Tidigare delar ur min Reseberättelse kan du läsa här:
Mabou testar F ´s peruk
Den följande dagen av vår resa, skulle man kunna beskriva som både himmel och helvete på samma gång, fast så kortfattad ska jag förstås inte vara:
Först kom då Stephen och hämtade upp oss hela gänget, direkt på morgonen. Han tog med oss till Sanyang-beach. Det visade sig sedan att han äger den del av stranden som vi var på.
Där sitter jag och vinkar
På väg till Sanyang-beach
På Sanyang-beach fick jag känslan av att jag funnit en plats som överträffar självaste paradiset. De stunder vi kom att tillbringa där fick mig alltid att känna att det var ett sånt där ”Moment of Life” som man bara vill hålla kvar för evigt! Och då är jag normalt inte så förtjust i stränder…
När vi kom dit tog Mabou och jag en långpromenad och plockade snäckor. Vi fann så många vackra, att vi samlade ihop en ansenlig mängd snäckor.
När vi återvände till de andra, så var där en man som plockade ner färska kokosnötter åt oss. Dessa öppnade han sedan och så fick vi svalka oss med att dricka ur kokosmjölken.
But Onkel Siaka, where are you putting your hand?
Binta får sig också en slurk
Därefter öppnade han kokosnötterna och skar ut bitar av kokosen som vi satt och mumsade på.
Men vi slapp i alla fall fallande kokosnötter i huvudet! 🙂
Binta posar på stranden
Fast hon posar ju typ alltid när hon ser en kamera
Mabou och Binta njuter av livet
Efter att ha njutit på Sanyang-beach, åkte vi till West Field och skulle kolla en fotbollsmatch. Det var kusin Demba som skulle spela. Han spelade för Bakau mot Serekunda.
Det här var nog den enda gång i Gambia som vi stod i en kö, vad jag kan påminna mig om
Först var det inte så jättemycket folk där
…eller så var vi bara väldigt tidiga. På den här sidan satt supportrarna för Bakau
…men ganska snart så var det knökfullt med folk…
Det var härlig feststämning bland publiken och alla supportrar
Musa är Demba ´s vän och kanske största supporter?
Lillasyster F och lillebror Baba Landing hejjar förstås på storebror Demba
Spelarna för Serekunda börjar kliva på plan…
Poliserna har kollen…
Demba och hans lag på väg in på plan. Demba blir överfallen av alla fans, varav lillasyster F är ett av dem…
Mabou hinner ge Demba en ”lycka-till-kram” innan han springer in på plan…
Sedan börjar matchen. Det går inte så bra för Bakau. Serekunda tar ledningen. I andra halvlek så står det 2-0 till Serekunda, när det ofattbara händer:
Spelare nummer 10 i Serekunda-laget tar upp en jojjo (typ turmaskot, i detta sammanhang) som tillhör Bakau-laget och kastar den. Bakau ´s supportrar blir arga och börjar bua åt spelaren. Varpå spelaren får en knäpp, eller nåt och kastar in sten på publiken. Publiken ilsknar till och börjar kasta sten tillbaka.
Allt har redan urartat. Jag ser hur polis och militär springer över planen mot vår motsatta sida, där oron börjat.
Men det sprider sig snabbt som en löpeld och helt plötsligt är kaoset ett faktum. Det flyger stora stenbumlingar över våra huvuden. De som är med oss skriker åt oss att springa ut. De inser mycket snabbare än oss vad som är på väg att hända.
Jag tar Mabou i handen och springer mot utgången. Försöker kolla var jag har de andra barnen, men tappar kontrollen direkt. Det är redan upplopp.
Allt är kaos. Stora stenbumlingar flyger över våra huvuden, folk skriker, alla trängs. Tusentals personer försöker ta sig ut. Samtidigt.
Någon sliter Mabou ur min hand. Jag hinner inte se vem eller var de tar vägen. Jag står förvirrad och försöker hitta Mabou med blicken. Musa kommer och skriker åt mig att jag måste springa ut.
Mina ben kan inte lyda.
Han kommer och rycker mig i armen och skriker igen att jag måste springa. Jag skriker att jag inte kan lämna det här, eftersom jag inte vet var Mabou är.
Musa skriker att Mabou redan är ute. Vi springer ut tillsammans. Medan jag springer faller stenbumlingar stora som honungsmeloner ner framför mina fötter.
Jag vänder mig om och ser hur det är fullt av stenbumlingar i luften ovanför mitt huvud. När jag äntligen kommer ut igen, på gatan utanför, där vi stod och köade innan, så ser jag hur barnen står på vänster sida. Binta gråter och skriker att Mabou är borta. Jag är på väg att vända om och springa tillbaka in, när Musa skriker åt mig att stanna och så springer han in igen. Precis när Musa sprungit in, så kommer en annan släkting springande med Mabou.
När Binta och jag står och pussar och kramar Mabou, över att han är välbehållen, upptäcker vi att Emma, Jai ´s kompis är borta.
F springer genast in för att leta Emma. Men just som F springer in, så kommer en kompis till Demba med Emma.
Allt är kaos.
Till slut kommer Musa ut och efter ytterligare en stund kommer även F ut.
Vi upptäcker att F är skadad i foten. Vi samlar ihop oss och tar oss till bilarna.
När vi kommer hem, lägger vi om F ´s fot och ger henne alvedon. Hon haltade i flera dagar..
F ligger på soffan och vilar sin fotskada…
Väl hemma upptäckte vi att F även hade blodstänk på hela BH ´n och linnet på baksidan. Det visade sig då att en stenbumling hade kommit flygande genom luften och F hade då tryckt ner Hareg ´s huvud och själv duckat.
Tyvärr hade stenen träffat en man bakom F som slogs till marken med blodet sprutande ur huvudet. Troligen var det då hon blev nedstänkt med blod på ryggen.
Det meddelades på nyheterna senare, som jag missade, att folk dog. Vissa källor sa att två personer hade dött och andra sa att det var fyra personer. Sedan hade fem personer hamnat på sjukhus med allvarliga skador och sex personer hade brutit något ben.
Ja, jag visste inte att man riskerade livet av att gå på en fotbollsmatch. Men nu vet jag bättre! Jag ska nog undvika fotboll även fortsättningsvis.
När vi varit hemma en stund och även Demba kommit hem, oskadd, gick vi till en närbelägen restaurang och fick något i oss att äta. Mabou somnade på en stol.
Jag och flickorna; Jai och Isa, ganska tilltufsade efter dagens fotbollsmatch
Mabou lyser upp den kolsvarta gatan åt oss
Musa är glad att vi alla är vid liv
Isa, F och Saje
Binta, Hareg och Isa väntar på maten
Demba och Jai, trötta och hungriga
Mabou somnade sittandes på en stol. Tur vi hade nära hem
Under natten kom besked om att en av våra närmsta vänner i Gambia miste en nära släkting.
Man kan säga att det inte rådde någon fattigdom på händelser, i alla fall!
Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, reseberättelse, resa, gambia, west field, sanyang beach, kokosnöt, bilder, video, demba, paradiset, skadad,
Hej hopp! Ska erkänna att jag bara ”ögnat” igenom din resa….du är ju helt otrolig på att skriva! Men jag ska allt läsa det noga en dag…
Ser iaf att du har så ljuvliga barn – Ã…h vilka fina bilder!
Gott Nytt Ã…r på dej o stor Kram !!!
Måste hålla med, filmen är så braa!!! Ni verkar ha haft det väldigt skönt i Gambia…måste verkligen åka dit någon gång! :O 😀 Gott nytt år på dig med! 😀 ♥
Usch, lite för spännande där på slutet. Skönt att ni klarade er utan större blesyrer.
Inna: Ja, det försvinner ju ingenstans. En del av inläggen är ju rätt långa också, även om det mesta är bilder! Gott Nytt år till dig!! ♥
Yodit: Ja, vi hade det verkligen toppen!
Veronika: Ja, det var lite FÖR spännande, även för oss. Men vi överlevde i alla fall, tyvärr gjorde ju inte alla det…! Ja, vi är tacksamma för att vi klarade oss så bra som vi gjorde. Med blotta förskräckelsen, skulle man kunna säga och F ´s skadade fot, då! Kram! ♥
Pingback: Reseberättelse Del 9
Pingback: Reseberättelse Del 11
tja tjejen läget? du jag tänkte höra om du har lust att göra mig en tjänst? och tipsa om ett nytt forum jag håller på att öppna! detta är forumet : http://www.bloggium.com/ kommer fungera som ett forum för alla som bloggar – hjälpa och tipsa varann för att få sin blogg välbesökt och även kategorier för att tjäna pengar på bloggar. TAAACK
Pingback: Reseberättelse Del 13
Pingback: Reseberättelse Del 16 (Sista delen)
Så fruktansvärt…
Tänk att glädje så fort kan förbytas till hat och upplopp. Jag minns själv en kväll efter lokalvalen i Bakau. De segrande firade med bilkortege genom staden. Folk hurrade , trummade dansade och sjöng. Vi gick alla ut på gatan för att titta. Plötsligt stannade kortegen just framför vårt compound och på ett ögonblick var allt kaos. Folk skrek och vrålade, slogs och stenade varandra. Det var helt omöjligt att komma undan. Jag fann mig själv och min dotter avskuren från ”räddningen” i form av en solid stenmur. Folkmassan pressade oss bakåt och stenar och korrigerad plåt flög runt omkring oss. En äldre kvinna grep tag i min dotter och räddade henne in i ett compound genom att lyfta upp henne på taket där en annan kvinna tog emot henne. Min man kom stormande genom folkhavet och fullkomligt slog sig fram till compoundgaten med mig i fast grepp. Sedan försvann han igen. Väl i säkerhet satt vi och skakade i flera timmar och lyssnade på kaoset som pågick omkring oss……helt förtvivlade över att inte veta hur det gått för våra nära och kära som försökte försvara sina hem och familjer. Det visade sig sedan att det hela startat pga att oppositionsledaren till valvinnaren bodde tvärsemot oss.De hade förolämpat honom och hans familj….någon hade kastat sten in till hans gamla pappa och mamma…….då tog det naturligtvis ”hus i helvete”. Till slut var det iallafall över och alla hade klarat sig relativt helskinnade….lite blödande sår från stenar och järnrör men ingen var allvarligt skadad, tack och lov…. Men riktigt skrämmande var det
Jill: Ja, det var verkligen en skräckupplevelse för oss alla!!
Jag kan tänka mig upploppet du var med om också, både efter den här fotbollsmatchen, men också efter att jag var i Gambia under valet 1992, som också var en väldigt blodig tillställning.
Skönt att ni klarade er fint till slut, ni också! 😀
Pingback: Gambia 2011 Del: 11
Pingback: Fotboll med dödlig utgång i Afrika | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Reseberättelse Del 15 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Reseberättelse Del 14 | Tonårsmorsa – Fatou