Reseberättelse Del 7

Tidigare delar ur min Reseberättelse kan du läsa här:

Ur min privata resedagbok:

”Gambia är helt fantastiskt! Jag njuter av varje sekund här, utan tvekan. Jag lever. I Sverige andas jag och överlever. Försöker överleva. I Gambia lever jag. Varje millimeter av min kropp är levande, varje centiliter av mitt blod pumpar liv och glädje.

I Sverige försöker jag anpassa mig till ett liv för min och barnens överlevnad. Jag blundar inte för svårigheterna här, jag känner till dem så väl precis som jag inser och känner till alla fördelar som finns med att leva och bo i Sverige. Problemen här blir uppenbara flera gånger varje dag.

Ändå.

Jag älskar att resa, se nya platser och länder. Jag trivs med mitt jobb, min familj och mina vänner, men som sagt, det är bara här jag lever livet fullt ut.

Idag är det lucia. Jag lussade för barnen med ett stearinljus på huvudet.

Vi planerar så mycket varje dag och hinner ungefär hälften om vi har tur. Jag har fortfarande inte postat mina vykort eller fixat håret. Vi har massor av släktingar kvar att besöka. Ja, det är mycket vi har ogjort och tiden springer iväg för oss.

Det här är första morgonen jag sitter med en långärmad tröja på mig. Det är svalt och lite blåsigt och det prasslar i palmbladen omkring mig. Solen har inte börjat titta fram ännu, så det är fortfarande mörkt ute. Jag sitter med en pannlampa på huvudet, på balkongen och skriver.

Man blir så otroligt trött av solen, alla intryck, alla människor och alla upplevelser, samtidigt vill man ju inte sova bort den korta tid vi har här. Å ena sidan vill man vara pigg och glad, å andra sidan vill man vara vaken och uppleva saker, vilket blir två grejer som är helt omöjliga att kombinera.

Min röst är fortfarande borta och det är otroligt störande, då jag har så mycket att säga och prata om.”

Den här morgonen var vi bjudna till släktingar på barndop i Pipeline. Som jag har nämnt tidigare så namnger man alltid ett barn på sjunde dagen efter födseln.

Innan vi stack iväg till barndopet i Pipeline, så hade bättrade tjejerna på skönheten på vår gård.

Jag och Mabou hemma hos de släktingar som hade barndop

Binta och Mabou fotas med släkten

Bebin som döptes

Mamman till bebin blir fixad i håret

Tjejerna med Farfar

Innan vi åkte därifrån fick vi med oss den på barndop vanliga påsen med panketo och läsk. Panketo är en slags friterad bulle som är väldigt god. Påminner något om munkar, men de är oftast lite mer knapriga.

Som jag skrivit om tidigare så är Gambianska barndop ofta en stor fest och tillställning framför allt för att hedra mamman och den graviditet och förlossning hon genomgått och så naturligtvis för att namnge barnet på traditionellt vis.

Efter dopet så hade vi planerat en massa familjegrejer som vi åkte iväg på. Men innan vi lämnade dopet blev vi bjudna till själva dopfesten som skulle gå av stapeln på kvällen. Nu hade vi annat planerat på kvällen, så vi valde att dela upp oss. Isatou och Hareg återvände till dopfesten på kvällen och blev bjudna på nyslaktat lamm som de marinerat och grillat. De meddelade oss att det varit fantastiskt gott.

Farbror Siaka och några andra kom och hämtade upp oss.

Sedan åkte vi iväg några timmar för att göra en del saker som var ett av huvudskälen med resan, men som jag inte vill gå in på här. Det blev en resa som blev både tung, glädjande och känslosam.

När vi återkom hem så däckade vi alla direkt. Jag tror det var den enda gång någon av oss sov middag.

Isatou, Hareg, Mabou och Binta däckade i soffan i vårt vardagsrum

När vi efter bara någon timme vaknade upp, så splittrade vi på oss. Isatou och Hareg åkte tillbaka till dopfesten, vi andra gick och käkade. Därefter var det meningen att jag, Binta, F och Mabou skulle till en till Sabarr i Bakau Newtown. Jai och hennes kompis valde att vara hemma. Men Isatou, Hareg, storebror Babucarr och farbror Alhagie som också ville kolla Sabarr kom och mötte upp ganska snart.

Mabou, F, Isatou, Hareg, Binta och en kompis till F, som var med och arrangerade Sabarr i Bakau dagen innan.

Farbror Alhagie, Isatou, storebror Babucarr, Mabou, Binta, F ´s kompis, F och Hareg

Här dansar Binta Sabarr igen. Hon gjorde bättre ifrån sig dagen innan, men det gick bra även denna dag. Framför allt så var det lite enklare att filma, då det var mindre trångt! Men mörkret på filmerna kan jag tyvärr inte göra så mycket åt.

Efter Sabarr var tanken att vi skulle åka hem. Men F fick ett telefonsamtal att det pågick en Dancehall-queen-tävling på en klubb som heter Alabama, eller ”Lamalama” som folk sa.

Vi åkte dit, men utanför kom vi på att vi hade Gambianska kläder på oss. Tur vi hade med oss extra ombyte. Vi smet iväg bakom en bank eller liknande, för att byta om i mörkret.

Dock förblev vi inte anonyma. Vi lyckades tydligen sätta igång ett larm, så det började tjuta längs hela gatan. En vakt kom springande och han såg inte helt glad ut!

Nåja, efter en del om och men så gick vi in på klubben. Siaka som visade sig (som vanligt) sitta på en pub i närheten av oss, kom över till Lamalama.

Först var det någon slags talang-jakt på scenen och flera personer uppträdde med sång och dans.

Så efter en stund var det dags för huvudnumret denna kväll. Det var alltså Dancehall-queen tävlingen.

När det skulle börja, visade det sig att en massa släktingar och deras vänner hade kommit för att titta. Juryn samlades framför scenen vid ett långbord. När hon som dansade innan Binta tävlade så såg farbror Siaka lite orolig ut och viskade till mig: ”I ´ve seen this girl before and she ´s good. Can Binta beat her?”

Jag tittade en stund på tjejen och svarade att om det är en rättvis tävling, så kommer Binta slå henne.

Jag tittade bak på Binta som stod med F och hennes man längst bak i lokalen och försökte stretcha lite. Det fanns ingen tid eller plats för uppvärmning och jag såg på Binta att hon såg rätt nervös ut. När hon kom fram till min plats där jag satt allra längst fram så försökte jag peppa henne lite.

Så var det hennes tur att kliva upp på scenen.

Hon hann inte köra många moves så ställde sig publiken upp och bara vrålade och skrek. Flera stycken klev fram emot scenen och började fota och filma henne med sina mobiler och kameror.

Farbror Siaka lutade sig nöjt tillbaka i stolen och log.

När hon var klar så gav alla i juryn henne 10 poäng var. Men nu ville de att hon och ”tvåan” skulle ha utslagstävling. Så de tävlade emot varandra ett par omgångar. Därefter så blev det oavgjort varje gång, så till slut så skulle publiken få avgöra.

En hel del skrek när man skulle ”rösta på” den andra tjejen. När man sedan skulle ”rösta på” Binta, så ställde sig hela lokalen upp och vrålade.

Binta vann alltså första pris!!

Här får Binta hämta sitt pris, men bilden är supersuddig, så det syns knappt

Första priset var ett stort paket fyllt av schampo, tvålar, hudkrämer, parfymer, bindor och en massa annat. Binta lämnade hela paketet på kvällen till kusin F, som hon tyckte hade bättre nytta av sakerna än hon själv.

Tyvärr skadade Binta en fot under dansen denna kväll. Antagligen för att hon inte var tillräckligt uppvärmd och förberedd. Hon hade problem några dagar med foten, men sedan tror jag det gick över…