Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:
Ur min privata resedagbok:
”För en gångs skull vaknar jag inte med en skön känsla och av tuppar som gal. Jag vaknar och känner lite lätt panik över att tiden går så fort. Böneutropen hörs i morgonmörkret och en enda tupp börjar ensam gala medan jag skriver detta.
För varje morgon jag tar upp denna bok och skriver, inser jag att jag kommer en dag närmare hemresan. Jag försöker njuta av nuet och stunden, men tanken på hemresan och den korta tid som är kvar blir ofrånkomlig.
Nu börjar det ljusna.
Igår fick vi veta att det är en halvmeter snö i Sverige och en massa minusgrader. Jag ska erkänna att det gör inte ont att vara i Gambia då…!”
Igår åkte vi först till West Field och hämtade upp en släkting som skulle ta med oss till andra släktingar i Banjul (huvudstaden). Vi hälsade på släktingarna en stund och pratade, drack massor av vatten (Banjul är så varmt) och hade det trevligt.
Hos släkt i Banjul på besök
Efter det besöket skulle vi åka och shoppa lite i Banjul, när vi ändå var där
Isatou i Banjul
Alhagie och Isatou kollar på skor
F och Binta shoppar
Demba, Mabou och Musa hoppas att vi snart ska vara klara
Mitt i shoppingen ringde familjen vi var på barndop hos några dagar tidigare och undrade vart vi tagit vägen? De sa att lunchen redan var klar… Vi hade blivit bjudna på lunch där, men det måste ha blivit ett missförstånd, för vi trodde det var Torsdag och inte Tisdag… Vi hoppade snabbt in i bilarna och gav oss iväg till Pipeline och bestämde oss för att shoppingen skulle fortsätta i Serekunda efter lunchen…
Isa shoppar loss
När vi efter lunchen kom till Serekunda för att shoppa klart, så var det helt hysteriskt. Folk sprang efter oss, för att sälja sina varor, de ropade och drog in oss i sina stånd och butiker och vi höll nästan på att bli galna…
Väl medveten om att dagarna som återstår är ganska få, så försökte vi göra klart shoppandet av julklappar och annat. Det var prutningar, diskussioner tjat och jag vet inte allt för att få oss att handla. Vi höll i alla fall ut, trots att det var riktigt jobbigt. Vi shoppade tills det blev mörkt (klockan 19.00) och jag hade mest problem med att finna något åt min brors sambo: Karin. Jag tyckte inte alls jag hittade något som skulle passa henne.
När mörkret redan trängt på och vi fick handla med hjälp av de få lampor som finns utsatta, så tyckte jag att jag såg en klänning som skulle passa henne. Jag hann precis peka på den åt tjejerna och de höll med. När jag så skulle plocka ner den för att kolla närmare på den, så gick elen.
Den gör ju det ibland i Gambia, men inte alls så ofta nu, som den gjorde för några år sedan. Då kunde den försvinna i flera dagar och minst en gång varje dag stängdes den av.
Nu tror jag bara de stängde av den 2-3 gånger under hela vår resa. Nåja, det här var i alla fall ena gången, så i och med det så blev shoppingen slut per automatik. Men jag ville verkligen köpa den där klänningen till Karin, så med hjälp av ljuset på mobilskärmarna, lyckades jag slutföra köpet..
Därefter åkte vi hem och duschade av oss och bytte om, för att sedan åka till Amsterdam Dolphins och käkade.
Hareg och Binta ombytta för restaurangbesök
Isatou, F och Mabou på väg ut och käka
Den här kvällen åkte F hem till sin man och sov där i stället för med oss. Något som tjejerna hade väldigt roligt åt, när hon fixade sig. De retade henne i flera dagar för det och var nyfikna på vilka nattliga aktiviteter hon eventuellt ägnat sig åt…
Jai och Demba på Amsterdam Dolphins
På kvällen hade tjejerna planerat att gå ut, men efter maten var alla så trötta att ingen orkade gå ut, så vi åkte alla hem och sov. Klockan var rätt mycket vid det laget, så det gjorde verkligen inget, då vi var helt slut efter ännu en händelserik och lång dag…
Även de dagar som det inte hände några ”spännande grejer” var ett äventyr i sig. Bara att gå en dag på marknaden är en spännande vetenskap. Alla dagar sög musten ur oss, även om det kändes väldigt ”alldagligt”, men alla intryck, människor, solen och allt som hände omkring oss tog mycket energi. Egentligen är det oftast de dagarna som är mest lärorika i ett annat land.
Läs även andra bloggares åsikter om resa, gambia, afrika, reseberättelse, banjul, serekunda, shopping,
Sant dagarna är mest lärorika, men natten erbjuder de yngre mer spänning och äventyr. Det är märkligt med ålder, men den får oss att olika på dygnet. Idag 56 år gammal tycker jag morgontimmarna är underbara. Hade någon sagt det till mig som tonåring hade jag trott de kom från en annan planet… Men, mina barnbarn är kloka tjejer, så de gick hem och sov. Love you all!
Pingback: Reseberättelse Del 11
Pingback: Reseberättelse Del 12
Pingback: Reseberättelse Del 14
Pingback: Reseberättelse Del 15
mamma: Jag njöt verkligen mest av de ensamma morgontimmarna på min balkong…! Love you!
Pingback: Reseberättelse Del 14 | Tonårsmorsa – Fatou
Pingback: Reseberättelse Del 15 | Tonårsmorsa – Fatou