Länkar till hela berättelsen:
Ur min privata resedagbok:
Det är verkligen fullt ös här nere hela tiden och allt går i ett. I morse skickade Siaka över bil och chaufför för att vi skulle åka till Banjul och åka vattenscooter. Jag backade dock, då jag känner att jag hellre ville försöka fixa kamerorna och posta vykorten. Barnen åkte iväg med Siaka och jag åkte först med F till Yasminas och åt frukost. Vi hade ett väldigt långt och fint samtal.
Därefter kom Musa och hämtade oss och vi åkte till Pipeline. Några vykort blev inte postade och kamerorna gick inte att fixa, så jag och Binta köpte en ny gemensamt. Det var ju inte inräknat i resebudgeten, vilket få saker här är, i och för sig…
Musa och F fick stå modeller när jag testade nya kameran
Medan vi väntade på att Siaka och barnen skulle komma och möta upp vid Pipeline, så gick vi och hälsade på en av F ´s vänner i en affär. Åh, titta där, en dator med uppkoppling. Min första ”datakontakt” sedan jag kom till Gambia…
Det fanns ju internetcafeér men jag sökte bara upp det vid ett tillfälle, då jag ville ta tillvara på tiden vi hade där.
Till slut kom Siaka och tjejerna och vi kunde dra vidare…
Fast först lite syskonkärlek… Den flödade det rätt gott om i Gambia för det allra mesta.
Därefter drog vi till hotell Senegambia, där det är lätt att bada i både pool och havet…
Isa, Jai, Binta och Hareg på hotell Senegambia
Mer familjekärlek. Jag får en jättekram av Jai
Isa på hotell Senegambia, strålande som en sol
Tjejerna hittar en bar med barstolar mitt i poolen
En jätteödla. Det kan vara samma som på denna youtube-film?
Jag är ju lite fascinerad av kräldjur, så jag tyckte den var rätt cool
Tjejerna njuter av sol och bad
Isa kikar fram…
Kusin F föredrar att chilla i skuggan under ett parasoll. Hon har för övrigt jobbat på det här hotellet tidigare, som dansare
Som jag nämnt tidigare, det fanns en anledning till att jag gick under smeknamnet ”tomaten” under några dagar…
Mabou fick sig en smaskig semesterdrink av färska frukter, då det visade sig att servitören bodde granne med oss…
Sen var det dags att dra hem och byta om. Vi var bjudna på Sabarr i Bakau och nu skulle vi få se om Binta ´s halvtimmes lektion givit någon utdelning.
Det finns ju ”dresscode” i Gambia också. På nattklubbar går man till exempel inte med Afrikansk dress. Det anses opassande, då den afrikanska dressen ska ”bäras med respekt”. Men sedan finns det andra tillfällen då man bör ha just Afrikansk dress. Sådana tillfällen är till exempel barndop, Sabarr och andra tillställningar.
Killarna blev nog ganska vana att få vänta på oss… Här är Bamba, en av våra två favorit-chaufförer (den andra var vår vän Musa), Farbror Siaka som gav vår resa en extra guldkant och vår vän Babucarr, även kallad ”Gangster”. De sitter utanför vår gård och väntar på att vi ska bli klara.
Till slut bar det iväg. Först skulle vi förbi hos Farbror Fansu och hans fru Jai och hämta grejer…
När vi precis kommit fram till Jai och Fansu, så blev det lite bråk. De hade precis tagit en tjuv som hade snott en stol av dem, som han sedan gått och sålt, för att kunna köpa kana (en slags hembränd sprit). Man höll fast ”tjuven” och tänkte kalla på polis, men så kom farmors syster Fatou (ja, en till Fatou, haha) utfarande och örfilade ”tjuven”. Då rann all ilska av alla och vi började skratta åt den roliga tanten i stället. Till och med ”tjuven” föll i skratt. Så de släppte honom och struntade i att tillkalla polis. Han hade fått sitt straff ändå…
Jai och F, med F ´s äldsta son Maas, som var Jai ´s favoritkille i Gambia
Binta, ”stora” Jai, Maas, ”lilla” Jai och Mabou
En film på den Sabarr vi var på i Bakau. När Binta dansade, ställde sig alla upp och skrek och applåderade och flera kvinnor kom fram och ville dansa med henne. Hon fick stående ovationer, trots att hon bara hunnit lära sig grunderna under en ½-timme flera dagar innan… Det var jättekul! Hon gjorde verkligen succé!
Jai, Binta Isatou med Maas i knät och Mabou i förgrunden på Sabarr i Bakau
Tyvärr är det väldigt svårt att se bra på filmerna, då det var allt för mörkt och väldigt trångt, filmerna skakar dessutom mycket och det berodde på att alla som stod omkring mig dansade och rörde på sig, så jag hade svårt att hålla kameran stilla, men ni får hålla till godo av det vi fick med:
Nåja, mitt uppe i denna Sabarr-dans, så börjar det gå ett rykte om att Kankuran är i Bakau. (Kankuran, som jag skrev om i Del 2.) Barnen som var väldigt nyfikna på denna Kankuran bad några barn ta dem med in i det bäcksvarta Bakau för att hitta Kankuran. Det var Mabou, Binta, Hareg och Jai ´s kompis Emma som stack iväg.
Efter en stund när de inte kommit tillbaka gick F in i Bakau för att leta efter dem. Precis när hon hittat dem och sagt att det bara var påhitt och att det inte fanns någon Kankuran, för att få med sig dem tillbaka till belysta gator, så dök han upp.
Han slog sina två machetes så det blixtrade om dem och barnen försökte komma undan. F knackade på en massa portar, men ingen vill öppna när man har Kankuran efter sig…
Alla hade varit livrädda.
Hareg försökte ta sig undan, men ramlade ner i ett hål i marken, som används för att få undan sopor och avförning. Hon hade avföring upp till knäna och tappade sina skor i sörjan.
Ett liknande dikeshål som Hareg ramlade ner i…
Till slut lyckades F förklara genom porten till en gård att hon hade främlingar med sig från annat land och att de var jagade av Kankuran. De blev till slut insläppta. Hareg fick skölja av benen det värsta och F sprang och köpte ett par nya flipflop till henne.
Ja, mitt smeknamn ”tomaten” var inte det värsta på resan, Hareg blev upprepade gånger kallad för ”Bajs-Hareg” efter det som skedde… 😉
Efter det var det sluttjatat om att tjejerna och Mabou ville se Kankuran. Däremot var det inte sista gången vi såg honom…
Efter det var tjejerna ganska ”mätta” på upplevelser för den dagen. Vi gick tillbaka till Sabarr och Binta dansade lite till, sen gick vi och käkade lite och sen var det bara sängen som lockade…
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, reseberättelse, gambia, sabarr, bakau, semester, resa, video, youtube, kankuran,
Så bra du skriver. Detta skulle du lätt kunna sätta ihop till en bok! Det märks tydligt i vilket land ditt hjärta hör hemma.. 🙂 Kram
Guppy: Tack! Ja, jag har inte tvekat på den saken själv, men det är ju roligt att min känsla lyser igenom texten! 🙂 Kram! ♥
Jag blir glad, varm, rörd och allt på en gång när jag läser om din resa… Glädje var ordet!!!
Må så grankott…
stum – men glad för din skull…
Underbart Fatou!
Pingback: Reseberättelse Del 7
Pingback: Reseberättelse Del 8
Isatou ser ut som en drottning i sin klänning!
Äckligt med bajset. Fanns en liknande tradition i Marocco, det var unga killar som klädde ut sig i getpäls och målade ansiktet och gick runt på gatorna och slog folk med cykelslangar.
Barn grinade och folk sprang in i husen.
Fick mina glasögon förstörda när jag försökte skydda mitt manliga resesällskap från att bli helt sönderpiskad 🙂
Fast det hade nåt med 90 dagar efter ramadan att göra.
Pingback: Reseberättelse Del 9
Pingback: Reseberättelse Del 10
Pingback: Reseberättelse Del 11
Pingback: Reseberättelse Del 12
Pingback: Reseberättelse Del 13
Pingback: Reseberättelse Del 14
Pingback: Reseberättelse Del 16 (Sista delen)
Blev jätteglad när jag läste om äventyren i Gambia! Var i Senegal/Gambia för ett år sen, ska tillbaka om ett par veckor, och kände mig tillbaka när jag läste om alla Fatou (så sant!) och tjuven som blev örfilad av farmors syster, sabarr, och om den hemske Kankoran! (Förstår att de blev livrädda!!!)
Tack för läsningen, och ha det bra!
/ Maria
…ps
jag tror minsann att Babucarr som sitter på muren var vår chaufför en sväng när vi var ett gäng svenska tjejer som skulle på reggaefestival i Banjul 🙂
Maria: Vad kul att du uppskattade reseberättelsen! Hoppas du får en jättebra resa! Tyvärr tror jag inte att Babucarr till höger var er chaufför, eller menar du han som sitter längst till vänster? Det är i så fall Bamba och han är chaufför, så det kan mycket väl stämma! Vi ska nog alla vara glada att inte Babucarr är chaufför, dock…! 😉
Kul med Sabarr i Bakau.
Försöker avgöra VAR i Bakau det är taget och om jag kan upptäcka någon ur min familj…. Jag trampade själv ner i ett av de öppna avloppen en gång under min första tid i Gambia. Skrapade upp ett fult sår på benet som inte ville läkas….otäcka bakterier. Usch!! Dock är det inga toalettavlopp….dessan öppna diken….även om man kan tro det när man känner lukten. Jag levde i ett ”plåtghetto” i denna stad i närmare 2 år…..det man kastar i de öppna dikena är skräp, diskvatten, matavfall som ligger och ruttnar, tvättvatten osv osv. Man slår inte ut detta i sina avloppsbrunnar i compounden för då skulle de svämmas över på nolltid…….Bakau är eftersatt i Gambia….(mycket pga deras långa historia som fäste för oppositionen till regeringen) Detta får katastrofala följder för de snaitära förhållandena……man ser betydligt bättre lösningar på andra håll i landet.
Jill: Jag har för mig att det var snett mitt emot Lindas Butique, om jag inte minns helt fel. Eller var det där hennes affär låg tidigare, nu blir jag osäker…
Nej, det är ju inte mänsklig avföring, men en hel del från djuren som sopas ner där.
Ja, tyvärr är Bakau väldigt eftersatt idag, men när jag började resa till Gambia 1986 och framåt, så var faktiskt Bakau den plats i Gambia som var fräschast. Nyasfalterade gator och liknande, kunde man då bara finns i Bakau, därför blev jag ganska förvånad över att det var så eftersatt, mina två senaste resor, när jag jämförde med andra platser.
Även om det är trist, så är det ändå intressant att se hur ett land förändras och utvecklas med åren.
Men gud vad hände mot slutet av videon. Såg roligt ut. men lite skämmigt för Bintas del, var det planerat?
Amina.H: Haha, nej det är inte pinsamt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Sabar är en dans som även används som ”teater” till viss del med mycket minspel och liknande. Lite förenklat och inte helt korrekt, men som ett försök kan jag förklara det med att sabar har blivit (jag har läst att det inte var så från början) lite av en dans där man ”eggar upp” publiken. Därav mycket ”rumpskak” och liknande. När sabar-trummaren ”dansar med” är det ett tecken på att man gör det bra och att han inspireras till att dansa med. När han ”grabbade tag” i henne, så är det typ ett tecken på att hon ”eggat upp” honom, en slags komplimang och så kommer andra kvinnor till ens ”undsättning” och tar en bort från mannen/skådespeleriet. Så man kan säga att det är en komplimang och det bidrar alltid till mycket skratt som man också hör i videon. Man kan enkelt säga att det ”ingår i föreställningen” även om inget är planerat innan…
Ja då förstår jag !!! OTROLIGT kul upplevelse. Funderar på att åka till gambia jag med! Det är ett så härligt och livligt litet land!! 🙂
Känner din dotter att hon lyckades ”bevisa” invånarna att hon är lika mycket gambian som dem !?
Jag bodde på hotell Senegambia när jag var där förra vintern 🙂
Pingback: Gambia-Here I come. Again.
Pingback: Reseberättelse Del 15 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Reseberättelse Del 14 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Reseberättelse Del 7 | Tonårsmorsa – Fatou