av sig…..han är fast i sin skepnad. Kankouran skrämmer det onda andarna och ”jävlarna” som naturligt lockas fram av blodlukten vid omskärelsen. Särskilt på landsbygden möter man ”riktiga” kankouran….inte de jippobetonade ”mascerades” som man ofta ser i städerna. Ett möte med en riktig kankouran kan vara mycket skrämmande, det vet jag av egen erfarenhet. Det sägs att de kan förflytta sig långa sträckor på mycket kort tid….till och med flyga från träd till träd….ta annan skepnad osv osv i al oändlighet. Min egen erfarenhet av mitt möte med en kankouran gör faktiskt att jag inte längre tvivlar på att något så osannorlikt faktiskt kan existera.

  18. Jill: Hej Jill! Vad roligt att du hittat min blogg. Jag bodde själv i Bakau, med mina två äldsta döttrar 1992. Först i Mama Koto och sedan ett kortare tag i ChamKunda, bakom dåvarande Klas Fastfood. Flyttade senare in till Serekunda, där jag trivdes lite bättre.

    Ja, det går många sägner om Kankuran. Den som är med vid omskärelseprocessen är sägs beskydda, men sedan ska det finnas både ”onda” och ”goda” Kankuran, sedan finns även den som dansar (tror det är samma som är med vid omskärelsefesten, tidigare kom den ofta, eftersom även flickor omskars i städerna tidigare.) Den goda samlar pengar och dansar. Det finns ju också olika kankuran för olika stammar, men jag vet inte namnet på dessa. Men de brukar ju komma på Hunting och andra evenemang för olika stammar!

    Det sägs ju också om den ”onda” kankuran att han måste skada en kvinna om hon har ”bad heart” och han ser henne. Så det går så många sägner om Kankuran och dessa övernaturliga väsen, att det är svårt att veta vad som stämmer och inte.

    Tack för att du delade med dig!

  19. Pingback: Islam, Afrika och ett musikaliskt Geni | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] Reseberättelse Del 2 […]

  2. […] Reseberättelse Del 2 […]

  3. […] Reseberättelse Del 2 […]

  4. […] Reseberättelse Del 2 Senaste kommentarer Sara Hall om Reseberättelse Del 5Tizzel om Reseberättelse Del 5Eva om Reseberättelse Del 5mariebrima om Reseberättelse Del 5LiLo om Reseberättelse Del 5 Arkiverat Välj månad december 2009  (25) november 2009  (53) oktober 2009  (64) september 2009  (98) augusti 2009  (128) juli 2009  (76) juni 2009  (66) maj 2009  (90) april 2009  (67) mars 2009  (78) februari 2009  (80) januari 2009  (78) december 2008  (83) november 2008  (80) oktober 2008  (64) september 2008  (63) augusti 2008  (78) juli 2008  (63) juni 2008  (83) maj 2008  (65) april 2008  (73) mars 2008  (75) februari 2008  (72) januari 2008  (69) december 2007  (57) november 2007  (60) oktober 2007  (54) september 2007  (55) augusti 2007  (66) juli 2007  (73) juni 2007  (60) maj 2007  (50) april 2007  (47) mars 2007  (59) februari 2007  (60) januari 2007  (48) december 2006  (50) november 2006  (69) oktober 2006  (92) september 2006  (109) augusti 2006  (79) juli 2006  (110) juni 2006  (60) maj 2006  (56) april 2006  (58) mars 2006  (26) februari 2006  (36) januari 2006  (41) december 2005  (37) november 2005  (30) oktober 2005  (66) september 2005  (56) augusti 2005  (29) juli 2005  (24) juni 2005  (24) januari 1970  (26) Meta […]

  5. […] Reseberättelse Del 2 […]

  6. […] Reseberättelse Del 2 […]

  7. […] Reseberättelse Del 2 […]

  8. […] Reseberättelse Del 2 […]

  9. […] Reseberättelse Del 2 […]

  10. […] Reseberättelse Del 2 […]

  11. […] Reseberättelse Del 2 […]

  12. […] Reseberättelse Del 2 […]

  13. […] Reseberättelse Del 2 […]

  14. […] Reseberättelse Del 2 […]

  15. […] Jag beskrev hur jag var så starkt berörd av att återvända till Afrika, om än bara för några veckor, att jag hade svårt att inte låta bli att börja gråta och om den där klumpen i halsen som inte v…. […]