Det här var den sista dagen. I min privata resedagbok är anteckningen kort denna dag:
”Hemresedagen. För första gången på dessa veckor vaknar jag med tungsinthet. Tungsinthet, värk i kroppen och en motvilja att över huvudtaget börja en ny dag! Kan motvilja göra fysiskt ont?
Känner mig kraftlös och orkeslös. Jag vill verkligen inte påbörja den här hemresan!!”
Den sista dagen. Dagen innan hade jag packat ihop det mesta och gett bort allt jag kunde avvara. Jag hade sagt till alla att vi inte skulle dra iväg under dagen, för att inte riskera att missa planet, även om det skulle gå först på eftermiddagen. Man känner sina löss på gången…
Isa
Mabou
Som vanligt var det ingen som lyssnade på mig, så Mabou, Binta och Isatou drog iväg med Siaka. De åkte till Gambias lyxigaste hotell och softade. Problemet var att det låg ganska långt borta.
Ett bröllop gick av stapeln på vår gård, samma dag som vi skulle resa. Vi önskade brudparet lycka och välgång.
Vi åkte också en snabbis till Bakau och hämtade upp de sista dresserna vi hade låtit sy upp och jag handlade med mig lite färska kryddor och sånt.
Under dagen kom det en del vänner och släktingar och tog farväl och lämnade presenter och grejer vi skulle ta med oss till Sverige.
Alhagie och jag, sista dagen
Efter många om och men var det dags att dra till flygplatsen. Helt plötsligt kom Fansu och Jai med alla barnen som bor hos dem. Binta hade bett om det, men de hade sagt att bara Jai och Fansu skulle försöka komma. Nu kom de allihop. Det var roligt att de alla kom, men avskedet blev väldigt, väldigt tungt!!
Binta, Isa och Mabou dök upp i allra sista stund, när vi stod och packade bilarna.
Här var det mycket tårar
Alla försöker trösta varandra
Binta och Mabou
F hade svårt att sluta gråta
Det hade jag också. Yos tröstar.
Demba packar bilarna
Fansu, Binta och Mabou
Vackra, härliga Jai
Mabou började också gråta. Killarna försökte muntra upp honom så han skulle sluta gråta. Här är Mabou med Yos, ”Small boy” och Bamba.
Siaka försökte muntra upp Mabou på vägen, han grät hela vägen till flygplatsen…
En gråtande Mabou
Isatou satt i samma bil som mig och hon grät också hela vägen, vilket förvånade mig, eftersom Isatou väldigt sällan gråter.
Till slut skymtade vi flygplatsen.
När vi väl var framme och stod i incheckningskön så ställde sig tjejerna i ett hörn av incheckningshallen. Så ropade de ut att flyget var försenat från Spanien och att vi skulle bli tre timmar sena. Ett missnöjt mummel hördes från de andra resenärerna, men de blev avbrutna av tjejernas *hurrarop*. De var lyckliga över att få tre timmar extra i Gambia. Sån glädje kände inte jag själv. Jag visste att resan var ofrånkomlig och tyckte pinan skulle bli värre om vi drog ut på den ytterligare tre timmar, men vi hade ju förstås inget val…
När vi checkat in, gick vi till restaurangen med hela släkten, men det blev så himla jobbigt. Avskedet blev så tungt och alla satt bara och grät.
Jai och Isa i tårar
Binta i tårar
Mabou i tårar
Man vet ju någonstans att det kommer att dröja länge, länge till innan man ses och även om man kommer att ses igen, så kommer ingen resa att bli precis som denna.
De som man kommit nära denna gång, kanske inte är samma personer eller i alla fall inte i samma konstellationer som de man kommer att komma nära nästa gång.
Till slut bad jag alla släktingar åka, till barnens förtret, men jag tyckte att vi bara drog ut på det som var svårt. Att skiljas åt.
Så småningom lyckades vi lugna ner oss och sluta gråta. Men minnena av den här resan och alla människor som gjorde den här resan så fantastisk för oss, kommer vi alltid ha kvar inom oss.
Hareg och Isatou tar emot de sista samtalen på våra Gambianska nummer, strax innan vi går ombord på flyget som tog oss hem till Sverige igen.
A SPECIAL THANK ´S TO FATOU AND DEMBA AND YOUR FAMILY AND SIAKA AND MUSA AND TO EVERYONE ALSE WHO MADE OUR HOLIDAY SO FANTASTIC AND A MEMORY FOR LIFE!! WE WILL NEVER FORGET! LOVE FROM FATOU AND THE CHILDREN!
Ett stort tack också till er läsare som läst hela min reseberättelse och tack för att ni gett er respons och gensvar genom kommentarer i bloggen, på Facebook och på Twitter. Ett särskilt tack till er som skickat så fina, trevliga, läsvärda mail!
Låten som ”förföljde oss” i Gambia, som Mabou brukade säga…
Om du inte läst de tidigare delarna, så kan du göra det om du klickar på dessa länkar:
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, farväl, gambia, minnen, resa, reseberättelse, tårar,
haha, vi var ju där samtidigt som er, och den ”förföljde” oss också , haha
och sen en reklamfilm : QCELL expand your world!
haha
Nu gråter jag också!
Vilken fin berättelse, har läst varje dag som du har uppdaterad.
Blir så glas att ni haft det så bra!
Kramar Jessica
Sarah: Vi kollade knappt på TV, så vi missade nog reklamen, men låten… ja, snacka om att bli förföljda…! 😀
Jessica: Erkänner att jag fällde ett par tårar när jag läste igenom det här inlägget… Men nu ska jag försöka glädja mig åt att planera en ny resa. Tänker INTE vänta 17 år den här gången!! Vad roligt att du haft behållning av reseberättelsen! 😀 Kram!
Och här sitter jag också och gråter. Tack för att jag fick följa med lite på er resa.
Jag vet hur det känns och hur gråten inte vill stanna inne när man lämnar Gambia. Tror jag grät hela vägen hem både första och andra gången jag var i Gambia! Ni ska vara glada att ni har varandra med er. Satt ensam hem båda gångerna.
Men det är ett minne för livet och det lär ju inte vara er sista gång ni åker till Gambia.
Stora kramar till er och hoppas att saknaden efter Gambia inte blir för stor!
Tack, Tack för den fina och spännande reseberättelsen! Har läst varje gång du uppdaterat och där emellan har jag väntat otåligt!
Jag tycker det låter bra att du redan nu planerar en ny resa, mycket bra! Hoppas du delar med dig av den, för nu väntar jag på nästa….otåligt!
Många kramar och hoppas att vinter mörkret och kylan inte påverkat er allt för mycket!
Det har varit jättekul att få följa er resa och se alla fina bilder! ibland har det nästan känts som man själv står på afrikansk mark eftersom du skriver så vackert och målande 🙂 tack för härlig läsning!
Jag sitter också här och gråter! Dina texter är så förtrollande att det nästan känns som om jag också har varit i Gambia! Jag skriver som ovan, tack för en härlig läsning! Kramar till dog!
Oooh vad roligt ni måste ha haft det!! Suttit och kollat igenom hela resedagboken nu och ni såg ut att ha det så himla skönt!!
Jag ska själv ner nästa vecka, fast jag åker dock ensam, visst kommer jag hälsa på släkten o ha det skönt, men alltid roligare att resa tillsammans med familjen 😀
Jätte fina bilder o videos !
Kram Mariah
oooohh det är så hemskt när man ska åka hem till Sverige igen, som du säger man vet att man inte kommer att se alla på länge:(( kul att er resa var helt fantastisk iaf:D och tack för att du delat med dig! massa kramar
Jaha då flödar tårarna. Tack för att du som vanligt på ett målande sätt låtit läsarna följa ditt liv Fatou 🙂
Stort tack för att vi fick ”följa med” på er resa!
Klump i halsen och massor av känslor. Tack för att du med din berättelse hjälper mig att minnas. Min egen resedagbok har jag inte läst ännu, är inte mogen för allt den kommer att väcka i mig.
Hej !
Det låter som ni har haft det helt jäkla underbart. Så härligt att läsa tycker jag. Hoppas att det inte dröjer så länge till nästa gång. Kanske finns det möjlighet för er att även visa det kalla Sverige 😉
Sköt om dig // Tess
Vilken fantastisk resa !
Jag förstår varför det blev gråtkalas när ni skulle åka därifrån !
Många fina minnen att tänka tillbaka på har ni i alla fall fått ! =)
Tack för att du delar med dig av er resa, otroligt härlig läsning!!
Kram Ronja
Ã…ååhh, tack så himla mycket för din härliga reseberättelse!! Har varit hemma i ett par dagar nu (var i Gambia 19/12-3/1) och känner igen så mycket…suck så härligt att läsa det du skrivit.
Jag hade hoppats på att du visste mer om Kankuran/Hunter, men skam den som ger sig, jag SKA ta reda på det. Vi satt i vår bil de flesta gångerna vi såg dom, men måste erkänna att jag var lite skrajsen ibland. Förutom en gång, då var vi ute och gick, när det kom en som var alldeles bedårande, som hade bjällror på gumpen och dansade för oss 🙂
Kom tyvärr hem utan bagage, och har varit alldeles förtvivlad över att presenter och foton kanske skulle vara försvunna för evigt, men för typ 10 minuter sen ringde de från flygplatsen och sa att väskan var hittad, yey!!
Ã…terigen, tack för att du delat med dig. Jag blir alldeles glad i magen 🙂
Har varit jättekul att läsa din reseberättelse! Vi var ju där precis samma veckor som ni, känner också väl igen låten!! Hörde och såg dina tjejer när de jublade på flygplatsen och alla andra såg förvånade ut… Det var skoj! Ha det bra! Hälsningar från Monica.
Veronika: Tack för att du ville följa med!
sandrita: Ja, det var skönt att vara många. Jag har nog gråtit på vägen hem varje gång jag lämnat Gambia. Det är så svårt att låta bli…! Kram!
Maria M: Vad roligt att så många haft behållning av reseberättelsen. På så vis känns det som om vi delat med oss av vår resa på något vis. Fler resor blir det definitivt och jag hoppas att jag kan stanna längre nästa gång! 🙂
Annie: Tack för din fina kommentar, den värmer verkligen i den här vinterkylan! Vad kul att du haft behållning av reseberättelsen! 🙂
Maria: Tack för fin respons! Vad kul att så många haft behållning av resan och hoppas jag gett ett rättvist intryck av Gambia. ♥
Mariaha: Lyckliga du! Hoppas du får det lika underbart som vi hade det!! ♥
sandra: Tack för din fina kommentar!
martina: Tack själv för att du följde med på vår resa och tack för din fina respons på reseberättelsen!! ♥
mariebrima: Stort tack för dina uppmuntrande kommentarer hela vägen!!
LiLo: Tack själv för all uppmuntran och feedback. Hoppas du kan läsa din berättelse med glädje när allt lagt sig!
Tess: Tack! Nej, jag hoppas inte heller det dröjer för länge till nästa gång! Skulle gärna vilja att särskilt F besökte oss någon gång. Sköt om dig också och tack för din kommentar!
Karin: Ja, det har vi verkligen fått och det är toppen att man kan leva rätt länge på dem!! 🙂
Ronja: Varmt TACK!!
Nilla: Vad roligt att du hade behållning av läsningen som hade din egen resa i färskt minne! Skönt att bagaget kom tillbaka!! ♥
Monica Ceesay: Vad kul att du också läst! Ja, folk trodde nog att de var knäppa i skallen. Men de ville desperat stanna… Ja, den där låten ”förföljde” nog inte bara oss! Roligt att ni hade en lika bra resa som vi hade! Kram till dig och barnen! ♥
STORT TACK till er alla för det fina gensvaret på min reseberättelse!! ♥♥♥
Vilka härliga reseberättelser du har skrivit och vilken underbar resa ni verkar ha haft.
En resa att minnas resten av livet.
Jag hoppas innerligt att ni kommer att ha möjlighet att göra om den.
Eva: Ja, det blev verkligen en resa över alla förväntningar (och då var de ändå väldigt höga!!) och jag tror inte vi kommer att göra om en resa som denna, men jag hoppas på nya, härliga resor i framtiden! Tack för din kommentar! ♥
Pingback: Tillbaka till vardagen…
Wow haha nu sitter jag här o lipar jag med, med låten i bakgrunden! Kommer uppskatta min resa otroligt mycket mer nu efter att ha läst hela er berättelse, om inte annat för din/er skull. Massa kärlek till dig o din familj från mig o lilla pa Modou som ska besöka sin släkt för första gången på måndag 😀
Josefin: Hoppas du får en riktigt bra resa och passa på att njuta av det som erbjuds. Roligt att du haft behållning av min reseberättelse. All Kärlek! ♥
Pingback: Gambia 2011 Del: 15