Om du vill läsa mina tidigare Reseberättelser först, så klicka på dessa länkar:

Reseberättelse del 1

Reseberättelse del 2

Här fortsätter jag nu med reseberättelse del 3:

Som jag skrev i del 2 så tog min och Mabou ´s dag slut efter besöket hos ”stora” Jai och Fansu. Tjejerna bestämde sig däremot för att gå ut på nattklubb. Kusiner och deras vänner följde med.

I min första reseberättelse berättade jag om en farbror som jag delade lägenhet med 1992. Han heter Siaka men kallas för Stephen. Jag skrev följande i min första reseberättelse:

När jag 1992 bodde i Gambia med Binta (20) och Jai (18) i sex månader, så bodde vi med släktingar. Vi delade då lägenhet med en farbror och bodde granne med farbror Fansu, hans fru Jai (som min dotter är döpt efter) och deras fem barn.

Ur vårt fotoalbum från 1992: en 25-årig Siaka i vår gemensamma lägenhet i Bakau. Innan vi drev varandra till vansinne…

Under den tiden var jag bara 21 år och Stephen som var 25 hade nyss kommit tillbaka till Gambia från England, som han drömde om att kunna återvända till.

I början var det väldigt kul att bo med Stephen. Han hade mycket kompisar i vår ålder och hittade på en del galna saker. Han och hans kompisar tog ofta med mig och barnen till öde stränder, då jag tyckte det var jobbigt att vara på turiststränderna och trängas.

Vi gjorde en hel del utflykter på dagarna och han var den som tog oss till släktingar på landet; Gunjur, där vi bland annat fick träffa hans föräldrar som bodde kvar där.

Binta, som var ett väldigt vilt barn, drev näst intill Siaka till vansinne. Hon gick in i hans sovrum på morgnarna och väckte honom, tog hans kläder och smutsade ner dem och var allmänt jobbig mot honom.

Efter ett tag så började han (Siaka) jäklas med mig en hel del. Han hävdade bland annat att Binta hade gula febern och att hon skulle få malaria, för att vi inte lyckades tvinga/locka/muta henne att ta sina Malariatabletter.

En dag hamnade vi i ett rejält gräl. Jag hade varit med Binta till läkare, som konstaterade att hon INTE hade gula febern. Jag stod på bakgården och handtvättade Jai ´s tygblöjor och han kom och ”jäklades” med mig och sa att Binta var sjuk och att jag inte brydde mig. Jag fick ett utbrott och tog hela smuts-vatten-baljan och hällde över Siaka.

Ur vårt fotoalbum från 1992; En ung Siaka som precis fått sig en ofrivillig dusch av smutsigt blöjvatten över huvudet, som han här försöker duscha bort!

Att jag kastade denna vattenbalja över honom stärkte knappast vår gemenskap. Ganska snart flyttade jag till en annan lägenhet för att Siaka helt enkelt höll på att göra mig galen.

Han fortsatte besöka mig under de resterande månaderna i Gambia, men ska sanningen fram så var jag väldigt kylig mot honom, så besöken blev allt glesare.

Sedan vår hemkomst till Sverige 1992 har vi inte haft någon som helst kontakt, jag visste bara att han strax efter vår avresa återvände till England, där han blev kvar…

Nåja, nu åter till den här resan. Tjejerna gick ut till att festa. Vad ingen då visste var att Siaka precis hade landat i Gambia och bestämde sig för att gå ut direkt. På klubben träffade han kusinerna som presenterade Siaka för Binta och Jai. Behöver jag säga att han blev både chockad och oerhört rörd?

Enligt några som var med så hade Siaka börjat gråta, enligt honom själv så blev han rörd och grät av glädje men höll det inombords. Vad som stämmer låter jag vara osagt, eftersom jag inte var med…

Det hade i alla fall blivit ett kärt återseende, även om tjejerna inte hade full koll på vem han var just då, annat än svaga minnen från vårt fotoalbum här hemma och att de hört talas om honom.

Just denna kväll, på just denna klubb hade tjejerna blivit näst intill överfallna av olika killar som visade sitt intresse. Kusinerna lyckades hålla en del borta, men långt ifrån alla. Flera blev utkastade, för att de var för påflugna och tjejerna fick lite svårt att handskas med alla ”beundrare”. Jai var det en man som hade stått och kastat pengar på, vilket tjejerna tolkade som att de trodde hon var billig eller prostituerad, trots att det är en gest som visar att någon tycker om en och visar att man gillar det man ser…

Nåja, när Siaka såg vad som pågick blev han irriterad på alla påflugna killar och skällde ut flera och var nära att hamna i flera slagsmål.

Till slut var det en kille som försökte snacka med tjejerna hela tiden och Siaka bad honom lämna dem i fred. Nu kände inte den här killen till att Siaka är tjejernas farbror, så han svarade ganska uppkäftigt att: ”Vaddå, jag snackar inte med dig, utan med tjejerna och du lär inte känna dem bättre än vad jag gör, eftersom de kom till Gambia bara igår…”

Det var helt klart en missbedömning från killens sida och han får nog tacka sin lyckliga stjärna att han inte åkte på stryk just då! Siaka nöjde sig med att få honom utslängd.

En annan grej som hände denna kväll, som var rätt kul, var att en manager som hade hand om bokningar för bland andra världsartisten Luciano, fanns på klubben och han hade lämnat sitt kort till Binta och bad att hon skulle höra av sig, då han ville ha Binta som dansare till Luciano ´s kommande konsert i Gambia. Nästa dag visade det sig dock att Luciano ´s konsert skulle komma att vara först den 26/12 och eftersom vi skulle resa hem den 21/12 så blev det aldrig aktuellt att Binta skulle kunna genomföra uppträdandet.

Men möten med Luciano skulle det ändå bli så småningom, då vi råkade träffa honom dels av tillfälligheter och dels för att det visade sig att även här hade Farbror Siaka de ”rätta” kontakterna och dessutom redan var inblandad i Luciano ´s kommande besök i Gambia… Men jag återkommer till det senare i min reseberättelse…

Följande morgon vaknade jag mycket tidigt. Det var vår andra morgon att vakna i Gambia och jag brukade vakna tidigt de flesta morgnar av tupparna som gal och sitta på balkongen till mitt rum och se solen stiga upp, grannarna vakna till liv och skriva resedagbok.

När Mabou vaknade till så bestämde vi oss för att ta en morgonpromenad. När vi kom ut på gården visade det sig att kusin Demba som bodde på våningen ovanför oss, redan var vaken. Han följde med oss. På vägen berättade han att de träffat Siaka kvällen innan och att han blivit så glad över att träffa barnen. Han sa också att Siaka redan hade hunnit ringa honom på morgonen för att han även ville träffa mig.

Medan Demba berättade detta, så ringde Siaka och vi pratade en stund i telefonen. Han bad mig att vi skulle komma till Restaurang Yasmina ´s i Senegambia, för att äta frukost med honom.

Vi åkte dit.

Siaka hade kommit till Gambia på semester med en Engelsk DJ och det blev ett kärt återseende för oss efter 17 år! Så småningom dök även kusin F och tjejerna upp.

Jag, Siaka och F. Mitt och Siaka ´s första möte efter 17 år.

Jag och Siaka pratade gamla minnen och skrattade gott åt alla bråk vi haft 17 år tidigare.

När alla käkat klart så bjöd Siaka med oss till hotellet han bodde på; Easy Time. Han har någon slags affärskontakt med ägaren där, tror jag, så han kände sig hemma där. Vi tog en promenad till Easy Time och där möttes vi av en härlig oas:

Promenad till Easy Time

Mabou slapp promenad i sanden. Han åkte bil med Demba och var överlycklig att få stå i takluckan och vinka till oss andra…

Easy Time gjorde skäl för namnet

Barnen badade och roade sig i den gitarr-formade poolen. Här Isatou och Mabou

Vi fick anledning att komma till Easy Time flera gånger under vår resa. Här lattjar Binta och Isatou.

Mabou, mitt i en kullerbytta ner i poolen

Alla mina fyra barn i en gemensam dykning…

Mabou visar musklerna. Eller tandpetarna till armar…

F och jag på Easy Time

Siaka kollar läget

Ja, det var alltså vår första återförening med farbror Siaka. På något sätt upplever jag dessa första dagar i Gambia att flera cirklar sluts. Jag upplever att den här resan har ett mycket större sammanhang än en två veckors semester. Bitar som faller på plats i livets stora pussel… Cirklar som sluts, återföreningar som gör mig skör av häpnad, lycka och tacksamhet.

Återföreningen med Siaka visar sig vara lönsam på många vis, inte bara känslomässigt, utan även ekonomiskt då vi blev bjudna på en hel del, men framför allt praktiskt.

Under resten av resan börjar Siaka varje morgon med att ringa oss för att kolla dagens planer och om vi har tillräckligt med bilar och chaufförer. När vi inte har det, så sänder han en bil och chaufför till oss inom den närmsta halvtimmen, max. Han tar också med tjejerna som vill gå ut på kvällarna, till bra klubbar, där de får gå in gratis och får säker eskort.

Han ringer alltid flera gånger om dagen för att kolla att vi har det bra, när vi inte är med honom, och det visar sig nästan alltid att vart i Gambia vi än kuskar runt, så ”råkar” han sitta på en pub/restaurang eller liknande, i samma område som vi befinner oss i. Vi känner oss fullständigt trygga då vi vet att han har kollen på vart vi befinner oss och att vi inte hamnar i problem.

Att han har alla de rätta kontakterna gör knappast saken sämre.

Vid ett par gånger under resan stoppas vi av polisen. (De har knappt någon lön, utan ”lönen” är böter eller mutor från bilar de stoppar med ofta påhittade ”lagöverträdelser”.) Vid ett av tillfällena blir tjejerna stoppade av polisen i den bil de åker och så ringer de farbror Siaka. Efter en kort stund står polischefen där och släpper tjejerna och deras chaufför, utan att de behöver ”betala sig fria”.

I Gambia råder egna små lagar och om det kan man ju tycka vad man vill, men faktum är att det är rätt bekvämt att känna någon med de ”rätta” kontakterna när man väl står där.

Dagen var långt ifrån slut, men för att inte varje inlägg ska bli jättejobbigt att läsa, så väljer jag att avsluta här och fortsätta denna dag i nästa inlägg av min reseberättelse.

Läs även andra bloggares åsikter om reseberättelse, gambia, bilder, släkt, easy time, återförening, luciano,